Musikerförbundet

fackförbund i Sverige
(Omdirigerad från Svenska musikerförbundet)
Uppslagsordet ”Musikerna” leder hit. För oljemålning av konstnären Caravaggio, se Musikerna (Caravaggio).

Musikerförbundet är ett fackförbund inom LO. Förbundet grundades 1907 och organiserar professionella musiker i alla genrer. Det uppbär kollektivavtal och företräder medlemmarnas rättigheter enligt upphovsrättslagen.

Musikerförbundet
Information
OrdförandeKarin Inde
Vice ordförandeOla Edeblom[1]
Historia
Grundat1907
LandSverige
Antal medlemmar2 605 (2013)[2]
HuvudorganisationLO. Anslutning 1939.
Övrigt
WebbplatsSvenska musikerförbundet – officiell webbplats
Förbundstidning Musikern: Svenska musikerförbundets tidning. Stockholm: Svenska musikerförbundet. 1920-. Libris 8258041 

Jan Granvik var ordförande för Musikerförbundet under 20 år fram till förbundsmötet den 31 maj 2023 då han avgick och Karin Inde tog över förbundsordförandeskapet.[3]

Organiserade yrkesgrupper redigera

Förbundets medlemmar är yrkesverksamma, som frilansare, anställda eller företagare, inom musikområdet som:

  • Utövare (musiker och artister inom samtliga genrer, rock, pop, dansband, klassisk/konst, jazz, folk, studio och cover).
  • Upphovsmän (tonsättare, kompositör, textförfattare och arrangör).
  • Ledare (kapellmästare, dirigent och körledare).
  • Studio och scen (producent, ljudtekniker och discjockey).
  • Pedagoger (musiklärare och musikcirkelledare).
  • Ungdomar och musikstuderande, under fyllda 25 år, verksamma inom kategorierna ovan.[4]

Historia redigera

  • 1899 bildades den första fackföreningen för musiker i Göteborg. Den fick efterföljare i Stockholm och Malmö.
  • 1907 tog Stockholms orkesterförening initiativ till en kongress där det landsomfattande Svenska musikerförbundet bildades. Förste ordförande blev Axel Willners.
  • 1919 inrättades en sjukkassa och en sterbhuskassa och de följes 1920 av en ålderdoms-, pensions- och understödsförening.
  • 1921 hade förbundet ca 2200 medlemmar, varav hälften arbetade på biografer.
  • 1925 inrättades en pensionskassa.
  • 1932 inrättades en arbetslöshetskassa som 1936 blev erkänd.
  • 1937 bildades en dansmusikersektion för fritidsmusiker.
  • 1942 anslöts föreningarna Förbundet scen och film och Sveriges notskrivarförening till förbundet.
  • 1944 ändrades stadgarna så att fler yrkesgrupper inom nöjesindustrin än musiker kunde ansluta sig och under 1940-talet organiserades exempelvis vaktmästare, garderobspersonal, teateranställda och kyrkomusiker.
  • 1950 ingicks avtal med Svenska teaterförbundet om yrkesgruppernas förbundstillhörighet. Förbundet hade detta år 152 avdelningar med 14098 medlemmar.
  • 1952 överfördes 2600 biografanställda från Svenska handelsarbetareförbundet till Musikerförbundet, som samtidigt ändrade namn till Svenska musikerförbundet - Nöjesföretagarnas personalförbund.
  • 1965 uppgick Svenska tonkonstnärsförbundet, Svenska danspedagogförbundet och Föreningen Sveriges kammarmusiker i förbundet.
  • 1971 anslöts sig Sveriges ordningsvaktsförbund
  • 1977 började förbundet organisera studiecirkelledare och bingopersonal.
  • 1980 hade förbundet 10470 medlemmar, varav 8122 män och 2348 kvinnor. [5]
  • 1987 byttes namnet till Svenska musikerförbundet - Kulturarbetareförbundet.
  • 2006 ändrades namnet till kort och gott Musikerförbundet.
  • 2013 instiftades förbundets specialpris Studioräven.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Förbundsstyrelsen - Musikerförbundet”. Musikerförbundet. 11 maj 2017. https://www.musikerforbundet.se/om-oss/forbundsstyrelsen/. Läst 5 juli 2023. 
  2. ^ Pejer, Mats. ”Medlemstappet fortsätter neråt”. Arbetet 2014 (1): sid. 10. 
  3. ^ Nylin, Lars (3 juni 2023). ”Karin Inde ny ordförande för Musikerförbundet”. Musikindustrin. https://www.musikindustrin.se/2023/06/03/karin-inde-ny-ordforande-for-musikerforbundet/. Läst 5 juli 2023. 
  4. ^ LO:s webbplats
  5. ^ Nordin, Rune (1981). Den fackliga arbetarrörelsen. 1, Uppkomst och utveckling (1. uppl.). Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 256335. ISBN 91-518-1470-6 (inb.) 

Tryckta källor redigera

  • Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 
  • Nygren Hans, red (1973). Steg för steg, 1945-1973: en krönika i text och bild om den svenska fackföreningsrörelsens utveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 7406349. ISBN 91-518-0705-X 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera