Sven-Ingvars är en svensk musikgrupp från orten Slottsbron i Grums kommun i Sverige. Vid bildandet 1956 var gruppen ett kombinerat pop- och rockband med starka influenser av folkvisor (jämför vispop). Bandet har även verkat som dansband.

Sven-Ingvars
Sven-Ingvars på Gröna Lund i Stockholm i augusti 2016.
BakgrundSverige Slottsbron, Värmlands län, Sverige
GenrerDansband, pop, rock,
År som aktiva1956 –
ArtistsamarbetenNiklas Strömstedt, Per Gessle, Plura Jonsson, Peter LeMarc, Staffan Hellstrand, Marianne Kock
Webbplatswww.sveningvars.se
Medlemmar
Oscar Magnusson
Klas Anderhell
Stefan Deland
Mats Billinger
Olle Nyberg
Tidigare medlemmar
Sven-Erik Magnusson
Sven Svärd
Rune Bergman
Sven-Olof Petersson
Robin Bailey
Ingvar Karlsson
Patrik Karlsson
Hasse Svensson
Thommy Gustafson
Staffan Ernestam
Marianne Kock
Utmärkelser

Gruppen bestod vid bildandet av Sven Svärd (trummor), Ingvar Karlsson (dragspel, bas och elgitarr) och Sven-Erik Magnusson (sång, gitarr, klarinett och saxofon). Så småningom utökades bandet med ytterligare två medlemmar, basisten Rune Bergman 1958 och saxofonisten Sven-Olof Petersson 1962. Sven-Erik Magnusson, som var med i bandet sedan starten 1956, var frontfigur i Sven-Ingvars fram till sin död i mars 2017. Under en kort period 1962 hade bandet också en kvinnlig vokalist - Marianne Nilsson, sedermera Marianne Kock.

Sedan 2006 är Oscar Magnusson (son till Sven-Erik) medlem av bandet. 2018 gav sig Oscar och bandet ut på turnén "Länge leve Sven-Ingvars".[2]

Sven-Ingvars ligger tvåa på listan över artister med flest melodier på Svensktoppen (56 låtar), endast slagna av Sten & Stanley (61 låtar).[3] Sven-Ingvars blev 2016 invalda i Swedish Music Hall of Fame.[4]

I november 2021 kom den officiella biografin om Sven-Ingvars: Ett år i taget.[5]

Historia redigera

Tidiga år redigera

Den första spelningen ägde rum i Segmons Folkets Hus. Gaget var 172 kronor. Man spelade bland annat "Rock Around the Clock" med Sven-Erik på klarinett, Ingvar på dragspel och Svärd bakom trummorna. I början bestod Sven-Ingvars repertoar av populära låtar som till exempel "Billy Boy", "Guitar Boogie", "Let's Think About Living" och "Corrina, Corrina". 1959 valdes Sven-Erik Magnusson till Värmlands rockkung.

1960-talet redigera

1961 kom första EP:n med Sven-Ingvars kvartett, som gruppen då hette.

Sven-Ingvars stora genombrott kom 1961 med "Te' dans mä Karlstatösera". Den 29 november det året gick låten in på Radio Nords Topp 20-lista, låg kvar där i elva veckor och nådde som bäst en andraplats. Det fick även en stor betydelse att de fick framföra låten i Sveriges Radios Frukostklubben, och därmed blev de rikskända. Sven-Erik sjöng på värmländska och blev snabbt en av 1960-talets största flickidoler.

Owe Thörnqvists "Ett litet rött paket" blev nästa stora succé. Sven-Ingvars debut på Svensktoppen dröjde till 1964 då "Fröken Fräken" gick direkt in på första plats och veckan därpå gick "Min gitarr" direkt in på andra plats. De kommande åren var det inte alls ovanligt att bandet hade flera låtar på listan samtidigt.

Sven-Ingvars nådde stor popularitet under mitten av 1960-talet. Hitlåtarna avlöste varandra och skivor sålde guld. 1966 hade man sex melodier med på Svensktoppen. "Säg inte nej, säg kanske" låg på listan i 16 veckor, "Kristina från Vilhelmina", 12 veckor, "Det tror jag inte på", 8 veckor, "Å jänta å ja", 1 vecka och "Vid din sida", 15 veckor samt "En prästkrage i min hand".

Efter flera års oavbrutna framgångar satsade Sven-Ingvars på att spela in en långfilm, Under ditt parasoll 1967. Filmen sågades av kritikerkåren och publiken svek. Sven-Ingvars förlorade flera miljoner på filmäventyret och blev skuldsatta för lång tid framöver. Rune Bergman och Sven Svärd hoppade av och ersattes av Hasse Svensson och Robin Bailey.

1970- och 1980-talet redigera

Sven-Ingvars kom igen 1971 då man gav ut ett hyllat album, där låtarna var tonsättningar av Gustaf Frödings dikter. Under 1970-talet försörjde sig Sven-Ingvars på att spela till dans, storhetstiden från 1960-talet var som bortblåst och skivorna sålde inte lika bra som förr. Hitlåtarna på Svensktoppen blev allt färre.

Under 1980-talet dansade många människor hellre till så kallade "kramgoa" dansband som Vikingarna, Matz Bladhs och Thorleifs, om Sven-Ingvars var det ganska tyst.

Hasse Svensson och Sven-Olof Petersson hoppade av bandet i slutet av 1980-talet och ersattes av Patrik Karlsson och Thommy Gustafson.

1990-talet redigera

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet drog en 1960-talsretrovåg in över Sverige. Sven-Ingvars gav 1990 ut albumet På begäran, med nyinspelningar av sina gamla hitlåtar och blev åter populära.

1991 gjorde bandet succé på Hultsfredsfestivalen där man mötte en helt ny publik. Det blev också starten på ett rockigare band. Med tyngre komp än tidigare gjorde de rockversioner av låtar som "Jag ringer på fredag" och "Min gitarr". 1991 gjorde de comeback på Svensktoppen med "Två mörka ögon" som låg på listan i hela 71 veckor. Den 2 maj 1993 firade man rekordet med direktsändning av Svensktoppen från torget i Karlstad. Ett annat kliv framåt för Sven-Ingvars var när de fick specialskrivna låtar av den svenska popeliten som Niklas Strömstedt, Per Gessle, Plura Jonsson, Peter LeMarc med flera.

1990 tilldelades Sven-Ingvars en Grammis som "årets dansband". Enligt uppgift är detta något bandet tog lätt på.[6] 2005 tilldelades Sven-Ingvars "Juryns specialpris" på Grammisgalan.[7]

1996 firade Sven-Ingvars 40-årsjubileum med nytt album, och en bejublad turné.

Efter millennieskiftet redigera

2001–02 gjorde bandet för första gången en krogshow. Showen gick för fulla hus på Rondo i Göteborg, Tyrol i Stockholm, Slagthuset i Malmö och även på Chat Noir i Oslo.

I mitten av 2006 firade de 50-årsjubileum med en sista folkparksturné. I slutet av 2005 hade Sven-Ingvars släppt samlingsalbumet Livet är nu, där en av låtarna – "Det liv du lever nu" – var skriven av Sven-Eriks son, Oscar Magnusson.

 
Sven-Ingvars uppträder på Gröna Lund i Stockholm i augusti 2016. Oscar Magnusson, Sven-Erik Magnusson och Staffan Ernestam på gitarr. Thommy Gustafson på keyboard. Klas Anderhell på trummor.

År 2016 firade Sven-Ingvars 60 år och reste återigen ut på vägarna för att spela inför publik. Det blev det sista Sven-Erik Magnusson gjorde innan han avled den 22 mars 2017.[8] Sven-Ingvars bestod sista åren av Stefan Deland, Klas Anderhell, Thommy Gustafson, Staffan Ernestam samt Sven-Erik Magnussons son Oscar Magnusson.

Bandet lever vidare med Sven-Eriks son Oscar Magnusson vid mikrofonen. Första konserterna utan Sven-Erik genomfördes på Rival i Stockholm den 16-17 mars 2018. 2021 meddelade Staffan Ernestam att det var dags att göra något nytt efter 20 år som gitarrist i bandet och han ersattes av Mats Billinger som känt Oscar Magnusson i många år.

Erkännande och utmärkelser redigera

Sven-Ingvars har belönats med flera fina utmärkelser under sin karriär, bland annat Frödingmedaljen 1972, Juryns specialpris på Grammisgalan 2005 och Lisebergsapplåden 2006.

Sven-Ingvars skapade begrepp som knätofspop och värmlandsrock, de gjorde det mer "rumsrent" att sjunga på dialekt och placerade nationalskalden Gustaf Fröding på Svensktoppen.

Medlemmar genom tiderna redigera

Nuvarande medlemmar redigera

  • Niclas Bäcklund- keyboard, saxofon, tvärflöjt, tamburin, bakgrundssång och gitarr (2018-)

Tidigare medlemmar redigera

Diskografi redigera

Kända låtar redigera

 
Sven-Ingvars spelar "Det var dans bort i vägen" på Gröna Lund i Stockholm i augusti 2016.

Melodier på Svensktoppen redigera

  • Fröken Fräken (1964)
  • Min gitarr (1964/65)
  • Börja om från början (1965)
  • Det var i vår ungdoms fagraste vår (1965)
  • Någon att hålla i hand (1965)
  • Säg inte nej säg kanske kanske kanske (1966)
  • Det tror jag inte på (1966)
  • Kristina från Vilhelmina (1966)
  • En prästkrage i min hand (1966)
  • Sida vid sida (1966)
  • Jag ringer på fredag (1967)
  • Önskebrunnen (1967/68)
  • Åh jänta å jag (1968)
  • Du ska tro på mig (1968)
  • I nästa stad (1968)
  • Den första gång vi möttes (1969)
  • Under rubriken personligt
  • Ingen shejk är jag (1970)
  • Lyckan (1971)
  • Tur i kärlek (1971)
  • Det var dans bort i vägen (1971)
  • En liten låt om vårn (1972)
  • En fin vise (1972)
  • Jag vill resa bort (1974)
  • Livet är nu inte sen (1974)
  • Jag vill resa bort (1974)
  • Jag har funnit den flicka jag vill ha (1975)
  • Farväl till sommaren (1977)
  • Försök förlåta mig (1977)
  • Jag har en egen sol (1979)
  • Det är svårt utan dig (1979)
  • Än finns det tid att förlåta (1979)
  • Jag behöver bara dig (1982)
  • Kärlekens vindar (1986)
  • Två mörka ögon (1991–93)
  • Byns enda blondin (1994)
  • Sommar i Sverige (1994)
  • Det är du det är jag det är vi (1995)
  • Ett hus till salu (1996)
  • Marie Marie (med Staffan Hellstrand, 1996)
  • Nio liv (1998)
  • Älskar du mig (1998)
  • Det kommer från hjärtat (1998)
  • Högt i det blå (2000)
  • Här nere på jorden (2000)
  • Saker jag borde gjort (2001)
  • Så många mil så många år (2001)
  • När rocken kom till byn (2002)
  • Det liv du lever nu (2006)
  • Röda trådens slut (2021)
  • Nu är det jul igen (2023)

Missade Svensktoppen redigera

Följande låtar har prövats för Svensktoppen och redovisats som utmanare utan att komma in på listan:

Filmografi redigera

Referenser redigera

  1. ^ läs online, sverigesradio.se, läst: 19 juli 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Sven-Ingvars på Sverigeturné”. GP. 24 oktober 2017. http://www.gp.se/n%C3%B6je/sven-ingvars-p%C3%A5-sverigeturn%C3%A9-1.4760995. Läst 22 november 2017. 
  3. ^ "Listrekord". Sverigesradio.se. Läst 2012-09-10.
  4. ^ ”smhof”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307113840/https://smhof.se/sv-se/about/whats%20new/pressmeddelande%2016-02-11. Läst 24 februari 2016. 
  5. ^ ”Sven Ingvars: Ett år i taget” (på engelska). mondial.se. https://mondial.se/bok/sven-ingvars-ett-ar-i-taget/. Läst 15 november 2021. 
  6. ^ Infosajten – Grammis 1990
  7. ^ Infosajten – Grammis 2005
  8. ^ Emma Hjortman/Mathilda Olausson (12 augusti 2016). ”Dansbandet Sven-Ingvars firar 60 år”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/dansbandet-sven-ingvars-firar-60-ar/. Läst 2 september 2016. 
  9. ^ ”Sven-Ingvars grammisbelönade”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=791292. Läst 27 februari 2020. 
  10. ^ Spektra (18 april 2006). ”Sven-Ingvars får Lisebergsapplåden”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/sven-ingvars-far-lisebergsappladen. Läst 27 februari 2020. 
  11. ^ ”Tigertassen till Sven-Ingvars”. Sveriges Radio. 26 april 2006. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=845263. Läst 27 februari 2020. 
  12. ^ ”Sven-Ingvars tog plats i Swedish Music Hall of Fame”. Omni. https://omni.se/sven-ingvars-tog-plats-i-swedish-music-hall-of-fame/a/3agEe. Läst 27 februari 2020. 
  13. ^ ”Ingvar lämnar Sven-Ingvars”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/musik/ingvar-lamnar-sven-ingvars/. Läst 13 februari 2021. 
  14. ^ Sven-Ingvars före detta trummis död Arkiverad 22 september 2011 hämtat från the Wayback Machine., hd.se, hämtad 20 januari 2013.

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera