Kosfeld (också Kosfeldt, Coesfeld, Cosfeldia, Koesfeld, Koosfeld, och Kosfel) är ett namn på en svensk medeltida frälseätt som sannolikt härstammar den tyska adelsätten Kosfeld från Coesfeld i Westfalen, där den har vapengemenskap med Weischede med flera ätter, som alla för tre musselskal i vapnet.[1][2] Ätten som i genealogiska utredningar också har kallats Hannus Kosfeldts ätt eller Hannus Kosfels ätt, utdog (i Sverige) innan Sveriges Riddarhus grundades 1625, varför den aldrig introducerades där som adelsätt.
| Kosfeld | |
 | |
| Ursprung | Coesfeld i Westfalen |
|---|---|
| Synonym | Hannus Kosfeldts ätt, Hannus Kosfels ätt, Kosfeldt, Coesfeld, Cosfeldia, Koesfeld, Koosfeld, Kosfel |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1500-talet? |
- Vapen: tre musselskal vända uppåt, 2 över 1. tinktur okänd.
Vapnet har tidigare av Peder Månsson Utter (1566-1623) i (Collectanea genealogica) tolkat som "3 björneramar" och av Jan Raneke i Svenska Medeltidsvapen som "tre avhuggna(?) vänsterhänder", men enligt Kaj Janzon var det fråga om tre uppåtvända musselskal, och Utters felaktiga tolkning bygger sannolikt på ett sämre bevarat original.[3]
Redan 17 oktober 1324 omnämns en "Marquart von Koeafeld" ("Marquart von Cusuelde"), borgare i Lübeck[4]
Ättmedlemmar
redigera- Hannes (Hans) Kosfeld (1409-1451), borgare i Vadstena eller Skänninge.[1] Gift med Botilda Sunesdotter, dotter till Sune Hemmingsson.
- Sone (Sune) Hansson Pampe, född cirka 1420, död cirka 1500 i Översätter, Risinge socken, tidigare i Finspånga läns härad, idag i Finspångs kommun. Väpnare och nämndeman vid lagmanstinget i Ringstad. Sone för i sitt vapen tre musselskal uppåtvända, se Janzon (2002). Enligt Janzon förde Sune dessutom först sitt mödernevapen och senare i livet sitt fädernevapen. Gift med Cecilia Ingemundsdotter (Svepnäsätten), dotter till Ingemund Ingevaldsson i Svepnäs (Svepnäsätten).
- Torsten Sonesson, präst, beseglar 1454 en handling med sitt sigill, med tre musselskal.[5]
- Kristin Sonadotter eller Pampesdotter, gift senast 1435 med Johan Fredebern (kallas i källor också Hans djäken samt 1449 också för Hans Skrivare [6]). Kristina gifter efter Johans död om sig med Ulf Torstensson (Skiringeätten).
- Hans Sonesson, född cirka 1450 i Översätter, Risinge, väpnare. 1517 pantsatte han i Översätter samma gård till väpnaren och häradshövdingen Peder Knutsson (Soop) på Malmö i Kvillinge för 15 mark danska. Gift med Karin Svensdotter, född cirka 1460 i Gnestad, Kuddby, och enligt Biskop Hans Brasks släktbok dotter till Sven Nilsson från Gnestad, Kuddby och Ingeborg Nilsdotter (två bjälkar) från Häradstorp, Risinge, dotter till väpnare Nils Folkesson i Häradstorp Risinge. Nils var son till väpnaren Folke Nilsson två Bjälkar i Häradstorp Risinge och hans hustru Ingeborg Gunnarsdotter.
- Johan Hansson, nämnd 1544, 1551 och 1560.
- Hans Jonsson. Inför Brobo häradsrätt den 19/8 1587 gav Hans Jonsson sig till känna och medgav att dennes farfar Hans Sonesson hade pantsatt Översätter till Peder Knutsson.[7]
- Johan Hansson, nämnd 1544, 1551 och 1560.
- Sone (Sune) Hansson Pampe, född cirka 1420, död cirka 1500 i Översätter, Risinge socken, tidigare i Finspånga läns härad, idag i Finspångs kommun. Väpnare och nämndeman vid lagmanstinget i Ringstad. Sone för i sitt vapen tre musselskal uppåtvända, se Janzon (2002). Enligt Janzon förde Sune dessutom först sitt mödernevapen och senare i livet sitt fädernevapen. Gift med Cecilia Ingemundsdotter (Svepnäsätten), dotter till Ingemund Ingevaldsson i Svepnäs (Svepnäsätten).
Referenser
redigeraKällor
redigera- Vapenlikhetsfällan: Vapen- och sigillbruk under svensk medeltid. En introduktion för släkthistoriker, jämte rättelser till Svenska medeltidsvapen av Kaj Janzon, Svensk Genealogisk Tidskrift 2015:1]
- K. Janzon i Släkt och hävd 2002:2