Suchoj Su-27, förkortat Su-27 (ryskaː Сухой Су-25. NATO-rapporteringsnamn: Flanker), är ett sovjetiskt/ryskt jaktflygplan utvecklat av den ryska flygtillverkaren Suchoj. Utvecklingen av Su-27 kom som ett svar på de nya amerikanska stridsflygplanen Grumman F-14 Tomcat och McDonnell Douglas F-15 Eagle, vilka sattes i tjänst under 1970-talet.[1]

Suchoj Su-27
Сухой Су-27 (ryska)
Sukhoi Su-27 - B-1831M1 - Radom Air Show - 20180825 1527 5742 DxO.jpg
Ukrainsk Suchoj Su-27.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1/2 (beror på variant)
Första flygning20 maj 1977
I aktiv tjänst1985 –
VersionerSe Varianter
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareSuchoj
Antal tillverkade732
Data
Längd21,9 meter
Spännvidd14,7 meter
Höjd5,93 meter
Vingyta62,0 m²
Tomvikt16 380 kg
Max. startvikt33 000 kg
Motor(er)2 × Ljulka AL-31F
Dragkraft2 × 122,8 kN
Prestanda
Max. hastighet2 500km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 340 km
Transporträckvidd3 530 km
Max. flyghöjd18 500 meter
Stigförmåga325 m/s
Dragkraft/vikt:1,085
Lastförmåga
Lastförmåga7 000 kg
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning1 × GSj-30 30 mm automatkanon
BomberFAB-100, FAB-250, FAB-500, ZB-500, BetAB-500
RobotarR-27, R-73
RaketerB-8M, B-13MT, S-13, S-25
Elektronik
ElektronikOEPS-27 optiskt & infrarött sikte
RadarN001 radar
MotmedelSPO-15 Berjosa radarvarnare
Sorbtsija-S elektronisk motmedels kapsel
Ritning

Suchoj Su-27S

Utveckling redigera

 
Prototypen T-10.

Utvecklingen påbörjades under det sena 1970-talet, och det stod snabbt klart att för att nå de uppsatta målen var man tvungna att använda nya designprinciper.[2] Övergången mellan vingen och flygkroppen gjordes mjuk så att lyftytan skulle bli så stor som möjligt. Förlängningar av vingrotens framkant bidrog också med lyftkraft, och gjorde planet instabilt i längdled för ökad manöverbarhet. Den ursprungliga designen som gick under beteckningen T-10 levde inte upp till prestandakraven på grund av missar vid designen av vingformen, tyngre avionik och törstigare motorer än beräknat.[3] Efter att ett antal prototyper flugit togs beslutet att göra ett flertal radikala ingrepp i designen, och den nya modellen fick beteckningen T-10S.[4] Detta ledde till att stora förseningar uppkom, något som förvärrades av ett antal haverier till följd av strukturella svagheter.[5]

Under de första åren, 1986–1988, slog en modifierad Su-27 med beteckningen P-42 inte mindre än 27 flygrekord och fick snabbt ryktet om att vara världens bästa jaktflygplan. Flertalet av de rekord som Su-27 slog hade satts av en modifierad F-15 med beteckningen Streak Eagle.[6]

Vidareutveckling redigera

Efter sovjetunionens sammanbrott fortsatte Suchoj att vidareutveckla ett flertal stridsflygplan baserade på Su-27. Man tog bland annat fram ett enhetsflygplan som fick beteckningen Su-30. Man har också börjat producera ett attackflyg som går under namnet Su-34. Den senaste modellen kallas för Su-35S. Ryssland har gjort flera beställningar av samtliga versioner.

Varianter redigera

  • M – moderniserad, uppgraderad (ryska: модернизированный, modernizirovannyj)
  • K – kommersiell för export[7] (коммерческий, kommertjeskij)
  • K – för (hangar-)fartyg (корабельный, korabelnyj)
  • UB – för stridsträning och strid (учебно-боевой, utjebno-bojevoj)
  • S – serieproduktion[8] (серийный, serijnyj)

Under Sovjetunionen redigera

Su-27 ("Flanker-A")
Förlaga i litet antal med motor AL-31.
Su-27S ("Flanker-B")
Ensitsig med förbättrad motor AL-31F.
Su-27P ("Flanker-B")
Standardversion utan vapensystem för markmål. Ofta kallad bara Su-27 utan "P".
Su-27UB ("Flanker-C")
Tvåsitsig för träning.
Su-27K (Su-33 / "Flanker-D")
Ensitsig för hangarfartyg med vikbara vingar och krok vid landning. Byggd i litet antal.
Su-27KUB (Su-33UB)
 
Rysk Su-27UB.
 
Den kinesiska versionen Shenyang Jian-11.
Tvåsitsig med dubbelsäte (som i Su-34) för träning och strid, baserad på Su-27K och Su-27KU.
Su-27M (Su-35/Su-37 / "Flanker-E/F")
Förbättrad ensitsig demovariant av Su-27S med fler-rolls-funktion. Tvåsitsig demovariant med beteckningen Su-35UB byggdes också.
Su-27PU (Su-30 / "Flanker-C")
Tvåsitsig förbättrad Su-27P med datalänk för PVO. Varianten döptes senare om till Su-30 och anpassades för fler-rolls-funktion för exportmarknaden.
Su-27IB/KU (Su-34)
Tvåsitsig med dubbelsäte och lång räckvidd. Prototyp för Su-32FN och Su-34.[9]
 
Rysk Su-27SM.

Efter Sovjetunionen redigera

Su-27PD ("Flanker-B")
Ensitsig demovariant med lufttankning.
Su-30M/MK ("Flanker-H")
Tvåsitsigt nästa-generations-plan med fler-rolls-funktion. Några Su-30M byggdes för rysk utveckling i mitten av 90-talet med magert resultat, bl.a. två demovarianter för export av Su-30MK med lite olika specifikationer; Su-30MKA för Algeriet, Su-30MKI för Indien, Su-30MKK för Kina, och Su-30MKM för Malaysia.
Su-27KI
Demovariant baserad på Su-27SK för exportorder till Indonesien år 1997 med lufttankning, N001M-radar med extra funktion för att kunna avfyra missilen R-77. Ordern blev aldrig av pga embargo emot Indonesien för ockupationen av Östtimor.
Su-27SM ("Flanker-E")
Halvtidsuppgradering med funktioner från ryska demovarianten Su-27M.
Su-27SK ("Flanker-B")
Exportvariant av Su-27S med kraftigare landningsställ, ökad lastkapacitet till 33 ton och N001M-radar med fler luft-till-mark-lägen för detektion. En av de varianter som exporterades till Kina åren 1992-1996.[10] Också såld till Indonesien år 2003 med lufttankning.
Shenyang Jian-11
Kinesisk variant av Su-27. Ursprungligen en samproduktion och licenstillverkning initierad 1996, som successivt gått mot mer inhemsk, kinesisk produktion och utveckling.[10]
Su-27UBK ("Flanker-C")
Tvåsitsig Su-27UB för export.
Su-27SKM
Ensitsigt fler-rolls-plan av Su-27SK för export med uppgraderad cockpit, bättre elektroniska motmedel för självförsvar (ECM) och lufttankning.
Su-27UBM
Tvåsitsig Su-27UB.
Su-27SM2 ("Flanker-J")
4+ generationens blockuppgradering för ryska Su-27 med funktioner från Su-35BM med radarn Irbis-E, bättre motorer och flygegenskaper.
Su-27SM3 ("Flanker-J Mod")
Ökad lastkapacitet (+3 ton), AL-31F-M1-motorer och helglasad cockpit.
Su-27KUB
Su-27K för hangarfartyg med dubbelsäte för träning och fler-rolls-funktion.
Su-35BM/Su-35S ("Flanker-E")
Också kallad "Last Flanker" som senaste varianten av ”Flanker”-varianterna med ”thrust vectoringAL-41F1S-motorer, bättre flygegenskaper, N035 Irbis-E-radar och svagare radareko.
Su-27UB1M
Ukrainias uppgraderade variant av Su-27UB.[11][12]
Su-27S1M (”Flanker-B”)
Ukrainias uppgraderade variant av Su-27S.[13][14]
Su-27P1M
Ukrainias uppgraderade variant av Su-27P.[11]

I tjänst redigera

 
Två ryska Su-27.

År 1984 kom de första planen i tjänst i Sovjetiska luftförsvarsstyrkorna och snart fick också Sovjetiska flygvapnet sina första plan. Det fanns dock problem i den tidiga produktionen och ytterligare modifikationer var nödvändiga innan den slutliga seriestandarden fastställdes. Det faktum att det ännu inte fanns någon tvåsitsig skolversion innebar också att steget från Suchoj Su-15, MiG-23 och MiG-21 till Su-27 blev stort för piloterna.[15]

Från 1984 fram till upplösningen av Sovjetunionen hade runt 600 flygplan tillverkats. Av dessa gick majoriteten till Ryssland som också fortsatte producera planet i flera år till. Även Ukraina, Vitryssland, Kazakstan och Uzbekistan ärvde ett mindre antal plan till sina nybildade flygvapen. Idag (2014) är Ryssland den största användaren med cirka 350 plan i tjänst.

Su-27 i Kina redigera

Kina beställde under det tidiga 1990-talet cirka 75 Su-27 av Ryssland/Sovjetunionen. Man har också fått licens för att producera planet lokalt i Kina men då under beteckningen J-11. Det finns idag cirka 220 Su-27/J-11 i det kinesiska flygvapnet.

Användare redigera

Användare Varianter Antal
  Ryssland Su-27S/Su-27SM/Su-27UB/Su-27K 355
  Kina Su-27S/J-11 216
  Ukraina Su-27S/Su-27UB 65
  Kazakstan Su-27S 25
  Belarus Su-27S/Su-27UB 20
Sammanlagd produktion 732

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

Tryckta källor redigera

Webbkällor redigera

Externa länkar redigera