Lundbock (Stenocorus meridianus) är en skalbagge i familjen långhorningar.

Lundbock
hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
UnderfamiljLepturinae
SläkteStenocorus
ArtLundbock
S. meridianus
Vetenskapligt namn
§ Stenocorus meridianus
AuktorLinné, 1758
hona
hona
Hitta fler artiklar om djur med

Kännetecken redigera

Lundbocken är en ganska stor skalbagge som blir mellan 15 och 25 millimeter lång. Färgteckningen varierar från svart till gulbrun. Hanen har täckvingar som oftast är gulbruna framtill och med mörkare spets. Även sömmen (suturen) mellan täckvingarna på hanen är mörk. Honans täckvingar är oftast mörkare men med ljusare skuldror. Det finns även helsvarta individer. Antennerna hos hanen är ungefär lika lång som kroppen. Honornas antenner är kortare.

Utbredning redigera

Lundbocken finns i Sverige från Skåne till södra Dalarna. På vissa ställen är den ganska vanlig, men populationen anses vara på tillbakagång. Den finns även i Danmark, och i södra Norge och Finland. Den finns i en stor del av Europa och vidare österut till mellersta Sibirien.

Levnadssätt redigera

Lundbocken påträffas framför allt i äldre ädellövskog. Larven lever oftast i döda rötter på ekar, men även bok, ask och lönn. Larvens utveckling tar minst två år. Den förpuppar sig i den omgivande förnan. Den fullvuxna skalbaggen kan hittas på blommor där den äter pollen och nektar, till exempel på älggräs, strätta och spenört.

Etymologi redigera

Meridianus betyder sydlig på latin.

Källor redigera

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7

Externa länkar redigera