Stalker (film)
Stalker (diakritiskt tecknad ryska: Ста́лкер) är en sovjetisk allegorisk SF-film från 1979 i regi av Andrej Tarkovskij. Filmen är baserad på science fiction-romanen Picknick vid vägkanten från 1972 av bröderna Arkadij och Boris Strugatskij.
| Stalker (Сталкер) | |
| Genre | allegori science fiction |
|---|---|
| Regissör | Andrej Tarkovskij |
| Producent | Aleksandra Demidova |
| Manus | Arkadij och Boris Strugatskij |
| Baserad på | Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij |
| Skådespelare | Aleksandr Kajdanovskij Anatolij Solonitsyn Alisa Frejndlich Nikolaj Grinko Natasha Abramova |
| Originalmusik | Eduard Artemjev |
| Fotograf | Aleksandr Knjazjinskij |
| Produktionsbolag | Mosfilm |
| Premiär |  augusti 1979 13 april 1981 |
| Speltid | 163 minuter |
| Land | Sovjetunionen |
| Språk | ryska |
| IMDb SFDb Elonet Yle Arenan | |
Handling redigera
Stalkern (Aleksandr Kajdanovskij) arbetar som vägvisare och leder en författare (Anatolij Solonitsyn) och en vetenskapsman (Nikolaj Grinko) in i den mystiska Zonen, en plats där många underliga företeelser sker och ett felsteg kan betyda döden. I en bunker i Zonen sägs Rummet finnas, ett rum som sägs uppfylla alla ens innersta önskningar.
Rollista redigera
- Aleksandr Kajdanovskij – Stalker (Ста́лкер, Stálker)
- Anatolij Solonitsyn – Författaren (Писа́тель, Pisátiel’)
- Alisa Frejndlich – Stalkers fru (жена́ Ста́лкера, zjená Stálkera)
- Nikolaj Grinko – Professorn (Профе́ссор, Proféssor)
- Natasha Abramova – Martýsjka, Stalkers dotter (Марты́шка, дочь Ста́лкера, Martýsjka, dotj’ Stálkera)
- Faime Jurno – Författarens kvinnliga samtalspartner (собесе́дница Писа́теля, sobesédnitsa Pisátielja)
- Evgenij Kostin – Ljúger, kafé-ägaren[1] (Лю́гер, хозя́ин кафе́, Ljúger, choziáin kafé)
- Raimo Rendi – Patrullenade polis (патру́льный полице́йский, patrúl'nyj politsiéjskij)
Okrediterade redigera
- Sergej Jakovlev – Professorns röst (го́лос Профе́ссора, gólos Proféssora)
- Vladimir Zamansky – Professorns telefonsamtalspartner (телефо́нный собесе́дник Профе́ссора, telefónnyj sobesédnik Proféssora)
Om filmen redigera
Stalker spelades in på olika platser i Baltikum i starkt giftiga miljöer bland gamla nedlagda fabriker och vattenkraftverk (Jägala vattenenergiverk[2] och Linnamäe vattenenergiverk[3]). Flera av de medverkande i filmen har senare dött i cancer, bland andra regissören, vilket kan ha påverkats av inspelningen av Stalker. Filmen hade premiär sju år före Tjernobylolyckan, då säkerheten var låg kring radioaktivt förgiftade områden i Sovjetunionen.
Ett utkast av filmens manus omarbetades till en bok kallad Stalker.
Referenser redigera
- ^ Ryskans användning av кафе́ är lite bredare än svenskans användning av kafé, den omfattar också ställen som skulle kunna klassas som barlokal, krog eller restaurang på svenska.
- ^ Geoff Dyer, Zona: A Book about a Film about a Journey to a Room. Edinborough 2012.
- ^ ”Linnamäe hüdroelektrijaama pais tunnistati kultuurimälestiseks”. http://kultuur.err.ee/315154/linnamae-hudroelektrijaama-pais-tunnistati-kultuurimalestiseks. Läst 22 april 2017.
Externa länkar redigera
- Stalker på Svensk Filmdatabas
- Stalker på Internet Movie Database (engelska)