Större adjutantstork[2] (Leptoptilos dubius) är en mycket stor stork som förekommer i södra Asien.[3]

Större adjutantstork
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStorkfåglar
Ciconiiformes
FamiljStorkar
Ciconiidae
SläkteLeptoptilos
ArtStörre adjutantstork
L. dubius
Vetenskapligt namn
§ Leptoptilos dubius
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Utseende redigera

Större adjutantstork är en väldig fågel, hela 140–150 centimeter lång. Den är mörk, har väldigt tjock näbb och en skinnpung som hänger ner från halsen. Det fjäderlösa huvudet är rosa och den har ett vitt halskrås. Blekgrå större täckare och tertialer kontrasterar mot den annars mörka översidan av vingen. På undersidan är täckarna ljusare än vingpennorna. Liknande mindre adjutantstork är mindre, saknar skinnpungen och har helsvarta vingar.[1]

 

Läte redigera

Arten är tystlåten utom vid häckplats, då olika sorters stönande och kväkande ljud kan höras liksom klapprande från näbben.[4][5]

Utbredning och systematik redigera

Tidigare förekom fågeln i stora delar av Sydasien och Sydostasien men minskade kraftigt under första halvan av 1900-talet. Idag häckar den endast i två områden i Indien (i Assam med 650-800 fåglar[6] och Bihar med fler än 350) och kring sjön Tonle Sap i Kambodja (cirka 150 par[7]). Sentida observationer från Nepal, Bangladesh och Thailand tros härröra från de indiska och kambodjanska kolonierna. I Myanmar och Laos är den troligen utdöd, i Pakistan säkerligen.[1]

Levnadssätt redigera

Arten bebor våtmarker där den häckar i höga träd, historiskt även på klippor. Den tros häcka under torrperioden när tillgången på föda är som störst.[8] I nordöstra Indien påträffas den även nära och i städer där den födosöker i våtmarker under häckningen och på soptippar och begravningsplatser andra tider på året. Den ses generellt i låglänta områden men har påträffats upp till 1.500 meters höjd.[9]

Status och hot redigera

Arten ansågs tidigare vara starkt utrotningshotad på grund av kraftiga populationsminskningar. Tack vare bevarandeåtgärder i dess två återstående utbredningsområden i nordöstra Indien och Kambodja ökar den igen i antal sedan början av 2000-talet. Beståndet är dock fortsatt litet, uppskattat till mellan 1360 och 1510 vuxna individer. IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2023 Leptoptilos dubius . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 21 december 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Robson, C. (2000). A Field Guide to the Birds of South-east Asia. New Holland, London, UK.
  5. ^ Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2005). Birds of South Asia: the Ripley Guide. Lynx Edicions, Barcelona.
  6. ^ Choudhury, A. 2000. The birds of Assam. Gibbon Books and WWF-India, Guwahati, India.
  7. ^ Visal, S. and Mahood, S. 2015. Wildlife monitoring at Prek Toal Ramsar site, Tonle Sap Great Lake 2013 and 2014. Wildlife Conservation Society, Cambodia Program, Phnom Penh.
  8. ^ Singha, H.; Rahmani, A. R.; Coulter, M. C.; Javed, S. 2003. Breeding behaviour of the Greater Adjutant-Stork Leptoptilos dubius in Assam, India. Journal of the Bombay Natural History Society 100(1): 9-26.
  9. ^ Elliott, A. and Kirwan, G.M. 2016. Greater Adjutant (Leptoptilos dubius). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

Externa länkar redigera