Ceylonsparvuggla

asiatisk fågelart
(Omdirigerad från Sri Lankasparvuggla)

Ceylonsparvuggla[2] (Glaucidium castanotum) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3] Fågeln förekommer enbart i Sri Lanka.

Ceylonsparvuggla
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteGlaucidium
ArtCeylonsparvuggla
G. castanotum
Vetenskapligt namn
§ Glaucidium castanotum
Auktor(Blyth, 1846)
Synonymer
  • Sri Lankasparvuggla
  • Glaucidium castanonotum

Utseende och läte redigera

Ceylonsparvugglan är en liten (17–19 cm) och kraftigt bandad uggla. Den känns lätt igen på mörkgrått bröst med tunna vita tvärband och kastanjebrun ovansida med rostbruna tvärband. Buk och flanker är streckade. Lätet beskrivs i engelsk litteratur som ett långsamt "kraw... kraw...".[4][5]

Utbredning och systematik redigera

Ceylonsparvuggla förekommer endast i skogar i Sri Lankas våtzon.[3] Den har tidigare behandlats som underart till indisk sparvuggla (G. radiatum) eller göksparvuggla (G. cuculoides). Den förra förekommer även i Sri Lanka, men de båda arterna påträffas i olika miljöer. Vissa[6][7] placerar arten med släktingar i släktet Taenioglaux efter genetiska studier[8] som visar att de är avlägset släkt med sparvugglan, typarten för Glaucidium, faktiskt mer så än hökugglan (Surnia ulula).

Levnadssätt redigera

Denna uggla lever i fuktiga skogar i låglandet och i kulliga områden. Ibland når den 1950 meter över havet. Ceylonsparvugglan besöker ibland buskskogar och odlade områden. Oftast söker den skydd i trädkronorna. Arten jagar främst insekter. Ibland äter den ödlor, småfåglar eller mindre däggdjur. Mellan mars och maj lägger honor sina ägg.[1]

Status och hot redigera

Beståndet hotas av skogsavverkningar. Träden används för vedeldning eller skogen omvandlas till jordbruksmark samt samhällen. Enligt en uppskattning från 2016 ingår 10000 till 20000 adulta exemplar i beståndet. IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn var tidigare castanonotum, men studier har visat att denna stavning är felaktig.[9][10][11]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Glaucidium castanonotum Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L., Bonan, A. & Marks, J.S. (2019). Chestnut-backed Owlet (Glaucidium castanotum). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55085 14 oktober 2019).
  6. ^ König, C., Weick, F. & Becking, J.-H. (2008) Owls of the World. 2nd edition. Christopher Helm, London.
  7. ^ Mikkola, H. (2014) Owls of the World. A Photographic Guide. 2nd edition. Firefly Books, Buffalo, New York.
  8. ^ Wink, M., P. Heidrich, H. Sauer-Gürth, A.-A. Elsayed, and J. Gonzalez (2008), Molecular Phylogeny and Systematics of Owls (Strigiformes), i “Owls: A Guide to Owls of the World”, 2nd ed., (König, C., and F. Weick), Christopher Helm, London.
  9. ^ Dickinson, E.C., Jones, C. & David, N. (2009) The correct spelling, date and citation for the Chestnut-backed Owlet of Sri Lanka. Indian Birds 5(2): 52–53.
  10. ^ Dickinson, E.C. & Pittie, A. (2006) Systematic notes on Asian birds. 51. Dates of avian names introduced in early volumes of the Journal of the Asiatic Society of Bengal. Zool. Meded. Leiden 80(5): 113–124.
  11. ^ Dickinson, E.C. & Remsen, J.V. eds. (2013) The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th edition. Vol. 1. Non-passerines. Aves Press, Eastbourne, UK.

Externa länkar redigera