Släpgrävmaskin
Släpgrävmaskin är en typ av grävmaskin som används vid stora anläggningsarbeten och i dagbrott, främst kolgruvor. Vid anläggningsarbeten används vanligen mindre maskiner, medan de större maskinerna återfinns framför allt i kolgruvor, där de blottlägger kollagren, så att dessa kan brytas. Släpgrävmaskiner är bland de största mobila maskinerna på land och väger vanligen omkring 2 000 ton, men även exemplar på 13 000 ton har konstruerats (Big Muskie).
En släpgrävmaskin består av en stor skopa som hänger i hissvajern från en lång fackverksbom fäst på maskinen där föraren sitter. Skopan manöveras horisontellt med hjälp av dragvajern och vikten av skopan.
Användning i Sverige redigera
Mest framträdande är de fyra släpgrävmaskiner av typen Marion 7400 som Vattenfall köpte in i omgångar för att användas i de stora schaktningsarbetena som erfordrades för utbyggnaden av flera av de stora vattenkraftverken under 1950-talet och 1960-talet. Den första maskinen köptes in i samband med utbyggnaden av Hölleforsen för att gräva en 6 kilometer lång utloppskanal för att kunna ta till vara mer av forsens fallhöjd. Många mindre släpgrävmaskiner kom också att användas under den stora vattenkraftutbyggnaden.
Tillverkare redigera
Wikimedia Commons har media som rör Släpgrävmaskin.
