Sicista kazbegica
Sicista kazbegica[2] är en däggdjursart som beskrevs av Sokolov, Baskevich och Kovalskaya 1986. Sicista kazbegica ingår i släktet buskmöss, och familjen hoppmöss.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Sicista kazbegica Status i världen: Starkt hotad[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hoppmöss Dipodidae |
| Släkte | Buskmöss Sicista |
| Art | Sicista kazbegica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sicista kazbegica | |
| Auktor | Sokolov, Baskevich & Kovalskaya, 1986 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Vuxna exemplar är 6,2 till 6,7 cm långa (huvud och bål), har en 9,5 till 11 cm lång svans och väger 6,5 till 8 g. Bakfötterna är 1,7 till 1,9 cm långa och öronen är 0,9 till 1,1 cm stora. Pälsens färg på ovansidan är rödbrun till gulbrun med inslag av grått. Ryggens topp är mörkare än sidorna på grund av svarta spetsar vid några hår. På undersidan förekommer ljusgrå till vit päls. Svansen är bara lite ljusare på undersidan vad som skiljer arten från andra buskmöss i samma region. Arten har beroende på population en diploid kromosomuppsättning med 40 eller 42 kromosomer.[5]
Utbredning redigera
Arten är bara känd från två mindre regioner i Kaukasus i Georgien och Ryssland. Den lever i områden som ligger 1500 till 2300 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar och bergsängar.[1]
Ekologi redigera
Sicista kazbegica är aktiv på natten och äter främst frukter samt insekter. Den håller ungefär 6 månader vinterdvala. Honor föder 4 till 7 ungar per kull.[1]
Troligen lever varje individ ensam när honan inte är brunstig. I regioner som Georgien där buskar och högt gräs försvann på grund av landskapsförändringar och betande boskapsdjur blev Sicista kazbegica mer sällsynt. Arten håller liksom andra släktmedlemmar vinterdvala och syns tidigast under senare maj. Den är minst 3 eller 3,5 månader aktiv. Det är inte känt var denna buskmus håller sin dvala men den har antagligen samma gömställen som andra buskmöss.[5]
Parningen sker troligen när arten blir aktiv efter dvalan. Per kull föds 4 till 7 ungar.[5]
Hot redigera
Intensivt bruk av gräsmarker är det största hotet mot arten. I utbredningsområdet finns inga skyddszoner. Sicista kazbegica är allmänt sällsynt.[5] IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Shenbrot, G. 2016 Sicista kazbegica . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 8 maj 2020.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Sicista kazbegica
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sicista+kazbegica/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Sicista kazbegica”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 42. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Sicista kazbegica.
