Wikipedia

Sherpahöna

asiatisk fasanfågel

Sherpahöna[2] (Lerwa lerwa) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Sherpahöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteLerwa
ArtSherpahöna
L. lerwa
Vetenskapligt namn
§ Lerwa lerwa
Auktor(Hodgson, 1833)

Utseende redigera

Sherpahönan är en 30-40 cm lång hönsfågel som på håll verkar mycket mörk. Ovansidan är fint marmorerad i mörkbrunt och vitt, medan undersidan är brett längsstreckade i kastanjebrunt. Ben och näbb är röda.[4]

Läte redigera

Lätet är en upprepad, låg vissling.[5]

Utbredning och systematik redigera

Sherpahönan placeras som enda art i släktet Lerwa. Fågeln förekommer i Himalaya från östra Afghanistan till södra Tibet och sydvästra Kina.[3] Den behandlas antingen som monotypisk[3] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

  • Lerwa lerwa lerwa – nominatformen förekommer i nordvästra och norra Pakistan (från övre Hunderjavdalen), möjligen även i östra Afghanistan, österut i Himalaya till södra och sydöstra tibetanska platån och gränsen mot nordöstra Indien
  • Lerwa lerwa major – centrala Kina från södra Gansu (övre Huangfloden) söderut till norra och västra Sichuan och norra Yunnan
 

Levnadssätt redigera

Sherpahönan hittas i höglänta bergstrakter, på huvudsakligen mellan 3000 och 5000 meters höjd, endast sällsynt nedan 2000 meter. Arten förekommer ovan trädgräsen, men inte i lika stenig och vegetationsfattig miljö som snöhöns.[7] Snarare ses den på alpängar och öppna grässluttningar med lavar, mossa, ormbunkar och rhododendron.[8][9][10] Fågeln hittas i smågrupper med sex till åtta men upp till 30 individer utanför häckningstid. När den skräms upp flyger de ofta upp innan de sprider sig med ljudliga vingslag. Mitt på dagen har den benägenheten att sola sig på en bar klippyta.[8] Den tros leva av mossor, lavar, bär och växtskott.[11][12][13]

Häckning redigera

Fågeln häckar mellan maj och juli. Boet är en uppskrapad grop på en sluttning under skyddande klippblock eller gömd av vegetation.[11] Däri lägger honan tre till fem blekgula och något glansiga ägg med rödbruna fläckar vid runda änden.[11] Honan ruvar medan hanen står vakt.[14][15][16][17]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga art- och släktesnamn Lerwa är namnet på arten på sikkimesiska.[18]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Lerwa lerwa Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  6. ^ McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2017). Snow Partridge (Lerwa lerwa). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53369 15 december 2017).
  7. ^ Baker, ECS (1928). Fauna of British India. Birds. Volume 5 (2nd). Taylor and Francis, London. Sid. 432–435. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds5/BakerFBI5#page/n460/mode/1up. 
  8. ^ [a b] Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. Sid. 118–119. 
  9. ^ Ali, S & S D Ripley (1980). Handbook of the birds of India and Pakistan. "2" (2nd). Oxford University Press. Sid. 6–8. ISBN 0-19-562063-1. 
  10. ^ Potapov, R.L. (2000). ”New information on the snow partridge Lerwa lerwa (Hodgson 1833) and its systematic position”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 120 (2): sid. 112–. https://www.biodiversitylibrary.org/page/40025685. 
  11. ^ [a b c] Rutgers, A. (1968). Birds of Asia. Taplinger Publishing Co., Inc. Sid. 5. ISBN 978-0800807702. 
  12. ^ Jerdon, TC (1864). The Game birds and Wild fowl of India. Military Orphan Press. Sid. 68–70. https://archive.org/stream/gamebirdsandwil00jerdgoog#page/n77/mode/1up/search/Lerwa. 
  13. ^ Finn, Frank (1911). The game birds of India and Asia. Thacker, Spink & Co, Calcutta. Sid. 91–92. https://archive.org/stream/cu31924016412631#page/n112/mode/1up/. 
  14. ^ Finn, Frank (1915). Indian Sporting Birds. Francis Edwards, London. Sid. 240–242. https://archive.org/stream/indiansportingbi00finn#page/240/mode/1up/. 
  15. ^ Whymper, SL (1910). ”Birds' nesting in Garhwal”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 19 (4): sid. 990–991. https://biodiversitylibrary.org/page/5449445. 
  16. ^ Hume AO & CHT Marshall (1880). The Game birds of India, Burmah and Ceylon. Self published. https://archive.org/stream/GameBirdsOfIndia2/HumeGameBirds2#page/n9/mode/1up. 
  17. ^ Hume, AO (1890). The nests and eggs of Indian Birds. Volume 3 (2nd). R H Porter, London. Sid. 428. https://archive.org/stream/nestseggsofindia03humerich#page/428/mode/1up/. 
  18. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sherpahöna&oldid=46505103”