Shaykhism eller Shaykism (arabiska: الشيخية) eller shaykhi är en islamisk messiansk rörelse som grundades av den Bahrain-födde Shaykh Ahmad (1743-1826) i början 1800-talet i Qajar i Iran, och som därefter förvaltades av Siyyid Kázim (1793-1843).[1] Grunden utgjordes av en kombination av doktriner om den yttersta tiden och dagen för uppståndelsen, som finns i såväl sufism som i shiitisk islam.[2] Shaykhierna var även en politisk rörelse som stod i opposition till de konservativa och bokstavstrogna ozulerna Idag är de shaykhi-troende en minoritet som lever i Iran och Irak.[3] I mitten av 1800-talet konverterade många shaykhi-troende till bábí-tron, och därefter till bahá'í-tron, religioner, som håller Shaykh Ahmad högt.[4][5]

Referenser redigera

  1. ^ Sahbá, Fariburz (1996). De gröna åren. Sollentuna: Nationella andliga rådet för Sveriges bahá'íer; Upplands-Väsby Bahá'í-förlaget. sid. 7-13. ISBN 91-7444-097-7 
  2. ^ Nabil & Effendi, Shoghi (sammanställning och översättning till engelska (1932). The Dawn-Breakers - Nabíl's Narrative of the Early Days of the Bahá'í Revelation (Shoghi Effendi, The Dawn-Breakers). Wilmette, Illinois: Bahá'í Publishing Trust. sid. 6-8. ISBN 0-87743-092-6 
  3. ^ ”The Encyclopedia of World History”. bartleby.com. 2001. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2006. https://web.archive.org/web/20060824225202/http://www.bartleby.com/67/1349.html. Läst 10 oktober 2006. 
  4. ^ Amanat, Abbas (1989). Resurrection and Renewal: The Making of the Babi Movement in Iran. Ithaca: Cornell University Press. sid. 174, 261–272 
  5. ^ Effendi, Shoghi (1944). God Passes By. Wilmette, Illinois, USA: Bahá'í Publishing Trust. sid. 92. ISBN 0877430209. http://reference.bahai.org/en/t/se/GPB/gpb-7.html#pg92