Sgraffito, eller sgraffitomålning, (från italienska sgraffiare, "rista") är en måleriteknik där färg från underliggande lager tas fram genom att skrapa i ett överliggande färgskikt.[2] Tekniken används bland annat inom målarkonst, arkitektur, keramik och glasmålning.[3][4]

Sgraffito på fasaden till Palazzo Massimo istoriato i Rom.
Självporträtt, Rembrandt (ca 1628), olja på pannå, (Rijksmuseum, Amsterdam). Rembrandt har här skrapat med bakänden av sin pensel för att accentuera hårstrån med hjälp av underliggande färglager.[1]

Vid dekorering av en husvägg med sgraffitoteknik, används i allmänhet två skikt med puts i kontrasterande färg och struktur. Medan det yttre skiktet fortfarande är mjukt, ristas detta så att bilden, eller mönstret, framträder med det undre skiktets färgsättning.[5]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Self-portrait, Rembrandt van Rijn, c. 1628, Rijksmuseum Amsterdam. Läst 24 april 2021.
  2. ^ sgraffito, Nationalencyklopedins ordbok. Läst 24 april 2021.
  3. ^ Sgraffito, Encyclopædia Britannica. Läst 24 april 2021.
  4. ^ ”Sgraffito”. Merriam-Webster. https://www.merriam-webster.com/dictionary/sgraffito. Läst 10 augusti 2020. 
  5. ^ Sofia Salema och José Aguiar. Architecture surfaces conservation: (re)discovering sgraffito in Portugal, Historical Mortars Conference, 2008. Läst 24 april 2021.

Externa länkar redigera