Scherzo
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Scherzo (plural: Scherzi), italienska för skämt, är en konstmusikalisk formtyp.
Innebörd redigera
Mellansats redigera
Dess klassiska plats är som mellansats, ofta lössläppt eller humoristisk, i en symfoni, sonat, stråkkvartett eller annat musikverk. I ett fyrsatsigt verk kan scherzot vara den tredje (vanligast) eller andra satsen. Är verket tresatsigt kan scherzot vara insprängt i den långsamma satsen; så är fallet ofta i Franz Berwalds symfonier.
Formen härstammar från den menuett som verk i sonatform ofta innehöll under den wienklassiska epoken.
Separat stycke redigera
Scherzot förekommer också som separat musikstycke. Särskilt Frédéric Chopins fyra scherzi för piano är välkända.
Exempel:
- Frédéric Chopin: Scherzo nr 4 i E-dur
- Marcel Dupré: Scherzo för orgel
Övriga användningsområden redigera
Scherzo är även namnet på en novell av Willy Kyrklund och ingår i hans novellsamling "8 variationer".