Sardinsk sångare[2] (Curruca sarda) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3] Den är stannfågel på Sardinien, Korsika och andra närliggande småöar i Medelhavet, men påträffas vintertid också i södra Italien och nordöstra Afrika. Tidigare behandlades den och balearisk sångare som en och samma art. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

Sardinsk sångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtSardinsk sångare
C. sarda
Vetenskapligt namn
§ Curruca sarda
AuktorTemminck, 1820
Synonymer
Sylvia sarda
Cuculus canorus canorus + Sylvia sarda

Utseende och läte redigera

Sardinska sångare är små, långstjärtade och storhövdade fåglar, i allmänhet väldigt lika sina närmaste släktingar. Den är grå både ovan och under, och saknar därmed provencesångarens tegelröda undersida, men även de vita prickarna på strupen. Ben och ögoniris är röda. Ungfåglar kan förväxlas med unga provencesångare, men har vitare strupe, buk och bröstmitt.

Sången beskrivs som ett snabbt kvitter med klar röst, lik både sammetshätta och glasögonsångare, ofta avslutad men en drill. Varnings- och locklätet är ett hårt ”tjreck”, påminnande om både svarthakad buskskvätta, vitvingad tärna och strömstare.[4]

Sardinska sångaren är mycket lik balearisk sångare (dessa har tidigare behandlats som samma art, se nedan). Denna är dock något mindre och mer långstjärtad, med hos hanen vitaktig strupe, ej grå, samt skärbeige ton på sidorna. Även lätena skiljer sig, dels locklätet med ett "tsett" eller beckasinlikt "tjerr", dels sången som är något snabbare och mer mekanisk.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln häckar och förekommer året runt på öarna Korsika, Sardinien, Montecristo, Pantelleria, Giannutri och Zembra i Medelhavet,[5] men vintertid förekommer den även i nordöstra Afrika och sällsynt i södra Italien.[4] Tillfälligtvis har sardinsk sångare observerats så långt norrut som England och vid två tillfällen i Danmark, båda vid Skagen.[6][7]

Länge behandlades balearisk sångare (Curruca balearica) som underart till sardinsk sångare, och vissa auktoriteter gör så fortfarande.[4] De urskiljs dock idag i stor utsträckning som skilda arter, baserat på skillnader i läten, levnadssätt och utseende. Genetiska studier visar också att balearisk sångare istället står närmast provencesångare (Curruca undata), med sardinsk sångare systerart till dessa två.[8] Denna grupp är vidare närmast besläktad med artparet törnsångare (Curruca communis) och glasögonsångare (Curruca conspicillata).[8]

Släktestillhörighet redigera

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.[8] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[9] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid sardinsk sångare förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.[5]

Levnadssätt redigera

Sardinska sångare återfinns i öppet landskap med törnbuskar och ljung, i bergsmarker upp till 1800 meters höjd eller i klippiga buskmarker. Den undviker skog. Fågeln lägger tre till fem ägg i sitt bo som placerats lågt i en buske. Liksom de flesta sångare livnär sig den på insekter.

Status och hot redigera

Arten har ett begränsat utbredningsområde och därför en relativt liten världspopulation på endast 15 000–50 000 par. Utvecklingen är dock stabil och den anses inte hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Curruca sarda . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 312-313. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av sardinsk sångare i Västpalearktis
  8. ^ [a b c] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 

Externa länkar redigera