Zanzibareldvävare[2] (Euplectes nigroventris) är en fågel i familjen vävare inom ordningen tättingar.[3]

Zanzibareldvävare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljVävare
Ploceidae
SläkteEuplectes
ArtZanzibareldvävare
E. nigroventris
Vetenskapligt namn
§ Euplectes nigroventris
AuktorCassin, 1848
Synonymer
  • Sansibarvidafink
  • Euplectes orix nigroventris

Utseende och läten redigera

Zanzibareldvävaren är en liten (10 cm) och kortstjärtad eldvävare. Hane i häckningdräkt är distinkt och skiljer sig från andra närbesläktade arter genom sitt svarta, ej röda bröst. Den helröda hjässan skiljer den från exempelvis svartvingad eldvävare (E. hordeaceus). Hanen utanför häckningstid och honan liknar andra i motsvarande dräkt, men är mindre med mörkare huvudteckningar, framför allt örontäckare. Gulkronad eldvävare är vitare undertill och mer streckad. Det gnissliga och tjattrande lätet liknar släktingarnas.[4]

Utbredning redigera

Fågeln förekommer från sydöstra Kenya till östra Tanzania, Zanzibar, Pemba och norra Moçambique.[3] Tillfälligt har den observerats i Spanien, och i Italien har även häckning konstaterats, men fynden anses härröra från förrymda burfåglar.[5]

Systematik redigera

Vissa behandlar den som en underart till sydlig eldvävare (E. orix).[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Zanzibareldvävaren häckar i översvämmade gräsmarker och vassbälten under 1000 meters höjd. Fågeln häckar maj–oktober i Kenya, under hela året i Tanzania och maj–juli samt möjligen även november–december på Zanzibar. Utanför häckningstid deltar den i artblandade vävarflockar i gräsmarker och på fält. Födan består huvudsakligen av frön, framför allt av Echinochloa haploclada och Panicum maximum.[4][7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[8]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Euplectes nigroventris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Lista över införda fåglar i Europa, sammanställt av spanska SEO/BirdLife, läst 2019-02-25.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Craig, A. (2019). Zanzibar Red Bishop (Euplectes nigroventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60987 14 april 2019).
  8. ^ Fry, C.H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa, Vol. VII. Christopher Helm, London.

Externa länkar redigera