Samuel Hahnemann
Christian Friedrich Samuel Hahnemann, född 10 april 1755 i Meissen i dåvarande Kurfurstendömet Sachsen, död 2 juli 1843 i Paris i Frankrike, var en tysk läkare, medicinsk skriftställare och översättare. Han är grundare av homeopatin. Gift 1835 med Melanie Hahnemann.
| Samuel Hahnemann | |
 Samuel Hahnemann, 1841. | |
| Född | 10 april 1755[1][2][3] Meissen[4], Tyskland |
|---|---|
| Död | 2 juli 1843[1][2][3] (88 år) Paris gamla första arrondissement[5], Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise[6] kartor |
| Andra namn | C. H. Spohr[7] |
| Medborgare i | Konungariket Preussen[8] |
| Utbildad vid | Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg  |
| Sysselsättning | Läkare, apotekare[9], universitetslärare, kemist[9], homeopat, farmakolog, bibliotekarie |
| Arbetsgivare | Leipzigs universitet |
| Maka | Johanne Henriette Leopoldine Küchler (g. 1782–1830)[10] Melanie Hahnemann (g. 1835–)[10] |
| Barn | 11 |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Samuel Hahnemann var från 1835 verksam i Paris. Han gjorde sig redan tidigt känd inom sinnessjukvården, kirurgins och främst läkemedelslärans områden. Vid experiment på sig själv över kinabarkens verkan trodde han sig finna återkommande feberanfall och att det mot malaria specifikt verkande läkemedlet återkom samma symtom som sjukdomen själv. Genom upprepade försök med otaliga läkemedel kom han till slutsatsen att läkemedel var verksamma mot de sjukdomar vilkas yttringar liknade dem, som visade sig hos friska efter intagandet av samma läkemedel. Denna likhetsprincip offentliggjorde han 1796 i Christoph Wilhelm Hufelands "Journal der praktischen Arzneikunde und Wundarzneikunst".
Från början en experimentell och öppensinnad tänkare blev Hahnemann på äldre dagar en benhård dogmatiker, som för att befästa sin lära utvecklade den till ett alltmera mystiskt, spekulativt system. I Organon der rationellen Heilkunst (1810) utvecklade han sin lära om homeopatin och den minimala doseringen, vilken senare bygger på det förmodade förhållandet, att läkemedlets verkningsgrad ökas med utspädningen. 1811-20 utgav Hahnemann Reine Arzeneimittellehre (sex band) och 1828 Die chronischen Krankheiten, ihre eingentümliche Natur und homöopathische Heilung i vilken han sökte återföra alla kroniska sjukdomar i tre speciella hudåkommor: psora, syfilis och sykosis.
Källor redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Samuel Hahnemann, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Samuel Hahnemann, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 403, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.telegraph.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.br.de .[källa från Wikidata]
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 291-92.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Samuel Hahnemann.
