SMS Prinz Adalbert var en pansarkryssare i kejserliga tyska flottan. Hon var det andra fartyget av två i Prinz Adalbert-klass, som hon bildade tillsammans med systerfartyget SMS Friedrich Carl. Huvudbestyckningen utgjordes av fyra 21 cm kanoner i två dubbeltorn, ett i fören och ett i aktern, och den sekundära bestyckningen av tio 15 cm kanoner i kasematter. Prinz Adalbert bygges på Kaiserliche werft i Kiel och sjösattes den 22 juni 1901. Den 12 januari 1904 togs hon i tjänst av flottan.[1]

SMS Prinz Adalbert
Prinz Adalbert 1912.
Prinz Adalbert 1912.
Allmänt
Typklass/KonstruktionPansarkryssare
FartygsklassPrinz Adalbert-klass
Fartygsnummer27
NamnePrins Adalbert av Preussen
Historik
ByggnadsvarvKaiserliche Werft Kiel
Kölsträcktapril 1900
Sjösatt22 juni 1901
I tjänst12 januari 1904
ÖdeSänkt av en brittisk ubåt den 19 oktober 1915
Tekniska data
Längd126,5 meter
Bredd19,6 meter
Djupgående7,43 meter
Deplacement9 087/9 875 ton
Maskin3x trippelexpansionsmaskiner
16 000 ihk
Maximal hastighet20 knop
Räckvidd5 080 nm/10 knop
Besättning586 man
Bestyckning4x 21 cm kanoner
10x 15 cm kanoner
12x 8,8 cm kanoner
4x 45 cm torpedtuber

Den 19 oktober 1915 torpederades Prinz Adalbert av den brittiska ubåten HMS E8 i Östersjön, nära Libau. Torpeden träffade fartyget i ammunitionsdurken, vilket sprängde henne i två delar. Endast tre ur den 675 man starka besättningen överlevde förlisningen. Vraket återfanns av SVT:s expedition Vrakletarna, som sändes i SVT 21/11 2007 - 10/1 2008.[2]

Fartyget fick sitt namn efter prins Adalbert av Preussen, kejsar Vilhelm II:s son.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Gardiner, Robert, red (1979). Conway's All the World's Fighting Ships, 1860-1905. London: Conway Maritime press. sid. 141 
  2. ^ Tagesson, Eric (22 november 2007). ”De hittade krigsvraket”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLrkJK/de-hittade-krigsvraket. Läst 28 februari 2021. 

Tryckta källor redigera

  • Gardiner, Robert, red (1979). Conway's All the World's Fighting Ships: 1860–1905. London: Conway Maritime Press. ISBN 978-0-85177-133-5 

Webbkällor redigera