Sir Rutherford Alcock, född 25 maj 1809 i Westminster i London, död 2 november 1897 i London, var en brittisk diplomat och orientalist. Han är mest känd för att spelat en nyckelroll i brittisk utrikespolitik i Kina (Qingdynastin) och Japan under mitten av 1800-talet.

Sir Rutherford Alcock
Alcock omkring 1876-84.
Född25 maj 1809
Westminster, London
Död2 november 1897 (88 år)
London
NationalitetFörenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Yrke/uppdragLäkare, diplomat
UtmärkelserBathorden

Biografi redigera

Alcock anställdes 1832 som fältläkare vid brittiska hjälpkåren i Portugal och 1836 vid den marinbrigad, som deltog i karlistkriget i Spanien. 1844 blev Alcock brittisk konsul i Fuzhou, en av de 1842 för européer öppnade kinesiska fördragshamnarna och han förflyttades halvtannat år senare till samma post i Shanghai, där han bland annat gjorde stora insatser för anläggandet av den brittiska koncessionen.

År 1858 blev Alcock Storbritanniens förste minister och generalkonsul i Japan och utsattes 1861 för en främlingsfientlig attack vid den brittiska legationen i Edo. Han var också delaktig i händelser, som 1864 ledde till bombarderingen av Shimonoseki-sundet och handelsfördragens slutliga bekräftelse. 1865-71 var han brittisk minister i Peking och högste uppsyningsman över den engelska handeln i Kina.

Alcock väckte tidigt engelsmännens intresse för den japanska konsten främst genom sina arbeten The Capital of the Tycoon (2 band 1863) och Art and Art Industries in Japan (1878).[1]

Verk redigera

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Alcock, Sir Rutherford, 1904–1926.
  1. ^ Svensk Uppslagsbok’’, Band 1, 1947-1955. (spalt 506)