För spelet, se Rune (spel). För idrottsföreningen i Kungsör, se IF Rune.

Rune är ett manligt förnamn med nordiskt ursprung och förekommer även som efternamn.

Både Rune och dess feminina form Runa är bildat av ordet runa 'bokstav'. Därtill användes också Rune i fornsvenska som smeknamn för namn som Runfast där ordet run betyder 'hemlig visdom'.[1] Namnet var mycket vanligt på 1920- och 1930-talen. Äldsta belägget i Sverige är från år 1832.[2] Den 31 december 2014 fanns det totalt 31 023 personer i Sverige med namnet Rune, varav 9 206 med det som tilltalsnamn.[3] År 2014 fick 12 pojkar namnet som tilltalsnamn.[4]

Namnsdag: i Finland 28 februari, i Sverige 24 november (sedan 2001, dessförinnan 1 juni och 2 juni).

I mars 2018 fanns 224 personer i Sverige med Rune som efternamn. Det finns minst en svensk släkt (namnet taget 1886) och en dansk släkt (namnet taget 1902).

Personer med förnamnet Rune redigera

Personer med efternamnet Rune redigera

  • Albin Rune (1863–1956), svensk präst
  • Axel Rune (1866–1927), svensk ämbetsman och politiker
  • Axel Rune (1894–1996), svensk militär
  • Christer Rune (1927–1997), svensk jurist
  • Erik Rune (1897–1991), svensk militär
  • Lars Rune (1908–1985), svensk präst
  • Alma Lily Rune (2002-) svensk präst

Noter redigera

  1. ^ Otterbjörk, Roland, Svenska förnamn, 3. uppl., Esselte studium, Stockholm, 1979, p. 121
  2. ^ Sveriges befolkning 1880 (Version 1.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.) 
  3. ^ Enligt sökning på Statistiska centralbyråns Namndatabas 2015-10-10.
  4. ^ Statistiska centralbyrån, Nyfödda - tilltalsnamn, alfabetisk översikt. Pojknamn 1998-2014 Arkiverad 2 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-10-10.