Roger Penrose

brittisk fysiker och matematiker

Sir Roger Penrose, född 8 augusti 1931 i Colchester, Essex, är en brittisk matematiker, teoretisk fysiker och populärvetenskaplig författare samt professor emeritus vid Oxfords universitet. Penrose tilldelades nobelpriset i fysik 2020 "för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin".[1][2]

Sir Roger Penrose Nobelpristagare i fysik 2020
Roger Penrose, 2005.
Roger Penrose, 2005.
Roger Penrose, 2005.
Född8 augusti 1931 (92 år)
Colchester, Essex, England
Bosatt iStorbritannien
NationalitetBrittisk
ForskningsområdeMatematisk fysik
InstitutionerBedford College (London)
St John's College, Cambridge
Princeton University
Syracuse University
King's College London
Birkbeck, University of London
Oxfords universitet
Polish Academy of Sciences
Alma materUniversity of Cambridge
University College London
University College School
DoktorandhandledareDennis Sciama
Nämnvärda studenterClaude LeBrun
Tristan Needham
Richard Jozsa
Richard S. Ward
Andrew Hodges
Asghar Qadir
Lane P. Hughston
Tim Poston
Känd förTwistorteori
Rumtid
Kosmisk censurförmodan
Weyl curvature hypothesis
Penrose inequalities
Penroses tolkning av kvantmekanik
Orchestrated objective reduction
Moore–Penroses pseudoinvers
Newman–Penrose formalism
Penrosetessellation
Penroses trappa
Penrose graphical notation
Schrödinger–Newton equations
Nämnvärda priserAdams Prize (1966)
Heineman Prize (1971)
Fellow of the Royal Society (1972)
Eddington-medaljen (1975)
Royal Societys Royal Medal (1985)
Wolfpriset i fysik med Stephen Hawking (1988)
Dirac Medal (1989)
Naylor Prize and Lectureship (1991)
De Morgan-medaljen (2004)
Copleymedaljen (2008)
Han är bror till Jonathan Penrose, Oliver Penrose och Shirley Hodgson; son till Lionel Penrose; brorson till Roland Penrose

Biografi redigera

Penrose har gjort många viktiga bidrag inom den matematiska fysiken, särskilt inom relativitetsteori och kosmologi. Han bevisade 1965 tillsammans med Stephen Hawking att relativitetsteorin möjliggör förekomsten av svarta hål, de så kallade singularitetssatserna. Det arbetet ledde till att Penrose tilldelades ena halvan av Nobelpriset i fysik 2020. Den andra halvan delades mellan Andrea Ghez och Reinhard Genzel.[1][2] 1967 uppfann Penrose twistorteorin, som avbildar geometriska objekt i Minkowskirymden på det 4-dimensionella komplexa rummet med den metriska signaturen (2,2); en teori som han förespråkar framför strängteori som lösning på kvantgravitation. 1969 kom han på kosmisk censurförmodan. Denna idé föreslår att universum skyddar oss från singulariteters inneboende oförutsägbarhet genom att gömma dem bakom en händelsehorisont. Penrose uppfann även spinn-nätverk, ett viktigt verktyg inom loopkvantgravitation, och populariserade penrosediagrammet för att beskriva samband mellan punkter i rumtiden.

Som matematiker är han känd för penrosetessellationen, med vilken två enkla geometriska figurer tessellerar ett plan aperiodiskt. Redan 1955, tre år innan han tog sin doktorsexamen vid Cambridge, upptäckte han pseudoinversen för icke-kvadratiska matriser.

 
Penrose-tessellation, en 2-dimensionell kvasikristall.

Penrose ligger bakom en kontroversiell teori om det mänskliga medvetandet. I böckerna The Emperor's New Mind (1989) och Shadows of the Mind (1997) argumenterar han med Gödels ofullständighetssats och stopproblemet som grund att den mänskliga tankeförmågan är för avancerad för att vara algoritmisk och att medvetande måste bygga på kvantfysikaliska fenomen. Teorin har kritiserats av bland andra Gerard Edelman,[3] Francisco Varela,[4] David Chalmers och Max Tegmark.

Penrose gav 2004 ut boken The Road to Reality: A Complete Guide to the Laws of the Universe, som på 1100 sidor behandlar de centrala teorierna inom den moderna fysiken.

Bibliografi redigera

Populärvetenskapliga böcker redigera

Akademiska böcker redigera

  • Techniques of Differential Topology in Relativity (1972)
  • Spinors and Space-Time: Volume 1, Two-Spinor Calculus and Relativistic Fields (med Wolfgang Rindler) (1987)
  • Spinors and Space-Time: Volume 2, Spinor and Twistor Methods in Space-Time Geometry (med Wolfgang Rindler) (1988)

Förord till andra böcker redigera

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”The Nobel Prize in Physics 2020”. Kungliga vetenskapsakademin. 6 oktober 2020. https://www.kva.se/en/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2020. Läst 6 oktober 2020. 
  2. ^ [a b] Danielsson, Ulf; Goobar, Ariel (2020). ”Pris med hål i centrum”. Fysikaktuellt (4): sid. 6–9. http://www.fysikersamfundet.se/wp-content/uploads/FA-4-2020_webb.pdf. 
  3. ^ Edelman, Gerald (1992). Bright air, brilliant fire: on the matter of the mind.. sid. 216 
  4. ^ ”kommentar till . Third culture kapitel 14 av Penrose”. https://www.edge.org/conversation/consciousness-involves-noncomputable-ingredients. Läst 2 januari 2017. 

Externa länkar redigera