Wikipedia

Robert Keyes

Robert Keyes, född cirka 1565, död 31 januari 1606 i London, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Keyes var den sjätte personen att gå med i konspirationen.

Robert Keyes
En illustration av krutkonspiratörerna, där Robert Keyes är den andra personen från höger.
Personlig information
Född1565 (förmodat år)
Död31 januari 1606 (40–41 år)
Westminster, London, England
PartnerChristina[a]
FöräldrarEdward Keyes
Juridisk information
BrottsnamnKrutkonspirationen
MotivÅterinsätta en katolsk monark
TillvägagångssättLönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset
RollSprängämnen
Värvadoktober 1604[1]
Gripen9 november 1605[2]
Dömd förHögförräderi
StraffHängning, dragning och fyrdelning

Till skillnad från flera av de andra konspiratörerna var Keyes inte särskilt förmögen och han har framställts som en desperat man som var ruinerad och skuldsatt. Han har även beskrivits som en allvarlig och sansad man som var lång och hade ett rött skägg. Initiativtagaren till konspirationen var Robert Catesby, som ansåg Keyes vara pålitlig och hederlig och han lät Keyes bevaka kruttunnorna som förvarades i Catesbys hus i Lambeth. När Keyes fick kännedom om att konspirationen hade misslyckats flydde han från London och greps först några dagar senare.

Vid rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606 blev det en fällande dom i högförräderi för samtliga. Tillsammans med några av de andra konspiratörerna avrättades Keyes den 31 januari 1606 på Old Palace Yard i Westminster genom hängning, dragning och fyrdelning.

Biografi redigera

Liv före 1604 redigera

Robert Keyes föddes runt 1565, som son till den protestantiske kyrkoherden[1] Edward Keyes[2] av Staveley i Derbyshire. Hans mor var dotter till sir Robert Tyrwhitt från Kettleby i Lincolnshire och de var släkt med den katolska familjen Babthorpes från Osgodby i Lincolnshire[3] samt familjerna Mallory och Ingilby från Ripon.[2] Keyes kusin Elizabeth Tyrrwhitt gifte sig med en av de andra konspiratörerna, Ambrose Rookwood. Vid 1604 hade Keyes konverterat till katolicismen.[4] Hans fru Christina[a], som var änka efter Thomas Groome[2] när Keyes gifte sig med henne, arbetade som guvernant åt barnen till Henry Mordaunt, 4:e baron Mordaunt i Drayton, Northamptonshire[5] och på grund av detta hade Keyes tillgång till hästar och andra bekvämligheter.[6] Keyes hade även en vasall vid namn William Johnson.[2]

Medverkan i krutkonspirationen redigera

När Jakob I av England efterträdde Elisabet I av England verkade han agera på ett mera tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad drottning Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Dock var Robert Catesby, en hängiven katolik från Warwickshire, missbelåten med Jakobs utövande av kungamakt[7][8] och han planerade därför att lönnmörda kungen i ett sprängdåd mot det engelska överhuset i Westminsterpalatset. I det följande upploppet skulle Catesby hetsa folket att göra revolt och få dem att kröna Elisabet Stuart till drottning.[9] Keyes gick med i konspirationen i oktober 1604[1][10] och hans roll blev att vakta kruttunnorna och andra saker som lagrades i Catesbys hus i Lambeth.[2][4]

Jesuitprästen John Gerard beskrev Keyes som "en allvarlig och sansad man, med stor kvickhet och tillräcklighet."[11][en 1] Fader Oswald Tesimond hävdade att Keyes personligen hade blivit utsatt för förföljelse och att han på grund av detta hade blivit av med en del av sitt gods.[12] Historikern och författaren Cyril Northcote Parkinsons bild av Keyes var en "desperat man, ruinerad och skuldsatt."[13][en 2] Keyes var en relativt fattig man som var lång och hade ett rött skägg. Catesby benämnde honom som "en pålitlig [och] hederlig man"[en 3] och det är möjligt att Catesby betalade Keyes för hans tjänster.[3] Keyes, precis som hans medkumpan Guy Fawkes, ansågs vara kapabel att ta hand om sig själv. Sent i oktober 1605 uttryckte flera av konspiratörerna oro över säkerheten för de katoliker som skulle närvara den dag de planerade att spränga Westminsterpalatset; Keyes var särskilt oroad över säkerheten för lord Mordaunt, hans frus arbetsgivare.[14] Thomas Percy var speciellt oroad över säkerheten för hans beskyddare Henry Percy, 9:e earl av Northumberland och lorderna Vaux, Montague, Monteagle och Stourton nämndes också vid namn. Keyes förslag att varna lord Mordaunt om det stundande sprängdådet möttes med hån av Catesby, som sade att Keyes inte skulle kunna förmedla informationen till lord Mordaunt eftersom han visste att hemligheten inte längre skulle förbli en hemlighet. Catesby sade även att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."[15][en 4]

Keyes och Rookwood tillbringade natten innan det tilltänkta sprängdådet i Elizabeth Mores hus i närheten av Temple Bar i London.[16] De besöktes senare på kvällen av Fawkes (som var ansvarig för sprängladdningarna under Westminsterpalatset) och han kom för att hämta ett fickur som Percy hade lämnat där, vilket han skulle använda för att kunna tända på stubintråden vid rätt tillfälle.[2][17] Dock upptäcktes Fawkes flera timmar senare under Westminsterpalatset, innan han hade tänt på stubintråden, och han greps på plats.[18]

Konspirationens misslyckande och Keyes avrättning redigera

När Keyes hörde att Fawkes hade misslyckats med sitt uppdrag satte han sig på sin häst och flydde mot Midlands. Han passerades vid Highgate i London av Rookwood, som hade rusat för att berätta för Catesby och de andra om vad som hade hänt. Efter att han och Rookwood hade talat med Catesby, Percy, Thomas Bates samt John och Christopher Wright lämnade Keyes gruppen för att ta sig till lord Mordaunts hus i Drayton, där han gömde sig;[19] för detta har han setts som en desertör.[2] Han identifierades som en av de misstänkta konspiratörerna den 6 november 1605[20] och han greps först tre dagar senare. Den 12 november undersöktes han av Fulke Greville, 1:e baron Brooke i Warwick och Keyes hade sagt till honom att han var på väg till sin släkting Rookwood eftersom han hade hört att han hade blivit gripen.[2] Keyes och de andra överlevande konspiratörerna skickades till London där de fängslades i Towern; dock satt Bates fängslad i Gatehouse eftersom fängelserna skilde fångarna åt beroende på deras samhällsklass.[21] Keyes blev utfrågad om sina handlingar i konspirationen den 30 november.[2]

 
Keyes avrättades den 31 januari 1606 på Old Palace Yard i Westminster.

Rättegången mot konspiratörerna hölls den 27 januari 1606 i Westminster Hall. Trots att alla de anklagade, utom Everard Digby, hävdade att de var oskyldiga blev det fällande dom i högförräderi för samtliga. Konspiratörerna hade ingen försvarsadvokat som förde deras talan och därför var resultatet av rättegången mer eller mindre bestämd redan i förväg. De anklagade fick sedan möjligheten att tala inför domstolen om varför de inte skulle bli dömda till döden.[22] Keyes gjorde inga försök att be om ursäkt för sina handlingar utan hävdade istället att han var redo att dö[23] och han sade att han hellre gick under än att fortsätta leva bland så mycket tyranni.[24][25] Keyes försvarstal beskrevs av Tesimond med orden: "Han [Keyes] hävdade att hans motiv hade varit för allmänhetens bästa; med det menade han att han hoppades på att hans land skulle återgå till den katolska tron. Det var våldet i de dåvarande förföljelserna [mot katoliker] som hade fått honom att gå med i konspirationen."[12][en 5]

Den 31 januari 1606 fördes Keyes, Rookwood, Thomas Wintour och Fawkes till Old Palace Yard i Westminster för att där bli hängda, dragna och fyrdelade. Wintour och Rookwood var de första att föras till galgen. Med en bister uppsyn steg sedan Keyes på ett kraftfullt sätt upp för stegen på schavotten.[26] Även vid detta tillfälle ska han på ett trotsigt sätt ha sagt att konspirationen var rättfärdig.[1] Med snaran runt halsen kastade Keyes sig ut, förmodligen i hopp om att hans nacke skulle brytas och att han skulle få en snabb död. Dock brast snaran och Keyes fick därefter genomlida resten av sitt straff.[26]

Anmärkningar redigera

  1. ^ [a b] Christinas förnamn skrivs ibland som Christiana.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Robert Keyes, 8 november 2012.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Robert Keyes and John Grant” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014205424/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/robert-keyes-and-john-grant/. Läst 13 november 2012. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Herber, David. ”Robert Keyes” (på engelska). Britannia.com. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121010133006/http://www.britannia.com/history/r-keyes.html. Läst 4 februari 2013. 
  3. ^ [a b] Haynes 2005, s. 55.
  4. ^ [a b] Fraser 2005, s. 130–131.
  5. ^ Bengtsen 2005, s. 125.
  6. ^ Fraser 2005, s. 131.
  7. ^ Fraser 2005, s. 41–42.
  8. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  9. ^ Fraser 2005, s. 140.
  10. ^ Fraser 2005, s. 120.
  11. ^ Gerard & Morris 1871, s. 87.
  12. ^ [a b] Tesimond & Edwards 1973, s. 214.
  13. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 96.
  14. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 62–63.
  15. ^ Haynes 2005, s. 82.
  16. ^ Simons 1963, s. 157.
  17. ^ Fraser 2005, s. 201.
  18. ^ Fraser 2005, s. 201–203.
  19. ^ Fraser 2005, s. 204–205.
  20. ^ Fraser 2005, s. 211.
  21. ^ Fraser 2005, s. 235.
  22. ^ Fraser 2005, s. 270.
  23. ^ Fraser 2005, s. 271.
  24. ^ Fraser 2005, s. 358.
  25. ^ Fraser 2005, s. 263–271.
  26. ^ [a b] Fraser 2005, s. 282–283.

Källor redigera

  • Bengtsen, Fiona (2005) (på engelska). Sir William Waad, Lieutenant of the Tower, and the Gunpowder Plot. Trafford Publishing. ISBN 1412055415 
  • Fraser, Antonia (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot. London: Phoenix. ISBN 0753814013 
  • Gerard, John; Morris, John (1871) (på engelska). The condition of Catholics under James I: Father Gerard's narrative of the Gunpowder Plot. "1". London: Longmans. ISBN 1178011380 
  • Haynes, Alan (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot: Faith in Rebellion. Sparkford: Hayes and Sutton. ISBN 0750942150 
  • Northcote Parkinson, Cyril (1976) (på engelska). Gunpowder Treason and Plot. Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297772244 
  • Simons, Eric (1963) (på engelska). The Devil of the Vault: A Life of Guy Fawkes. London: Fredrick Muller Limited. ISBN 0315201320 
  • Tesimond, Oswald; Edwards, Francis (1973) (på engelska). The Gunpowder Plot: The narrative of Oswald Tesimond alias Greenway. London: Folio Society. ISBN 9780850670684 

Engelska originalcitat redigera

  1. ^ "[...] a grave and sober man, and of great wit and sufficiency."
  2. ^ "[...] desperate man, ruined and indebted."
  3. ^ "[...] a trusty honest man."
  4. ^ "[T]he innocent must perish with the guilty, sooner than ruin the chances of success."
  5. ^ "He claimed that his motive had been to promote the common good. That is, he hoped that his native land would be turned back to the Catholic faith. The violence of the present persecution had driven him also to take part in the conspiracy."


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Robert_Keyes&oldid=50067620”