Wikipedia

Riko Eklundh

finländsk skådespelare

Riko Knut Henrik Eklundh, född 17 mars 1965 i Helsingfors i Finland, är en finländsk skådespelare.[1][2]

Riko Eklundh
FöddRiko Knut Henrik Eklundh
17 mars 1965 (59 år)
Helsingfors, Finland Finland
Aktiva år1989-idag
PartnerAntton Laine
IMDb

Biografi redigera

Han blev student vid Gymnasiet Lärkan i Helsingfors 1984 och studerade vid Teaterhögskolan i Helsingfors 1985–1989.[2] Han arbetade vid Åbo Svenska Teater 1989–1994 och gjorde där sitt genombrott i titelrollen i Amadeus. Han arbetade sedan som frilans i tio år, främst vid Svenska Teatern i Helsingfors men även vid Lilla Teatern, Teater Viirus och Esbo Stadsteater. Åren 2005–2011 var han anställd vid Svenska Teatern samt igen från hösten 2014.

Av karaktärer Eklundh tolkat kan nämnas, förutom Amadeus, huvudrollerna i Topelius, Peer Gynt, Den dansande prästen, Kungens tal och Vi är bara mänskor samt i musikalerna Lilla skräckaffären, La Cage aux Folles, Cabaret och Dracula. Utöver scenroller har han medverkat i tiotals tv-serier, filmer och radioprogram. Eklundh har även samarbetat med ett flertal körer och orkestrar, både som konferencier och solist. Han medverkar regelbundet i Yle Vegas Eftersnack samt i Efter nio på Yle Fem. Sedan 1999 ordnar han årligen konsertevenemanget Sommarsång i Åbolands utskärskyrkor med Nötö kyrka som bas.

Riko Eklundh har innehaft ett stort antal förtroendeuppdrag främst inom olika teaterorganisationer såsom Teatermuseet, Suomen Näyttelijäliitto-Finlands Skådespelarförbund och Thalia Stiftelsen.[3][4] Han verkade som ordförande för Finlands Svenska Skådespelarförbund 2003-2007 och 2014-2018.[3] År 2011 var han grundade medlem och första ordförande i idrottsföreningen Frii (finska Liikuntayhdistys Frii ry).[5][6] Han är för tillfället ordförande för Stiftelsen Annie Sundman hemmet och för Teatteritaiteilijoiden tukisäätiö.

Riko Eklundh har gett ut två böcker. Den första utkom hösten 2018, ”Flickan skall uppleva historia”, baserad på hans farmors memoarer.[7][8] 2021 utgav han ”Gunvors lilla ABC” på basen av Dorrit Björkenheims text och illustrationer.[7]

Riko Eklundh erhöll år 2013 Finlands teaterorganisationers centralförbunds förtjänsttecken i guld.[9] Han blev 2017 utsedd till hedersmedlem i Åbo Svenska Teaterförening. Eklundh belönades med Folktingets förtjänstmedalj år 2019.[10] År 2020 valdes han till Finlands Svenska Skådespelarförbunds hedersmedlem. Eklundh tilldelades Hagforsmedaljen 2021 av Svenska Folkskolans Vänner.[11] År 2022 fick han Stiftelsen Waldemar von Frenckells medborgerliga pris[källa behövs] samt Svenska kulturfondens svenska dagen-pris till personer som gjort insatser för kultur eller utbildning på svenska i sin region.[12]

Han är sambo med koreografen Antton Laine och de bor i Tölö i Helsingfors.[13][14] Eklundhs andra hem är på Sandholm i Nagu där han kallas för Greven af Sandholm.[15] Eklundhs farfarsfar var företagsledaren och ingenjören Gustaf Eklundh.[7]

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion och författare Regi Teater
1989 Ellard Kom igen, Charlie
Larry Shue		 Dick Idman Åbo Svenska Teater[16]
1990 Seymour Den lilla skräckaffären
Alan Menken och Howard Ashman		 Torsten Sjöholm Åbo Svenska Teater
1991 Nils Henrik Pinello Pinello presenterar
Riko Eklundh Åbo Svenska Teater
Jean-Michel La Cage aux Folles
Jerry Herman och Harvey Fierstein		 Torsten Sjöholm Åbo Svenska Teater
1992 Wolfgang Amadeus Mozart Amadeus
Peter Shaffer 		Peeter Urbla Åbo Svenska Teater
1993 Ernst-Ludwig Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Laila Björkstam Åbo Svenska Teater
1994 Pjotr Verchovenskij Demoner
Fjodor Dostojevskij		 Krzysztof Babicki Åbo Svenska Teater
1995 Motel Kamzoil Spelman på taket
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein		 Kurt Nuotio Svenska Teatern
1996 Fred Underbart men kort (Present laughter)
Noël Coward 		Frej Lindqvist Lilla Teatern
1997 Ericus Erici Daniel Hjorth
Josef Julius Wecksell 		Juha Hurme Espoon Kaupunginteatteri
1998 Zacharias Topelius Topelius!
Lars Huldén		 Sven Sid Svenska Teatern
Kamsa Pojken Blå
Christina Andersson		 Ralf Forsström Svenska Teatern
2000 Hjallis Harkimo mfl Formel 2 Ville Virtanen Teater Viirus
2001 Tom Bombadill mfl Sagan om ringen
JRR Tolkien 		Andrej von Schlippe Svenska Teatern
Peer Gynt Peer Gynt
Henrik Ibsen		 Jotaarkka Pennanen Svenska Teatern
2002 Henri 3 X LIV
Yasmina Reza 		Cilla Back Svenska Teatern
2005 Fred mfl I love you, you’re perfect, now change
Joe di Pietro och Jimmy Roberts 		Markku Nenonen Åbo Svenska Teater
2006 Uno Cygnæus Den dansande prästen
Erik Wahlström		 Reko Lundán Svenska Teatern[17]
Polixenes En Vintersaga
William Shakespeare 		Cezaris Grauzinis Svenska Teatern[18]
2007 Risto Ryti Mannerheim – mannen och myten
Per-Erik Lönnfors och Johan Storgård		 Sven Sid Svenska Teatern[19]
2008 Albin/Zaza La Cage aux Folles
Jerry Herman och Harvey Fierstein		 Georg Malvius Svenska Teatern[20]
2009 Tore Så som i himmelen
Kay Pollak		 Erik Kiviniemi Svenska Teatern[21]
2010 Gustav Adolf Fanny och Alexander
Ingmar Bergman		 Maria Lundström Svenska Teatern[22]
2011 Konferencieren Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Georg Malvius Svenska Teatern[23]
Andrej Karamzin m.fl. Aurora Karamzin – De bäst anpassade
Annina Enckell		 Åsa Kalmér Svenska Teatern[24]
2012 Markus Kontrakt med Gud
Mattias Andersson		 Ann-Luise Bertell Wasa Teater[25]
2013 Nikolaj Adlerberg Kuvernöörin kierros – Guvernören guidar
Riko Eklundh 		Riko Eklundh Alexandersteatern[26]
2013 Lemminkäinen Prinsessan af Cypern
Zacharias Topelius och Fredrik Pacius 		Klaus Rautavaara Alandica och Helsingfors universitets Solennitetsal[27]
2014 Harrry Mamma Mia!
Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Catherine Johnson		 Paul Garrington Svenska Teatern
2016 Hamlet Titanic
Akse Pettersson Svenska Teatern[28]
Lionel Logue Kungens tal
David Seidler		 Pekka Sonck Åbo Svenska Teater[29]
2017 Abraham Stiller Tro
Julian Garner		 Julian Garner Svenska Teatern[30]
2018 Hans Hans och Greta Jakob Höglund Svenska Teatern[31]
2019 Pierre Pappan
Florian Zeller 		Marcus Groth Svenska Teatern[32]
2020 Joakim Vi är bara mänskor
Joakim Groth 		Joakim Groth Svenska Teatern[33]
2022 Greve Dracula Dracula
Bram Stoker och Susanna Airaksinen 		Susanna Airaksinen Åbo Svenska Teater[34]
2023 Aimo Kangas Röda rummet
Kaj Korkea-Aho och Tuomas Timonen 		Milja Sarkola Lilla Teatern[35]

TV och filmografi i urval redigera

  • 1989: Jimi – Raseri
  • 1990: Döden – Den lata döden
  • 1991: Unge Bock – Din vredes dag
  • 1992: Alex – 16
  • 1995: Arvid Jacobson – Operaatio Rotanloukku, TV1
  • 1997: Pi – Vägsjälar, FST
  • 1997–98: Paavo Lipponen m.fl. – Reservtanken, FST
  • 1998–2002: Axel Ingberg – Hovimäki, TV2
  • 1998: Alarik Krook – Lapin kullan kimallus
  • 1999: Kim – Operaatio Interheil, TV2
  • 2004: Kapten Renvall – Framom främsta linjen
  • 2007: Överste Björkman – Tali-Ihantala 1944
  • 2009: FBI-agent – L'affaire Farewell
  • 2020: Göran Blindt - Finlands historia
  • 2021: Nalle - Spegelvägen, YLE Fem
  • 2023: Timo Kaario - Pohjolan laki, Elisa viihde

Dokumentärer redigera

  • 2000: ” Flickan skall uppleva historia”(Kerstin Eklundhs minnen / Radioteatern)
  • 2002: Artistporträtt Kaj Chydenius (medverkat som sångare)
  • 2008: Allt ljus på: Riko Eklundh
  • 2008: Att spegla sin tid (Åbo Svenska Teater 170 år)
  • 2011: Artistporträtt Fred Negendanck (idé och intervjuer)
  • 2012: Drama vid Skillnaden (4-delad serie om Svenska teatern)
  • 2014: Det äldsta husets skatter (manus, regi, speak, 12 delar om Åbo svenska teaterhus 175 år)
  • 2016: Thalias trotjänare (intervjuserie med äldre skådespelare)
  • 2018: ”Hungervalsen” (fortsättning på Kerstin Eklundhs minnen,våren 1918/Yle Radioteatern)
  • 2020-21: Riko berättar- Rikon tarinatuokio-Rikos stories. En coronatidsserie i 100 delar på Facebook.
  • 2023-24: ÅU 200 år. En webbserie i 10 avsnitt om Åbo Underrättelser inför 200-årsjubileet.

Dubbningar i urval redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Matrikel: Riko Eklundh”. skadespelare.fi - Finlands Svenska Skådespelarforbund r.f.. http://www.skadespelare.fi/. Läst 14 september 2022. 
  2. ^ [a b] ”Riko Eklundh” (på finska). Näyttelijäliitto - Skådespelarförbundet ry. https://www.nayttelijaliitto.fi/nayttelijahaku/riko-eklundh/. Läst 14 september 2022. 
  3. ^ [a b] ”Historia - Finlands Svenska Skådespelarforbund r.f.”. www.skadespelare.fi. http://www.skadespelare.fi/sv/historia. Läst 14 september 2022. 
  4. ^ ”Näyttelijäliiton ansioituneet jäsenet” (på finska). Näyttelijäliitto - Skådespelarförbundet ry. https://www.nayttelijaliitto.fi/nayttelijaliitto/kunniamerkit/nayttelijaliiton-ansioituneet-jasenet/. Läst 14 september 2022. 
  5. ^ Nikula, Sarianna (10.3.2013). ”Frii liikuttaa Töölössä”. Töölöläinen (Töölöläinen Oy) (6-2013): sid. 10. 
  6. ^ Nikula, Sarianna (8.12.2013). ”Frii juhli tanssien”. Töölöläinen (Töölöläinen Oy) (28-2013): sid. 12. 
  7. ^ [a b c] Eklundh, Kerstin (2018). Flickan skall uppleva historia : Kerstin Eklundh f. Furuhjelms memoarer 1891-1918 (andra reviderade upplagan). ISBN 978-952-94-0803-0. OCLC 1130727787. https://www.worldcat.org/oclc/1130727787. Läst 15 september 2022 
  8. ^ ”Skådespelaren Riko Eklundh: Saknad är en del av livet”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-1479829. Läst 15 september 2022. 
  9. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 12 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180812052754/http://www.teatterijarjestojenkeskusliitto.fi/uploads/4/8/6/2/48626825/kultaiset_kunniamerkit.pdf. Läst 15 september 2022. 
  10. ^ ”Mottagare av folktingsmedaljen 2019”. folktinget.fi. 11 november 2019. https://folktinget.fi/sv/start/article-129228-71070-mottagare-av-folktingsmedaljen-2019. Läst 15 september 2022. 
  11. ^ ”SFV-medaljer 2021 - SFV”. sfv.fi. https://sfv.fi/sv/2021/medaljer_2021/. Läst 15 september 2022. 
  12. ^ ”Svenska kulturfondens svenska dagen-pris till Riko Eklundh, Ludwig Sandbacka och Jan-Erik Till”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10022549. Läst 4 november 2022. 
  13. ^ Annika Hällsten (7 juli 2015). ”Livsglädje på scen kostar på”. Västra Nyland. http://gamla.vastranyland.fi/kultur/2015-07-07/761980/livsgladje-pa-scen-kostar-pa. Läst 4 mars 2018. 
  14. ^ Kolsi, Eeva-Kaarina (19 september 2020). ”Rikon ja Anttonin koti Töölössä on kuin aikamatka menneeseen: ”Ilman tarinaa esine ei ole kiinnostava”” (på finska). Ilta-Sanomat. https://www.is.fi/asuminen/art-2000006639975.html. Läst 14 september 2022. 
  15. ^ Miettinen, Petra. ”Riko Eklundh känner sig äntligen som en riktig skäribo – och bjuder på ”Grefvens blandning”” (på svenska). www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/1e76580e-c4c1-478d-b883-8106f4af39a4. Läst 14 september 2022. 
  16. ^ ”Glimtar ur teaterns arkiv - Åbo Svenska Teater”. www.abosvenskateater.fi. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200809110228/https://abosvenskateater.fi/sv/om/historia/glimtar_ur_teaterns_arkiv/. Läst 4 augusti 2020. 
  17. ^ ”ilona.tinfo.fi - Riko Eklundh”. Teaterinfo Finland. http://ilona.tinfo.fi/tekija_tieto.aspx?lang=sv&id=8847. Läst 9 december 2020. 
  18. ^ ”Shakespearen En vintersaga Svenska teaternissa” (på finska). Yle Uutiset. http://yle.fi/uutiset/shakespearen_en_vintersaga_svenska_teaternissa/5748045. Läst 9 december 2020. 
  19. ^ Monika Holmström (19 oktober 2007). ”Män i kamp och sjungande kvinnor”. Ny Tid. http://www.nytid.fi/2007/10/man-i-kamp-och-sjungande-kvinnor/. Läst 4 mars 2018. 
  20. ^ Sthig Jonasson. ”La Cage aux Folles, Svenska Teatern, Helsingfors”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180305062944/http://www.jora.info/teater/recensioner/lacage.htm. Läst 4 mars 2018. 
  21. ^ Heidi Grandell (19 mars 2009). ”Inte som i himmelen”. Ny Tid. http://www.nytid.fi/2009/03/inte-som-i-himmelen/. Läst 4 mars 2018. 
  22. ^ ”Finnomenal Fanny och Alexander”. www.aftonbladet.se. 17 september 2010. https://www.aftonbladet.se/a/a2vEy5. Läst 20 januari 2023. 
  23. ^ Christel Pettersson (10 februari 2011). ”Recension: Cabaret”. YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2011/02/10/recension-cabaret. Läst 4 mars 2018. 
  24. ^ Isabella Rothberg (30 september 2011). ”Mer historielektion, mindre människostudie”. Hufvudstadsbladet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180305064003/http://gamla.hbl.fi/kultur/recension/2011-09-30/mer-historielektion-mindre-manniskostudie. Läst 4 mars 2018. 
  25. ^ Johan Sandberg (22 februari 2012). ”Teater: Kontrakt med Gud”. Kyrktidningen. http://www.kyrkpressen.fi/recensioner/24-Teater-Kontrakt-med-Gud.html. Läst 4 mars 2018. 
  26. ^ ”Kuvernöörin Kierros” (på finska). Stadissa.fi. https://www.stadissa.fi/tapahtumat/45745/kuvernoorin-kierros. Läst 30 januari 2023. 
  27. ^ tuijarannikko. ”Kypronprinsessa” (på engelska). Kypronprinsessa. https://kypronprinsessa.wordpress.com/. Läst 28 juni 2023. 
  28. ^ Christel Pettersson (17 mars 2016). ”Ombord på ett sjunkande teaterskepp”. YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/03/17/ombord-pa-ett-sjunkande-teaterskepp. Läst 4 mars 2018. 
  29. ^ Tomas Jansson (25 september 2016). ”Teaterrecension: Kungens tal får sin svenska världsurpremiär i Åbo”. YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/25/teaterrecension-kungens-tal-far-sin-svenska-varldsurpremiar-i-abo. Läst 4 mars 2018. 
  30. ^ Christel Pettersson (11 september 2017). ”Teaterrecension: Våga tro – trots allt”. YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/09/11/teaterrecension-vaga-tro-trots-allt. Läst 4 mars 2018. 
  31. ^ ”Teaterrecension: Vad skulle det bli av Hans utan Greta?” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/10/28/teaterrecension-vad-skulle-det-bli-av-hans-utan-greta. Läst 7 maj 2020. 
  32. ^ ”Teaterrecension: Pappan – den demenssjukas tragedi med boulevardkomedin som barlast” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/02/04/teaterrecension-pappan-den-demenssjukas-tragedi-med-boulevardkomedin-som-barlast. Läst 7 maj 2020. 
  33. ^ ”Teater: Vi är bara mänskor är ett läckert kostymdrama om krigsgenerationens livsglädje, svek och tysta arv” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/03/05/teater-vi-ar-bara-manskor-ar-ett-lackert-kostymdrama-om-krigsgenerationens. Läst 7 maj 2020. 
  34. ^ ”Riko Eklundh spelar Dracula på ÅST i höst | Åbo Underrättelser”. abounderrattelser.fi. 7 mars 2022. https://abounderrattelser.fi/riko-eklundh-spelar-dracula-pa-ast-i-host/. Läst 14 september 2022. 
  35. ^ Väätäinen/HBL-montage, Ilkka Saastamoinen/Otto-Ville (21 mars 2023). ”Monika Fagerholm och Kaj Korkea-aho på teaterscenen i höst – Riko Eklundh tillbaka på Lillan” (på svenska). www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/a297f10a-d8b4-46c4-920b-4f32ca581b96. Läst 28 juni 2023. 

Källor redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Riko_Eklundh&oldid=54622647”