Ricardiansk ekvivalens är en nationalekonomisk teori som säger att ett lands invånare kommer att internalisera regeringens budgetrestriktion. Tidpunkten för en skattehöjning kommer inte påverka invånarnas utgifter; det spelar alltså ingen roll om en regering finansierar sina utgifter genom lån eller höjd skatt. Valet är mellan "skatt nu eller skatt senare".

Teorin är namngiven efter David Ricardo,[1] som först föreslog den i "Essay on the Funding System" från 1820; emellertid var han själv inte övertygad att den stämde.[2] Teorin är fortfarande omtvistad.[3][4][5]

Referenser redigera

  1. ^ Gamber, Edward; Colander, David C (2006), Macroeconomics, Pearson South Africa, s. 261, ISBN 9781868917174, http://books.google.com/books?id=VM-g9jgbdroC&pg=PT269 
  2. ^ David Ricardo, "Essay on the Funding System" i The Works of David Ricardo. With a Notice of the Life and Writings of the Author, av J.R. McCulloch, London: John Murray, 1888
  3. ^ New School Online History of Economic Thought: Section on Ricardian Equivalence Arkiverad 24 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Clive Crook, Dismal Science, Revisited", The Atlantic Monthly online, 10 februari 2009 [1] Hämtdatum 25 april 2010.
  5. ^ Elmendorf, Douglas W.; Mankiw, NG (1998). ”Government Debt, NBER Working Paper 6470”. NBER Working Papers. http://www.nber.org/papers/w6470.pdf?new_window=1. Läst 25 maj 2010.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304110733/http://www.nber.org/papers/w6470.pdf?new_window=1. Läst 18 november 2011.