Rhinolophus stheno
Rhinolophus stheno[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av K. Andersen 1905. Rhinolophus stheno ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[2]
| Rhinolophus stheno Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus stheno |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus stheno | |
| Auktor | K. Andersen, 1905 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Denna fladdermus har 42 till 48 mm långa underarmar, en 15 till 21 mm lång svans och 15 till 22 mm stora öron. Vikten är 6 till 10,5 g. Pälsen har på ovansidan en mörkbrun till rödbrun färg och undersidan är täckt av tydlig ljusare päls. Liksom hos andra släktmedlemmar finns hudflikar på näsan (bladet) där den största delen är hästskoformig. Hudflikarna är ljusare i mitten än på kanten.[6] Kroppen (huvud och bål) är 44 till 56 mm lång och de små ögonen är delvis gömda bakom näsbladet. Öronen har på utsidan en svart färg.[7]
Arten förekommer i Sydostasien från södra Kina och Myanmar till Malackahalvön, Sumatra och Java. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1200 meter över havet. Rhinolophus stheno vistas i skogar och den besöker även jordbruksmark.[1]
Rhinolophus stheno jagar med hjälp av ekolokalisering och lätets frekvens ligger mellan 85 och 96,5 kHz. Individerna vilar under överhängande klippor, i grottor, i bergssprickor och i trädens håligheter. Populationen i Laos och norra Vietnam är kanske en självständig art.[6] Honor har vanligen en kull med en unge mellan maj och juli. Ungen bäras cirka två månader av modern under utflykter.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2008 Rhinolophus stheno Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus stheno
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhinolophus+stheno/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Francis & Barrett, red (2008). ”Rhinolophus stheno” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 215. ISBN 978-1-84537-735-9
- ^ [a b] Matt Struebig (2008). ”Lesser brown horseshoe bat”. ARKive. Arkiverad från originalet den 11 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180111170234/http://www.arkive.org/lesser-brown-horseshoe-bat/rhinolophus-stheno/. Läst 11 januari 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus stheno.
Wikispecies har information om Rhinolophus stheno.
