Rhinolophus pusillus
Rhinolophus pusillus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1834. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
| Rhinolophus pusillus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus pusillus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus pusillus | |
| Auktor | Temminck, 1834 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter redigera
Catalogue of Life skiljer mellan 9 underarter:[4]
- Rhinolophus pusillus pusillus Temminck, 1834
- Rhinolophus pusillus blythi K. Andersen, 1918
- Rhinolophus pusillus calidus G. M. Allen, 1923
- Rhinolophus pusillus gracilis K. Andersen, 1905
- Rhinolophus pusillus lakkhanae Yoshiyuki, 1990
- Rhinolophus pusillus minutillus Miller, 1906
- Rhinolophus pusillus pagi Tate and Archbold, 1939
- Rhinolophus pusillus parcus Allen, 1928
- Rhinolophus pusillus szechwanus K. Andersen, 1918
Beskrivning redigera
Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[6] Hos denna art är den mittersta, hästskoliknande delen av hudflikarna tämligen vid. Pälsen är mörkbrun på ryggsidan, gråvit på buken.[7] Arten är mycket liten, med en underarmslängd på 3,4 till 4,2 cm och en vikt mellan 3 och 8 g.[8]
Utbredning redigera
Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i östra och södra Asien från norra Indien och Nepal i väst till sydöstra Kina och Japan i nordöst samt till Bali och Borneo i sydöst.[1]
Ekologi redigera
Rhinolophus pusillus habitat utgörs främst av tropiska, fuktiga urskogar och kulturskogar. Denna fladdermus undviker öppna landskap. I Sydasien förekommer den från 200 till 1 370 meter över havet.[1]
Individerna sover i grottor, gärna med fladdermöss från andra arter, samt i halmtak i byggnader.[1][7] I grottor bildar de kolonier med upp till 1 500 medlemmar; i byggnader tenderar kolonierna att vara mindre. Arten söker sin föda i skogen eller vid bambusnår på kalkstensjordar.[1] Födan består framför allt av tvåvingar och fjärilar, men även av skalbaggar.[8]
Källor redigera
- ^ [a b c d e f] Hutson, A.M., Kingston, T. & Walston. J. 2008 Rhinolophus pusillus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus pusillus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+pusillus/match/1. Läst 25 september 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b] ”Rhinolophus pusillus Least Horseshoe Bat; Blyth's horseshoe bat”. University of Bristol. http://www.bio.bris.ac.uk/research/bats/China%20bats/rhinolophuspusillus.htm.
- ^ [a b] Libiao Zhang, Gareth Jones, Jinshuo Zhang, Guangjian Zhu, Stuart Parsons, Stephen J. Rossiter och Shuyi Zhang (2009). ”Recent Surveys of Bats (Mammalia: Chiroptera) from China. I. Rhinolophidae and Hipposideridae” (PDF, 262 kB). Acta Chiropterologica (Museum and Institute of Zoology, Polish Academy of Sciences) 11 (1): sid. 10–11. doi:. Arkiverad från originalet den 21 september 2016. https://web.archive.org/web/20160921173826/http://webspace.qmul.ac.uk/sjrossiter/Assets/Steve/2009%20Zhang%20et%20al%20Acta%20Chiropt.pdf. Läst 28 september 2016. Arkiverad 21 september 2016 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus pusillus.
Wikispecies har information om Rhinolophus pusillus.
