Rhinolophus philippinensis
Rhinolophus philippinensis[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Waterhouse 1843. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5]
| Rhinolophus philippinensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus philippinensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus philippinensis | |
| Auktor | Waterhouse, 1843 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter redigera
Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 6 underarter:[4][2]
- Rhinolophus philippinensis philippinensis Waterhouse, 1843
- Rhinolophus philippinensis achilles Thomas, 1900
- Rhinolophus philippinensis alleni Lawrence, 1939
- Rhinolophus philippinensis maros Tate and Archbold, 1939
- Rhinolophus philippinensis robertsi Tate, 1952
- Rhinolophus philippinensis sanborni Chasen, 1940
Beskrivning redigera
Arten har lång, mjuk, gråbrun päls som är ljusare på buksidan. Den förekommer i åtminstone två former: En större, med inslag av gult till orange i pälsen på ansikte och de enorma öronen, och en mindre, som saknar den gulaktiga färgskiftningen på huvudet.[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Kroppslängden är 6 till 6,5 cm, öronlängden 2,5 till 3,5 cm, och vikten 10 till 16 g.[6]
Utbredning redigera
Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i Sydostasien och i den australiska regionen från Filippinerna och norra Borneo till Nya Guinea och Kap Yorkhalvön (i norra Queensland i nordöstra Australien).[1]
Ekologi redigera
Arten lever i kuperade områden och i bergstrakter mellan 200 och 1 500 meter över havet. Habitatet utgörs av urskog (inklusive tropisk regnskog, som är dess huvudsakliga habitat[6]), kulturskog och andra, öppnare landskap med träd.[1]
Fladdermusen är nattaktiv, och jagar senare än de flesta andra hästskonäsor. Födan består av flygande insekter som bland annat nattfjärilar som oftast fångas i låg flykt nära marken.[6] Den har emellertid också observerats flygande i höjd med trädtopparna.[8] Likt många insektsätande fladdermöss lokaliserar den sitt byte genom ultraljudsinpulser.[6] Individerna sover ensamma eller i mindre kolonier i grottor och övergivna gruvor.[1]
Bevarandestatus redigera
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Man vet litet om populationsutvecklingen, men konstaterar att arten är sällsynt i många delar av dess utbredningsområde.[1] Inga generella hot är kända, men i Australien har arten påverkats starkt av habitatförlust genom att gamla gruvor har stängts.[1][8] Skogsavverkning och stenbrytning (i Sydostasien) samt artinsamling är andra, möjliga hot.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e f g] Sedlock, J., Francis, C., Heaney, L. & Suyanto, I. 2008 Rhinolophus philippinensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus philippinensis
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+philippinensis/match/1. Läst 25 september 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] ”Large-eared horseshoe bat (Rhinolophus philippinensis)” (på engelska). Wildscreen Arkive. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011195300/http://www.arkive.org/large-eared-horseshoe-bat/rhinolophus-philippinensis/. Läst 25 september 2016.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b] Les Hall, Chris Pavey, Chris Clague, Roger Coles, Terry Reardon och Greg Richards (1999). ”Recovery outline: Greater Large-eared Horseshoe Bat” (på engelska). The Action Plan for Australian Bats. Australian Government - Department of the Environment and Energy. https://www.environment.gov.au/node/14619
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus philippinensis.
Wikispecies har information om Rhinolophus philippinensis.
