Rhinolophus capensis[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Lichtenstein 1823. Den ingår i släktet hästskonäsor och familjen Rhinolophidae.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Rhinolophus capensis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljRhinolophidae
SläkteHästskonäsor
Rhinolophus
ArtRhinolophus capensis
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus capensis
AuktorLichtenstein, 1823
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[6]

Pälsen är mörkbrun till ljusbrun med krämfärgade hårrötter på ovansidan, medan undersidan är ljust brungrå[7] och vingarna mörkbruna. Vingbredden är 4,7 till 5,2 cm, underarmen 4,8 till 5,2 cm lång[8], kroppslängden mellan 8,4 och 9 cm inklusive den 2,4 till 3,2 cm långa svansen samt vikten mellan 9,5 och 16 g.[7]

Utbredning redigera

Arten förekommer i södra Sydafrika.[1]

Ekologi redigera

Rhinolophus capensis lever i många olika habitat, bland annat fynbos, den artrika buskvegetationen i västra Sydafrika. Individerna söker daglega i grottor och övergivna gruvor eller tunnlar.[7] Arten är sällskaplig och kan bilda kolonier med upp till flera tusen medlemmar.[1] Det är inte ovanligt att den delar lokal med andra fladdermöss som Rhinolophus clivosus och Schreibers fladdermus (Miniopterus schreibersii), även om de olika arterna bildar skilda kolonier.[7]

Aktivitet och föda redigera

Som alla hästskonäsor är arten aktiv under de mörka delarna av dygnet, då de främst fångar fjärilar och skalbaggar. Bytet fångas främst med hjälp av ekolokalisation vars frekvens ligger mellan 81,9 och 85,5 kHz, men fladdermusen kan också sitta stilla i terrängen och fånga byten som råkar passera.[7]

Fortplantning redigera

Parningen sker under tidig vår, augusti till september, efter vinterdvalan. En enda unge föds i november till december.[7][8] Ungen dias i 6 till 8 veckor, varefter den är självständig.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Jacobs, D., Cotterill, F.P.D. & Taylor, P.J. 2008 Rhinolophus capensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 augusti 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus capensis
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+capensis/match/1. Läst 22 augusti 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ [a b c d e f] Samantha Stoffberg (6 juni 2008). Rhinolophus capensis (Chiroptera: Rhinolophidae)” (på engelska) (PDF, 2,27 MB). Mammalian Species 810. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i1545-1410-810-1-1.pdf. Läst 22 augusti 2016. 
  8. ^ [a b c] Matthew Ross (2007). Rhinolophus capensis Cape horseshoe bat” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Rhinolophus_capensis/. Läst 22 augusti 2016. 

Externa länkar redigera