René Just Haüy
René Just Haüy, född 28 februari 1743 i Saint-Just-en-Chaussée i departementet Oise, död 1 juni 1822 i Paris, var en fransk mineralog och kristallograf. Han var bror till Valentin Haüy.
| René Just Haüy | |
 | |
| Född | 28 februari 1743[1][2][3] Saint-Just-en-Chaussée, Frankrike |
|---|---|
| Död | 1 juni 1822[4] (79 år) Paris |
| Begravd | Père-Lachaise och Grave of Haüy |
| Medborgare i | Frankrike[5] |
| Utbildad vid | Universitetet i Paris  |
| Sysselsättning | Mineralog, fysiker, kristallograf |
| Befattning | |
| President, Franska vetenskapsakademin (1801–1802) | |
| Arbetsgivare | Muséum national d'histoire naturelle |
| Släktingar | Valentin Haüy (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Utländsk ledamot av Royal Society (1818)[6] Eiffeltornets 72 ingraverade namn[7] | |
| Redigera Wikidata | |
Haüy utnämndes 1764 till lärare vid Collège de Navarre och ingick i andliga ståndet, men bedrev även naturvetenskapliga studier och inriktade sig efterhand helt på mineralogi, i vilket ämne Louis-Jean-Marie Daubenton var hans lärare.
Haüy räknas som kristallografins grundläggare. Efter att han av misstag tappat en kalkspatskristall i golvet kom han vid undersökning av bitarna att tänka på den geometriska lagen för kristallformerna. Han byggde vidare på arbetet av Romé de l'Isle. År 1784 publicerade han sitt epokgörande kristallografiska system i Essai d’une théorie sur la structure des cristaux, i vilken han förklarade hur alla de olika former, som upptäder hos kristaller av en och samma substans, matematisk kan härledas av en enkel för aktuell substans karakteristisk grundform, och drog av denna lag slutsatsen att kristallerna har en regelbunden inre byggnad. Han blev på grund av detta arbete invald i Académie des sciences.
Han gjorde bland annat även viktiga upptäckter i pyroelektriciteten. Han blev 1793 ledamot av kommissionen för bestämmande av mått och vikter och 1794 konservator vid Cabinet des mines samt utnämndes 1802 till professor vid Muséum d’histoire naturelle i Jardin des plantes. Efter Napoleon I:s fall avsattes han av restaurationens män från sina ämbeten och tillbragte sina sista levnadsår i fattigdom.
År 1821 invaldes han som utländsk ledamot nummer 230 av Kungliga Vetenskapsakademien. Hans namn tillhör de 72 som är ingraverade på Eiffeltornet.
Bibliografi (i urval) redigera
- Essai sur la théorie et la structure des cristaux (1784)
- Exposition raisonnée de la théorie de l’électricité et du magnetisme (1787)
- Traité de minéralogie (1801, två band; ny upplaga 1822)
- Traité des caractéres physiques des pierres précieuses (1817)
- Traité de cristallographie (1822)
Källor redigera
- Haüy, René Just i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Haüy, René Just i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1921)
- Lacroix, Alfred « La vie et l'œuvre de l'abbé Haüy », Bulletin de la Société française de Minéralogie, vol. 67 « La célébration du deuxième centenaire de la naissance de l'abbé Haüy», nos 1-6, 1944, p. 15-226. (DOI 10.3406/bulmi.1944.4560)
- hauy2022.free.fr (Bicentenaire de la mort de René-Just Haüy - Bicentennial of the death of René-Just Haüy)
- Farges, François; Kjellman, Johan, Bicentenaire de la disparition de René-Just Haüy... Le Règne Minéral 165, pp. 7-42.
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, René Just Haüy, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Rene-Just Hauy, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.persee.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 12 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 161, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.toureiffel.paris .[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör René Just Haüy.
