Rödvingad vadarsvala
Rödvingad vadarsvala[3] (Glareola pratincola) är en vadare i familjen vadarsvalor.[4] Fågeln häckar i varmare delar av Europa, delar av tropiska Afrika och i sydvästra Asien. Vintertid flyttar vissa populationer till Afrika strax söder om Sahara, medan andra är kortflyttare eller stannfåglar. Födan består av insekter som den fångar i flykten eller på marken. Vadarsvalor är sociala fåglar som både häckar, födosöker och flyttar i flock. Arten minskar i antal men anses ändå vara livskraftig.
| Rödvingad vadarsvala Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik[2] | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Glareolidae |
| Släkte | Vadarsvalor Glareola |
| Art | Rödvingad vadarsvala G. pratincola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Glareola pratincola | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 | |
Utseende och fältkännetecken redigera
Rödvingad vadarsvala är 24–28 cm lång med ett vingspann på 60–70 cm, och ungefär stor som en kustpipare, men med kortare ben och längre vingar. Den har korta ben, långa spetsiga vingar, kluven stjärt och kort näbb, vilket är anpassningar för att fånga föda i flykten. På en stående fågel sticker stjärten oftast ut bakom de svarta vingspetsarna. Ovansidan, huvudet och haka och bukens främre del är matt mellanbruna. De övre vingtäckarna är också mellanbruna vilket kontrasterar tydligt gentemot de mörkare pennorna. Bakkanten på vingen är vit. Buken, över- och undergump är vita och stjärten svart. Vingarnas undre täckare är rödbruna men kan ofta se helmörka ut i skugga. Den har ett vitt streck under de proportionellt ganska stora svarta ögat.[5]
I sommardräkt har den adulta fågeln en tydligt röd näbbrot och en ljust gulvit haklapp som avgränsas av ett tydligt svart streck. Vintertid saknas det röda på den mörka näbben och likaså det svarta strecket runt haklappen. Juvenilen är kraftigt vattrad och ter sig mer grå i färgen. Den har även ett brett mörkare vattrat bröstband. Könen är lika.[5]
I fält krävs det goda observationer av arten för att kunna skilja den ifrån andra vadarsvalor, som svartvingad vadarsvala och orientvadarsvala, som båda kan förekomma i samma utbredningsområde. Den senare arten har också rödbrun undervinge men är mer korstjärtad.[5]
Läten redigera
Rödvingade vadarsvalans läten är genomsträngande och nasala, i flykten korta "kitt" eller "kittick". Spellätet på våren är rytmiska, femstaviga "kyrre-kek kittick".[5]
Utbredning och systematik redigera
Rödvingad vadarsvala häckar i de varmare delarna av Europa, sydvästra Asien och i Afrika. Nominatformen pratincola som lever i Eurasien är flyttfågel och övervintrar i tropiska Afrika, medan många av de afrikanska häckningspopulationerna är partiella flyttfåglar och andra är stannfåglar.[1]
Rödvingad vadarsvala delas vanligen upp i tre underarter:[6]
- Glareola pratincola pratincola – nominatformen är en flyttfågel som häckar från Europa och österut till Balkhashsjön och Pakistan; övervintrar söder om Sahara men norr om 5°N.
- Glareola pratincola fuelleborni (Neumann, 1910), inkl. limbata – förekommer från Senegal och österut till Etiopien och Eritrea, och söderut till Kenya, Namibia och Sydafrika
- Glareola pratincola erlangeri (Neumann, 1920) – häckar utmed kusten av södra Somalia och norra Kenya
Underarten erlangeri inkluderas ofta i fuelleborni.[7]
Den hybridiserar sällsynt med svartvingad vadarsvala (G. nordmanni)[8] och orientvadarsvala (G. maldivarum) behandlades tidigare ofta som underart till rödvingad vadarsvala.[6]
Förekomst utanför utbredningsområdet redigera
Rödvingad vadarsvala är en ovanlig besökare norr om sitt utbredningsområde och har exempelvis observerats på Island, i Norge, Sverige, Danmark, Storbritannien, Irland, Estland och Lettland. Den har även observerats på öar som Madeira, Kap Verde, Barbados. Maskarenerna, Mauritius, Seychellerna och Sri Lanka, men även i Kina och vid ett tillfälle i Brasilien.[6] I Sverige observerades den första gången 1962 och fram till 2020 hade 26 individer observerats i landet.[9]
Ekologi redigera
Biotop redigera
De rödvingade vadarsvalorna lever i öppna landskap med låg vegetation och tillgång på sötvatten, som slättlandskap som genomkorsas av kanaler, fuktig ängsmark, åkermark med diken eller områden invid vassträsk.[5] I Afrika förekommer den vid upplöjd åkermark, nyligen avbränt slättlandskap, oftast i närheten av större floder.[1] Under flytten uppträder de i oaser, utmed kuster och vid vattenreservoarer.
Levnadssätt redigera
Likt andra vadarsvalor är rödvingad vadarsvala en utpräglad flockfågel året runt och flockar på mer än 1 000 individer observeras under flytten.[1] Även på häckplats ses den ofta i flock nära vatten i skymningen på jakt efter insekter.
Häckning redigera
Vadarsvalorna häckar i glesa kolonier på tio till 20 par, eller upp till 100,[1] och boet är en uppskrapad grop, direkt på marken. Den lägger i genomsnitt tre ägg, men kullar med ett till fyra ägg förekommer.[6] Båda föräldrarna ruvar äggen i 17–19 dagar och de tar också hand om ungarna tillsammans. Ungarna bli flygga efter 25–30 dagar.[6]
Föda redigera
Vadarsvalorna är ovanliga bland vadarna eftersom de vanligtvis fångar insekter i luften, likt svalor, men de födosöker även på marken. Födan består främst av stora insekter som hopprätvingar, skalbaggar, tvåvingar och termiter, men även spindlar och mollusker.
Status redigera
Rödvingad vadarsvala har ett stort utbredningsområde som uppskattas till 1 000 000–10 000 000 km² och en global population på 160 000–600 000 individer. Det europeiska beståndet tros bestå av mellan 7 800 och 14 900 par. Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1]
Namn redigera
Rödvingade vadarsvalans vetenskapliga artnamn pratincola betyder "ängsinvånare", av latinets pratum för "äng" och incola, "invånare".[10]
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] BirdLife International 2017 Glareola pratincola . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
- ^ Fauna Europaea Arkiverad 1 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 20061207.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ [a b c d e] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 126-127. ISBN 91-34-51038-9
- ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Campbell, O. (2009) An apparent hybrid Collared Pratincole × Black-winged Pratincole and the Oriental Pratincole problem. Birding World 22(6): 257–259.
- ^ Rödvingad vadarsvala, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar redigera
- Video av rödvingad vadarsvala filmad vid Sjötorps ängar, Skåne, 2008-06-01 - wildlifevideopicture.se
Wikimedia Commons har media som rör rödvingad vadarsvala.
Wikispecies har information om rödvingad vadarsvala.- Läten på xeno-canto.org
