Rävsvans (Amaranthus caudatus) är en amarantväxt.[1] Den är hemmahörande i Anderna i Sydamerika, där den på språket quechua kallas kiwicha.[2][3]

Rävsvans
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljAmarantväxter
Amaranthaceae
SläkteAmaranter
Amaranthus
ArtRävsvans
A. caudatus
Vetenskapligt namn
§ Amaranthus caudatus
AuktorLinné

Det är en ettårig växt, 30 till 80 cm hög, någon gång upp till 160 cm. Den blommar under från juli till september. Blomställningen hänger ner mot marken och är vanligen mörklila, men även andra färger förekommer. Hos sorten 'Viridis' är den först grön och övergår senare i cremevitt.

Rävsvansen förekommer bara som odlad och i enstaka förvildade bestånd. Troligen har den utvecklats ur Amaranthus quitensis, som växer längs amerikanska flodstränder.

Användning redigera

Sedan tusentals år odlas rävsvans i Anderna och Mellanamerika. Under förkolonial tid användes kärnorna (se amarantfrö) för sitt protein och som offergåva i religiösa ceremonier, vilket fick de spanska kolonisatörerna att bekämpa odlandet. Trots detta har odligen fortsatt oavbrutet till nutid och odlingen har åter ökat. Växten har fått en ökande betydelse inom ekologiskt jordbruk.[2][4]

Som kärnfrukt odlas Amaranthus caudatus i Peru, Bolivia, norra Argentina och i Himalaya från Kashmir till Bhutan. I Europa är rävsvans en utbredd prydnadsväxt i trädgårdar och rabatter och även som snittblomma och torkad. Den odlas i Europa åtminstone sedan 1568.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Rothmaler - Exkursionsflora von Deutschland. Band 5: Krautige Zier- und Nutzpflanzen. Eckehardt J. Jäger, Friedrich Ebel, Peter Hanelt, Gerd K. Müller. 2008. sid. 197. ISBN 978-3-8274-0918-8 
  2. ^ [a b] Kiwicha (Amaranthus caudatus). El Pequeño Grano que Nutre y Cura a la Vez. http://www.peruecologico.com.pe/flo_kiwicha_1.htm
  3. ^ Lost Crops of the Incas: Little-Known Plants of the Andes with Promise for Worldwide Cultivation (1989). Office of International Affairs (OIA): Kiwicha. http://www.nap.edu/openbook.php?record_id=1398&page=139
  4. ^ Arbeitskreis für Ernährungsforschung: Amaranth - das unsterbliche Korn der Inkas. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 november 2011. https://web.archive.org/web/20111125173453/http://www.ak-ernaehrung.de/content/artikel-im-fokus/amaranth. Läst 30 augusti 2011. 

Externa länkar redigera