Pteropus hypomelanus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1853. Pteropus hypomelanus ingår i släktet Pteropus och familjen flyghundar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Pteropus hypomelanus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläktePteropus
ArtPteropus hypomelanus
Vetenskapligt namn
§ Pteropus hypomelanus
AuktorTemminck, 1853
Utbredning
Utbredningsområde (blått)
Hitta fler artiklar om djur med

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 16 underarter.[6]

Utseende redigera

Arten når en kroppslängd (med rudimentär eller obefintlig svans) av 18,3 till 24 cm, en underarmlängd av 12 till 15 cm och en vingspann av cirka 121 cm. Honor är med en vikt av 467 till 472 g lättare ä hannar som väger 567 till 576 g. Skenbenet är på baksidan naket vad som skiljer arten från de andra flyghundarna i släktet Pteropus. Pälsens färg varierar mycket mellan olika individer. Pteropus hypomelanus har ofta ett mörkbrunt huvud och på ryggen förekommer ofta en brun till rödbrun färg. Å andra sidan finns individer som är mera silvergrå eller gulaktig på ovansidan. Arten har ganska kort päls på ryggen och en längre päls på buken. Liksom hos flera andra flyghundar förekommer tjock päls kring axlarna vad som liknar en mantel. Även på öronens framsida finns några hår men inte på baksidan. En ljus fläck på bröstet skiljer arten från Pteropus vampyrus.[7]

Denna flyghund är mindre än de flesta andra släktmedlemmar i samma region, men den är större än Pteropus pumilus.[7]

Utbredning och habitat redigera

Denna flyghund förekommer på flera ögrupper i Sydostasien och i den australiska regionen. Den hittas bland annat på Filippinerna, på Sulawesi och på norra Nya Guinea. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 500 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar, av jordbruksmark med träd och av trädgärdar.[1]

Ekologi redigera

Arten vilar i växtlighet och bildar där stora kolonier. Per kull föds det en unge som blir självständig, vilket sker ett år efter födelsen.[1]

Flyghunden letar under natten efter föda och den flyger sällan längre än 8km per natt. Den äter frukter och nektar som den hittar med hjälp av sin utmärkta syn och sitt luktsinne.[7]

Under parningstiden mellan februari och april etablerar hannar ett revir som markeras med vätska från en körteln på strupen. Hannen försöker få kontroll över en grupp med flera honor. Efter parningen bildar honor egna kolonier som är skilda från hannarna. Dräktigheten varar 180 till 210 dagar och ungen väger cirka 10 % av moderns vikt. Ungen diar sin mor i cirka 6 månader.[7]

Några individer i fångenskap har levt upp till nio år.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Pteropus hypomelanus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (17 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pteropus+hypomelanus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ (2005) , website Pteropus hypomelanus, Mammal Species of the World
  7. ^ [a b c d e] Ryan Ouillette (17 april 2006). ”Variable flying fox” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pteropus_hypomelanus/. Läst 29 november 2016. 

Externa länkar redigera