Psychic TV är ett esoteriskt konst- och musikkollektiv startat 1981 i England av Genesis Breyer P-Orridge, Peter Christopherson och Alex Fergusson.[1] Psychic TV har varit banbrytande både vad gäller musikvideor och elektronisk musik. Gruppen har sedan början haft en skiftande uppsättning, och gränsen mellan medlem och gäst har varit flytande. Den enda konstanta medlemmen under hela bandets karriär har varit P-Orridge.

Psychic TV
Genesis P-Orridge 2007
Pseudonym(er)PTV, PTV3, Psychic TV & Genesis P-Orridge, Psychick Television, Psychick TV, Deep Fry, ESsence, Griselda, Homeboy Posse, Jack the Tab, King Cut Groovers, The, Love in Life, M.E.S.H., Nobody Uninc, Over Thee Brink, Pearl Necklace, Safe, Too See Bee, White Dove, Wolves of the Sun, Ecstasy Boys
BakgrundStorbritannien London, England, Storbritannien
GenrerElektronisk musik, industrimusik, acid house, psykedelisk rock, performancekonst
År som aktiva1982 – 1999, 2003 –
SkivbolagTemple Records, Wax Trax! Records, Some Bizzare Records
Relaterade artisterThrobbing Gristle, Coil, Current 93
Medlemmar
Genesis P-Orridge
Tidigare medlemmar
Jhonn Balance
Matthew Best
Peter Christopherson
Alex Fergusson
Fred Giannelli
Lady Jaye Breyer P-Orridge
Paula P-Orridge
Dorothy Max Prior
David Tibet

Historia redigera

Psychic TV grundades 1981 av Genesis Breyer P-Orridge och Peter Christopherson från Throbbing Gristle tillsammans med Alex Fergusson från punkbandet Alternative TV, och dessa tre var också de centrala medlemmarna på debutalbumet Force the Hand of Chance från 1982. Efter att skivan Dreams Less Sweet kommit ut 1983 lämnade flera av de tidiga medlemmarna bandet, bland andra David Tibet som startade projektet Current 93, men även den grundande medlemmen Peter Christopherson och hans partner Jhonn Balance, som startade bandet Coil.[2] På det följande albumet, A Pagan Day, som kom ut på julafton 1984, medverkade endast P-Orridge och Fergusson, trots att uppsättningen vid denna tidpunkt även inkluderade John Gosling, Paula P-Orridge och Monte Cazazza.[3]

Efter att också Alex Fergusson lämnat Psychic TV 1987 började bandets ljudbild att dra allt mer mot acid house, en musikstil som P-Orridge upptäckt av en slump under en USA-turné och sedan fört med sig tillbaks till England.[4] Utvecklingen mot dansmusik började med albumet Allegory and Self från 1988, och kom att kulminera i skivorna Jack the Tab och Tekno Acid Beat, vilka påstods vara samlingsskivor, men där alla spår egentligen producerats av Psychic TV själva,[4] samt LP:n Towards Thee Infinite Beat som gavs ut under eget namn 1990. Under acid house-perioden anordnade Psychic TV flera gratifester utomhus, där drogen ecstasy delades ut till besökarna.[5]

Thee Temple ov Psychick Youth redigera

Samtidigt med Psychic TV grundades organisationen Thee Temple ov Psychick Youth (TOPY), som en hybrid av fanclub och ockult sällskap dedikerat till kaosmagi. Organisationen upplöstes 2008.[6] En skandinavisk sektion grundad av Carl Abrahamsson existerade ett tag, och gav ut skivor såväl som tryckt material. TOPY har refererats till som en arvtagare till Ordo Templi Orientis under Aleister Crowleys ledarskap.[7]

Medlemmar och samarbeten redigera

Psychic TV har blivit kända för sina många artistsamarbeten och för sin flytande uppsättning, vilken inkluderat flera framstående musiker. Bland annat har både Marc Almond och Dave Ball från Soft Cell medverkat på skivor med Psychic TV. Bandet har även samarbetat med den isländske musikern Hilmar Örn Hilmarsson.

Diskografi redigera

Studioalbum (i urval)

Fotnoter redigera

  1. ^ Partridge, Christopher. 2013. "Occulture is Ordinary". I Egil Asprem & Kennet Granholm, Contemporary Esotericism, New York: Routledge, s. 133.
  2. ^ Brainwashed: Intervju med Peter Christopherson
  3. ^ A Real Swedish Live Show på Discogs
  4. ^ [a b] The Wire Magazine: Intervju med Genesis Breyer P-Orridge
  5. ^ Deadly Buda: "The Pan Mind Pipes Games of Electronic Coherence" av Doghead Cola
  6. ^ Thee Temple ov Psychick Youth: "Statemen ov Intent"
  7. ^ Partridge, Christopher. 2013. "Occulture is Ordinary". I Egil Asprem & Kennet Granholm, Contemporary Esotericism, New York: Routledge, s. 131.

Externa länkar redigera