Projekt 671 Jorsj
Projekt 671 Jorsj (ryska: Ёрш (gärs), NATO-rapporteringsnamn Victor I-klass) var det första i en serie atomdrivna ubåtar tillverkade för Sovjetunionens flotta från 1960-talet. Femton ubåtar byggdes av denna första version.
| |||
 En ubåt av typen Projekt 671 i ytläge. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Atomubåt | ||
| Före | Projekt 627 Kit | ||
| Efter | Projekt 671RT Sjomga | ||
| Fartyg tillhörande klassen | K-38, K-69, K-147, K-53, K-306, K-323, K-370, K-438, K-367, K-314, K-398, K-454, K-462, K-469, K-481 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 4250 ton | ||
| Deplacement i u-läge | 6085 ton | ||
| Längd | 92,5 meter | ||
| Bredd | 10,6 meter | ||
| Djupgående | 7,25 meter | ||
| Framdrift | |||
| Framdrift | Atomdrift | ||
| Kraftkälla | 2 × VM-4 tryckvattenreaktorer | ||
| Huvudmaskin | 2 × OK-300 ångturbiner | ||
| Maskinstyrka | 31 000 hk | ||
| Propellrar | En sjubladig propeller | ||
| Hjälpmaskin | 2 × PG-137 elmotorer på 375 hk vardera | ||
| Prestanda | |||
| Hastighet | 11,5 knop | ||
| Fart i u-läge | 32 knop | ||
| Dykdjup | 400 meter | ||
| Aktionstid | 60 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 76 | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 6 × 533 mm torpedtuber | ||
| Torpeder | 18 torpeder | ||
| Minor | 32 minor i stället för torpeder | ||
| Robotar | S-10 Granat (Projekt 671K) RPK-2 Vjuga (Projekt 671B) | ||
| Sensorer | Radar: RLK-101 Albatros Sonar: MGK-300 Rubin lågfrekvenssonar MG-509 Radian-1 högfrekvenssonar | ||
.svg){kind=small}
Utveckling redigera
Erfarenheter från Projekt 627 Kit visade att en atomdriven ubåt behövde bättre sensorer och lägre ljudnivå för att effektivt kunna ta upp kampen med fientliga ubåtar. Första generationens atomubåtar hade dessutom notoriskt osäkra reaktorer och en ny generation ubåtar med modernare reaktorer var önskvärd.
Jämfört med Projekt 627 fick den nya ubåten ett modernare utseende med ett droppformat skrov och enbart en propeller. Att ha endast en propeller minskade ljudnivån, men ökade risken för att ubåten skulle bli manöveroduglig om propellern skadades. Därför installerades två ”utombordare” med elektriska motorer längst ut på aktre stabilisatorerna.
Varianter redigera
Projekt 671B redigera
De tre ubåtarna K-314, K-454 och K-469 modifierades för att kunna avfyra ubåtsjaktroboten RPK-2 Vjuga. Dessa robotar kunde avfyras från 60 meters djup och kunde bära en ubåtsjakttorped eller kärnladdad sjunkbomb i kastbana upp till 40 km. Från periskopdjup kunde roboten även styras i flykten med kontrollsystemet Neva-2.
Projekt 671K redigera
En ubåt, K-323, modifierades för att kunna avfyra kryssningsroboten S-10 Granat. Den fick även modernare hydrofoner i form av MGK-400 Rubikon lågfrekvenssonar och MG-519 Arfa högfrekvenssonar.
Källor redigera
- ”Project 671 Yorsh” (på engelska). Arkiverad från originalet den 16 april 2014. https://web.archive.org/web/20140416183317/http://russian-ships.info/eng/submarines/project_671.htm. Läst 5 september 2011.
- ”Проект 671 «Ёрш» (NATO – “Victor I”)” (på ryska). http://www.deepstorm.ru/DeepStorm.files/45-92/nts/671/list.htm. Läst 5 september 2011.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Projekt 671 Jorsj.
