Wikipedia

Primärvalen inför Europaparlamentsvalet 2014

Primärvalen inför Europaparlamentsvalet 2014 är val som europeiska partier genomför för att fastställa sina kandidater till kommissionsordförande inför Europaparlamentsvalet 2014. Valet 2014 blir det första Europaparlamentsvalet då europeiska partier genomför primärval och öppet utser kandidater till kommissionsordförande. Denna process ska inte sammanblandas med de interna provval som äger rum inom de nationella partierna för att ta fram kandidater till Europaparlamentet.

Primärvalen handlar om att utse kandidater till att efterträda José Manuel Barroso (EPP) som kommissionsordförande.

Hur kandidaterna väljs varierar från parti till parti. Inspirerat av de primärval som äger rum inför de amerikanska presidentvalen har Europeiska gröna partiet (EGP) valt att hålla ett primärval som alla gröna sympatisörer inom hela unionen kan delta i.[1] Även Europeiska folkpartiet (EPP), Europeiska socialdemokratiska partiet (PES), Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och Europeiska vänsterpartiet (EV) kommer att utse kandidater, men i enlighet med olika förfaranden som efterliknar ett primärval i mer eller mindre utsträckning.[2][3][4]

Utformning redigera

Europaparlamentsvalet 2014 blir det första valet som äger rum sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Genom fördraget ändrades utnämningsförfarandet för Europeiska kommissionens ordförande. Det nya förfarandet innebär att Europeiska rådet, bestående av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer, föreslår en kandidat med hänsyn till utgången i Europaparlamentsvalet. Denna kandidat måste därefter väljas av Europaparlamentet. Om kandidaten inte lyckas erhålla en absolut majoritet i parlamentet, måste Europeiska rådet föreslå en ny kandidat.

De europeiska partierna, som i princip är paraplyorganisationer bestående av nationella partierna med samma ideologiska grund, har tolkat det nya förfarandet som att varje parti bör föreslå en kandidat till kommissionsordförande innan valet. Under valrörelsen kommer dessa kandidater att vara frontfigurerna för de olika partierna och verka för en mer paneuropeisk debatt. Det parti eller den koalition som lyckas säkra en majoritet i parlamentet kommer efter valet att få sin kandidat vald till ny kommissionsordförande. Processen kan jämföras med hur en premiärminister eller statsminister normalt utses på nationell nivå efter ett nationellt parlamentsval. Trots att de europeiska partierna har erhållit stöd från både Europaparlamentet och Europeiska kommissionen för denna tolkning har vissa nationella stats- eller regeringschefer, så som Tysklands förbundskansler Angela Merkel, ställt sig negativa till denna tolkning med motiveringen att Europeiska rådet under alla omständigheter har den exklusiva rätten att föreslå vem man vill ha som ny kommissionsordförande.

Europeiska folkpartiet redigera

Europeiska folkpartiet har tillkännagett avsikten att utse en kandidat till kommissionsordförande. Partiet har dock inte som avsikt att hålla något primärval, utan kandidaten kommer att utses av partikongressen. Tunga EPP-politiker såsom Tysklands förbundskansler Angela Merkel har ställt sig negativa till idén med kandidater till kommissionsordförande med motiveringen att Europeiska rådet har den exklusiva rätten att nominera vem som ska bli kommissionsordförande, oavsett utgången i Europaparlamentsvalet.[5] Den 12 november 2013 bekräftade dock Joseph Daul i samband med att han blev vald till partiledare för EPP att partiet kommer att ha en egen kandidat till kommissionsordförande i Europaparlamentsvalet.[6] Detta bekräftades vid partiets förmöte inför Europeiska rådets sammanträde den 19 december 2013.[7][8]

Officiell kandidat redigera







 

Fördelning av röster i EPP:s primärval

  Jean-Claude Juncker (60,73 %)
  Michel Barnier (38,95 %)
  Ogiltiga/blanka röster (0,32 %)

Följande personer har omnämnts i massmediala sammanhang som tänkbara kandidater för EPP. Ingen av dem har dock bekräftat att de officiellt är en kandidat till att bli kommissionsordförande.[7] Nuvarande kommissionsordförande José Manuel Barroso uteslöt i november 2013 möjligheten att han kandiderar för en tredje mandatperiod.[9] I januari 2014 meddelade den franske oppositionsledaren Jean-François Copé officiellt sitt stöd till partikamraten och kommissionären Michel Barnier.[10] Jean-Claude Juncker meddelade i januari 2014 att han kan tänka sig att vara EPP:s kandidat till kommissionsordförande.[11] En annan potentiell kandidat, den mångåriga kommissionsledamoten Viviane Reding från Luxemburg, gav sitt stöd till Juncker den 29 januari 2014 och meddelade samtidigt att hon inte kandiderar.[12] Den 28 januari 2014 meddelade EPP:s partiledare Joseph Daul att det finns fyra kandidater till att bli EPP:s kandidat till kommissionsordförande: Finlands premiärminister Jyrki Katainen, Luxemburgs tidigare premiärminister Jean-Claude Juncker, Lettlands tidigare premiärminister Valdis Dombrovskis och den franske kommissionsledamoten Michel Barnier.[13] I början av februari 2014 rapporterade den tyska tidningen Welt am Sonntag att EPP redan informellt har fattat beslutet att välja Juncker till sin kandidat.[14][15][16] Den 6 februari 2014 meddelade en nära medarbetare till Jyrki Katainen att den finska statsministern inte ställer upp som kandidat.[17] Tysklands förbundskansler Angela Merkel uttryckte sig positivt till Junckers kandidatur i början av februari.[18] Samtidigt ställde sig de baltiska EPP-partierna bakom Valdis Dombrovskis.[19] Valdis Dombrovskis lämnade officiellt in sin kandidatur till EPP den 18 februari 2014 med stöd av de baltiska EPP-partierna.[20] Jean-Claude Juncker gjorde motsvarande den 27 februari 2014 efter att ha fått stöd av sitt eget parti samt tyska CDU och grekiska Ny Demokrati.[21] Den 28 februari 2014 offentliggjorde även den franske kommissionsledamoten Michel Barnier sin kandidatur med stöd av sitt eget parti samt ungerska Fidesz och slovenska Nova Slovenija.[22][23]

Valdis Dombrovskis meddelade den 6 mars, dagen innan själva EPP-valet, att han drar sig ur nomineringsprocessen och istället stöder Jean-Claude Juncker.[24] I en sluten omröstning den 7 mars 2014 röstade majoriteten av EPP:s delegater vid partiets kongress i Dublin för att välja Jean-Claude Juncker till partiets kandidat till kommissionsordförande. Juncker erhöll 382 röster av 629, medan Barnier erhöll 245 röster (två röster var ogiltiga).[25][26]

Jean-Claude Juncker Valdis Dombrovskis Michel Barnier
Nationellt parti DP V UMP

Europeiska socialdemokratiska partiet redigera

Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) beslutade 2011 att hålla primärval inför valet 2014. Den 1 oktober 2013 påbörjades nomineringsprocessen inför primärvalet och den avslutades den 31 oktober 2013. Den 6 november 2013 offentliggjorde partiets presidium Martin Schulz som den enda nominerade kandidaten.[27][28][29][30][31][32][33] Mellan den 1 december 2013 och den 31 januari 2014 sökte Martin Schulz stöd bland de socialdemokratiska medlemspartierna. Den 1 mars 2014 valde PES kongress med 368 röster för, 2 emot och 34 avstående honom formellt som partiets kandidat.[34][35]

Officiell kandidat redigera

Martin Schulz
Nationellt parti SPD
Nominerad av SPD
Födelseår 1955

Alliansen liberaler och demokrater för Europa redigera

Alliansen liberaler och demokrater för Europa kommer att utse en kandidat till kommissionsordförande. Nomineringsprocessen påbörjades vid partiets kongress den 28-30 november 2013 och avslutades den 20 december 2013. Den 19 december 2013 diskuterade partiets högsta företrädare i kommissionen och Europeiska rådet nomineringarna. Två kandidater, Olli Rehn och Guy Verhofstadt, blev nominerade.[36][37] Den 17 december 2013 ställde sig partiledarna för fjorton ALDE-partier, främst i Nordeuropa, bakom Olli Rehns kandidatur.[38][39][40] Den 20 januari 2014 nådde de båda kandidaterna en uppgörelse som innebär att de båda kommer att vara partiets toppkandidater, men att Guy Verhofstadt kommer att vara partiets kandidat till kommissionsordförande medan Olli Rehn kommer att vara partiets kandidat till en annan hög post, troligtvis inom ekonomisk politik eller utrikespolitik.[41][42][43][44] En särskild kongress valde formellt Guy Verhofstadt till partiets kandidat den 1 februari 2014.[45]

Officiell kandidat redigera

Guy Verhofstadt och Olli Rehn ställde båda upp till ALDE:s nomineringsprocess.[46][47] Den 20 januari 2014 drog sig Olli Rehn ur nomineringsprocessen och Guy Verhofstadt kvarstod som enda kandidat.

Guy Verhofstadt Olli Rehn
Nationellt parti Öppna VLD Centern i Finland
Nominerad av Öppna VLD Centern i Finland
Födelseår 1953 1962

Europeiska gröna partiet redigera






 

Fördelning av röster i EGP:s primärval

  Ska Keller (31,41 %)
  José Bové (31,24 %)
  Rebecca Harms (21,76 %)
  Monica Frassoni (15,59 %)

Europeiska gröna partiet (EGP) antog bestämmelser för sitt primärval den 4 september 2013. Fram till den 20 oktober kunde de nationella medlemspartierna samt det europeiska ungdomsförbundet nominera kandidater. Sex kandidater nominerades under denna period. Dessa kandidater var sedan tvungna att erhålla stöd från minst fyra och högst åtta medlemspartier för att kunna delta i själva primärvalet. Den 7 november 2013 offentliggjordes att fyra kandidater hade lyckats med detta. Två kandidater, Ulrike Lunacek och Jolanda Verburg, lyckades inte säkra tillräckligt med stöd för att gå vidare från den ursprungliga nomineringsprocessen.[48] Primärvalet påbörjades den 10 november 2013 och pågick fram till den 28 januari 2014.[49][50][51] Primärvalet var öppet, vilket innebar att alla personer över 16 år som sympatiserade med den gröna rörelsen kunde rösta utan att behöva vara medlem i något av medlemspartierna i EGP.[52] Den 29 januari 2014 tillkännagavs resultatet av primärvalet. Ska Keller och José Bové fick flest röster och blev därmed valda till Europeiska gröna partiets kandidater.[53]

Officiella kandidater redigera

Följande personer var officiella kandidater i primärvalet:[54][48]

Ska Keller José Bové Rebecca Harms Monica Frassoni
Nationellt parti Allians 90/De gröna EE Allians 90/De gröna FdV
Nominerad av FYEG EE Allians 90/De gröna FdV
Födelseår 1981 1953 1956 1963
Antal röster 11 791 11 726 8 170 5 851

Europeiska vänsterpartiet redigera

Europeiska vänsterpartiets råd beslutade den 19 oktober 2013 att partiet skulle ta fram en egen kandidat till kommissionsordförande. Rådet nominerade Alexis Tsipras som enda kandidat.[4] Han valdes formellt av partikongressen den 13-15 december 2013.[55][56]

Officiell kandidat redigera

Alexis Tsipras
Nationellt parti SYRIZA
Nominerad av SYRIZA
Födelseår 1974

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”EGP announce innovative common campaign for European Elections” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 11 juli 2013. Arkiverad från originalet den 29 september 2013. https://web.archive.org/web/20130929110943/http://europeangreens.eu/news/egp-announce-innovative-common-campaign-european-elections. Läst 31 juli 2013. 
  2. ^ ”PES Resolution: Selecting our common candidate in 2014” (på engelska). Europeiska socialdemokratiska partiet. 24 november 2011. Arkiverad från originalet den 3 december 2011. https://web.archive.org/web/20111203064003/http://www.pes.org/sites/www.pes.org/files/adopted_resolution___selecting_our_common_candidate_in_2014___en.pdf. Läst 3 februari 2012. 
  3. ^ ”EU parties line up for Brussels top job nomination” (på engelska). EurActiv.com. 21 oktober 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/political-parties-set-nominate-c-news-531166. Läst 21 oktober 2013. 
  4. ^ [a b] ”European Elections: concerning the submission of an EL candidacy for the presidency of the European Commission” (på engelska). Europeiska vänsterpartiet. 19 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131023115842/http://www.european-left.org/4th-el-congress/european-elections-concerning-submission-el-candidacy-presidency-european-commission#overlay-context=4th-el-congress/aim-elp-construction-united-left-alternative-against-policies-austerity. Läst 23 oktober 2013. 
  5. ^ ”Merkel: EU vote not decisive on commission President” (på engelska). EUobserver. 25 oktober 2013. http://euobserver.com/political/121906. Läst 2 november 2013. 
  6. ^ ”Joseph Daul elected as the new EPP President” (på engelska). Europeiska folkpartiet. 12 november 2013. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112184514/http://www.epp.eu/joseph-daul-elected-new-epp-president-enfr. Läst 12 november 2013. 
  7. ^ [a b] ”Centre-right to table joint candidate for EU commission” (på engelska). EUobserver. 19 december 2013. http://euobserver.com/political/122562. Läst 20 december 2013. 
  8. ^ ”EPP leaders unveil the selection procedure and timetable for the EPP’s candidate for President of the European Commission” (på engelska). Europeiska folkpartiet. 19 december 2013. Arkiverad från originalet den 20 december 2013. https://web.archive.org/web/20131220214641/http://www.epp.eu/epp-leaders-unveil-selection-procedure-and-timetable-epp%E2%80%99s-candidate-president-european-commission. Läst 20 december 2013. 
  9. ^ ”Barroso rules out third term” (på engelska). EUobserver. 12 november 2013. http://euobserver.com/tickers/122070. Läst 12 november 2013. 
  10. ^ ”French opposition leader U-turns, supports Barnier in Commission bid” (på engelska). EurActiv.com. 9 januari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/french-opposition-leader-turn-fa-news-532669. Läst 9 januari 2014. 
  11. ^ ”Juncker battles to secure EU nomination” (på engelska). EUobserver. 9 januari 2014. http://euobserver.com/political/122676. Läst 9 januari 2014. 
  12. ^ ”Reding backs Juncker for EU top job” (på engelska). EUobserver. 29 januari 2014. http://euobserver.com/tickers/122905. Läst 29 januari 2014. 
  13. ^ ”EPP chief: We have four candidates for Commission president” (på engelska). EurActiv.com. 28 januari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/epp-chief-candidates-commission-interview-533075. Läst 2 februari 2014. 
  14. ^ ”EU-Wahl: Juncker laut Zeitung Kandidat der Konservativen” (på tyska). ORF.at. 2 februari 2014. http://news.orf.at/stories/2216588/. Läst 2 februari 2014. 
  15. ^ ”Merkel makes U-turn, backs Juncker for Commission job” (på engelska). EurActiv.com. 3 februari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/merkel-backs-juncker-epp-frontru-news-533225. Läst 4 februari 2014. 
  16. ^ ”Juncker emerges as centre-right's top EU candidate” (på engelska). EUobserver. 3 februari 2014. http://euobserver.com/institutional/122987. Läst 4 februari 2014. 
  17. ^ ”Finnish PM Katainen ‘not a candidate’ for EU Commission job” (på engelska). EurActiv.com. 6 februari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/finnish-pm-katainen-candidate-co-news-533317. Läst 6 februari 2014. 
  18. ^ ”Merkel: ‘I have a lot of sympathy for Jean-Claude Juncker’” (på engelska). EurActiv.com. 7 februari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/merkel-lot-sympathy-jean-claude-news-533337. Läst 7 februari 2014. 
  19. ^ ”Lithuania’s Conservatives back former Latvian PM Dombrovskis for EC president” (på engelska). The Lithuania Tribune. 13 februari 2014. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222173829/http://www.lithuaniatribune.com/63171/lithuanias-conservatives-back-former-latvian-pm-dombrovskis-for-ec-president-201463171/. Läst 13 februari 2014. 
  20. ^ ”Valdis Dombrovskis meets with EPP President Joseph Daul, submits candidature to be EC President” (på engelska). Europeiska folkpartiet. 18 februari 2014. Arkiverad från originalet den 1 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140301120754/http://www.epp.eu/valdis-dombrovskis-meets-epp-president-joseph-daul-submits-candidature-be-ec-president. Läst 27 februari 2014. 
  21. ^ ”Jean-Claude Juncker’s candidature to be EC President submitted today” (på engelska). Europeiska folkpartiet. 27 februari 2014. Arkiverad från originalet den 1 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140301115905/http://www.epp.eu/jean-claude-juncker%E2%80%99s-candidature-be-ec-president-submitted-today. Läst 27 februari 2014. 
  22. ^ ”Barnier wants to replace Barroso as Commission president” (på engelska). EUobserver. 28 februari 2014. http://euobserver.com/tickers/123317. Läst 1 mars 2014. 
  23. ^ ”Michel Barnier’s candidature to be EC President submitted today” (på engelska). Europeiska folkpartiet. 28 februari 2014. Arkiverad från originalet den 1 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140301121102/http://www.epp.eu/michel-barnier%E2%80%99s-candidature-be-ec-president-submitted-today. Läst 1 mars 2014. 
  24. ^ ”Dombrovskis withdraws from EPP candidate race” (på engelska). European Voice. 6 mars 2014. http://www.europeanvoice.com/article/2014/march/dombrovskis-withdraws-from-epp-candidate-race/79974.aspx. Läst 6 mars 2014. 
  25. ^ ”Conservatives pick Juncker as European Commission candidate” (på engelska). EUbusiness. 7 mars 2014. http://www.eubusiness.com/news-eu/politics-epp-vote.u9n. Läst 7 mars 2014. 
  26. ^ ”Juncker elected EPP's top candidate for commission presidency” (på engelska). EUobserver. 7 mars 2014. http://euobserver.com/tickers/123394. Läst 7 mars 2014. 
  27. ^ ”Schulz unopposed as socialist frontrunner for Commission presidency” (på engelska). EurActiv.com. 7 november 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/schulz-unopposed-socialist-front-news-531552. Läst 10 november 2013. 
  28. ^ ”Schulz named 'candidate designate' for commission post” (på engelska). EUobserver. 6 november 2013. http://euobserver.com/political/122004. Läst 10 november 2013. 
  29. ^ ”PES ratifies nomination of Martin Schulz as ‘Candidate designate’” (på engelska). Europeiska socialdemokratiska partiet. 6 november 2013. Arkiverad från originalet den 7 november 2013. https://web.archive.org/web/20131107072139/http://pes.eu//en//news//pes-ratifies-nomination-martin-schulz-candidate-designate. Läst 6 november 2013. 
  30. ^ ”Schulz in pole position for Commission president nomination” (på engelska). EurActiv.com. 2 oktober 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/schulz-pole-position-ec-presiden-news-530798. Läst 3 oktober 2013. 
  31. ^ ”PES opens nominations for ‘Common Candidate’ selection for next year’s European elections” (på engelska). Europeiska socialdemokratiska partiet. 1 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2013. http://archive.is/2013.10.03-071437/http://pes.eu/en/news/pes-opens-nominations-common-candidate-selection-next-year-s-european-elections. Läst 3 oktober 2013. 
  32. ^ ”S&D Group endorses Martin Schulz's application as PES candidate for Commission president” (på engelska). Gruppen S&D. 10 oktober 2013. http://www.socialistsanddemocrats.eu/newsroom/sd-group-endorses-martin-schulzs-application-pes-candidate-commission-president. Läst 10 oktober 2013. 
  33. ^ ”French Socialists support Schulz for commission chief” (på engelska). EurActiv.com. 9 oktober 2013. http://euobserver.com/tickers/121726. Läst 9 oktober 2013. 
  34. ^ ”European Socialists Elect Martin Schulz as Candidate for Commission President” (på engelska). Europeiska socialdemokratiska partiet. 1 mars 2014. Arkiverad från originalet den 1 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140301193021/http://www.pes.eu/en/news/european-socialists-elect-martin-schulz-candidate-commission-president. Läst 1 mars 2014. 
  35. ^ ”Socialists anoint Schulz candidate for EU top job” (på engelska). EUbusiness. 1 mars 2014. http://www.eubusiness.com/news-eu/politics-socialists.u51. Läst 1 mars 2014. 
  36. ^ ”'I have a vision', says liberal EU election nominee Olli Rehn” (på engelska). EurActiv.com. 20 december 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/vision-liberal-nominee-olli-rehn-news-532516. Läst 20 december 2013. 
  37. ^ ”Nominees for ALDE Party European Commission President candidate announced” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. 20 december 2013. Arkiverad från originalet den 20 december 2013. https://web.archive.org/web/20131220214641/http://www.aldeparty.eu/en/news/nominees-alde-party-european-commission-president-candidate-announced. Läst 20 december 2013. 
  38. ^ ”Nominering av Olli Rehn” (på engelska). 17 december 2013. Arkiverad från originalet den 17 december 2013. https://web.archive.org/web/20131217224510/http://static.emaileri.fi/filetemp/e73169f46e7585e657a892325ebfabd8.pdf. Läst 17 december 2013. 
  39. ^ ”Rehn in pole position to lead EU liberals in 2014 election campaign” (på engelska). EurActiv.com. 18 december 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/rehn-surpasses-verhofstadt-favou-news-532421. Läst 18 december 2013. 
  40. ^ ”Broad support for Vice-President Rehn ALDE lead candidacy” (på engelska). Centern i Finland. 17 december 2013. http://www.keskusta.fi/news/Broad-support-for-Vice-President-Rehn-ALDE-lead-candidacy/20266/49de5b18-4f07-44c9-a0c7-202e2c5ad1a9. Läst 23 december 2013. 
  41. ^ ”Statement by ALDE Party President: agreement reached between Olli Rehn and Guy Verhofstadt” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. 20 januari 2014. Arkiverad från originalet den 20 januari 2014. https://archive.is/20140120181957/http://www.aldeparty.eu/en/news/statement-alde-party-president-agreement-reached-between-olli-rehn-and-guy-verhofstadt. Läst 20 januari 2014. 
  42. ^ ”Rehn clears way for Verhofstadt to lead Liberal's election campaign” (på engelska). EurActiv.com. 21 januari 2014. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/rehn-clears-path-verhofstadt-lea-news-532887. Läst 21 januari 2014. 
  43. ^ ”European Liberals to back Verhofstadt as Commission head” (på engelska). EUbusiness. 21 januari 2014. http://www.eubusiness.com/news-eu/elections.t1e. Läst 21 januari 2014. 
  44. ^ ”Rehn steps out of EU commission President race” (på engelska). EUobserver. 20 januari 2014. http://euobserver.com/tickers/122794. Läst 21 januari 2014. 
  45. ^ ”1 February: Electoral meeting of the ALDE Party candidate for European Commission President” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. 1 februari 2014. Arkiverad från originalet den 27 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140127210102/http://www.aldeparty.eu/en/events/1-february-electoral-meeting-alde-party-candidate-european-commission-president. Läst 2 februari 2014. 
  46. ^ ”Verhofstadt aiming to be commission president candidate” (på engelska). EUobserver. 26 november 2013. http://euobserver.com/tickers/122234. Läst 26 november 2013. 
  47. ^ ”Liberal leaders' meeting ahead of European Council” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. 17 december 2013. Arkiverad från originalet den 19 december 2013. https://web.archive.org/web/20131219004516/http://www.aldeparty.eu/en/news/liberal-leaders-meeting-ahead-european-council. Läst 18 december 2013. 
  48. ^ [a b] ”Bové, Frassoni, Harms and Keller to contend Green Primary” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 7 november 2013. Arkiverad från originalet den 9 november 2013. https://web.archive.org/web/20131109144405/http://europeangreens.eu/news/bov%C3%A9-frassoni-harms-and-keller-contend-green-primary. Läst 8 november 2013. 
  49. ^ ”Greens ask EU citizens to help choose their top candidates” (på engelska). Euronews. 10 november 2013. http://www.euronews.com/2013/11/10/greens-ask-eu-citizens-to-help-choose-their-top-candidates/. Läst 10 november 2013. 
  50. ^ ”EGP launches Green Primary to select the two Leading Candidates for European elections 2014” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 10 november 2013. Arkiverad från originalet den 13 november 2013. https://web.archive.org/web/20131113011716/http://europeangreens.eu/news/egp-launches-green-primary-select-two-leading-candidates-european-elections-2014. Läst 10 november 2013. 
  51. ^ ”Greens select four candidates to run in primaries ahead of 2014 elections” (på engelska). EurActiv.com. 8 november 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/greens-candidates-compete-lead-p-news-531604. Läst 10 november 2013. 
  52. ^ ”European Green Party kicks off 'open primary' for EU elections” (på engelska). EurActiv.com. 6 september 2013. http://www.euractiv.com/eu-elections-2014/european-green-party-kicks-open-news-530251. Läst 6 september 2013. 
  53. ^ ”PRESS RELEASE: José Bové and Ska Keller will lead the Greens in their European campaign” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 29 januari 2014. Arkiverad från originalet den 8 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140208025535/http://europeangreens.eu/news/press-release-greens-select-leading-candidates. Läst 29 januari 2014. 
  54. ^ ”The second internal phase has begun!” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 21 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131023060647/http://europeangreens.eu/blogs/jacquelinecremers/we-have-our-candidates-full-steam-ahead. Läst 22 oktober 2013. 
  55. ^ ”European Left Party announces Alexis Tsipras as candidate for EC presidency” (på engelska). Euronews. 15 december 2013. Arkiverad från originalet den 15 december 2013. https://web.archive.org/web/20131215162049/http://euronews.com/2013/12/15/european-left-party-announces-alexis-tsipras-as-candidate-for-ec-presidency/. Läst 15 december 2013. 
  56. ^ ”Speech of Tsipras in the IV Congress of the Party of the European Left” (på engelska). Europeiska vänsterpartiet. 15 december 2013. Arkiverad från originalet den 15 december 2013. https://web.archive.org/web/20131215183907/http://www.european-left.org/4th-el-congress/speech-tsipras-iv-congress-party-european-left. Läst 15 december 2013. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Primärvalen_inför_Europaparlamentsvalet_2014&oldid=54539430”