Peter Georg Bang
Peter Georg Bang, född 7 oktober 1797 i Köpenhamn, död där 2 april 1861, var en dansk jurist och politiker, statsminister 1854-1856. Som statsminister försökte han medla mellan tidens liberala och konservativa krafter och i frågan om förhållandet mellan Danmark och hertigdömena (Slesvig, Holstein och Sachsen-Lauenburg).
| Peter Georg Bang | |
 | |
| Född | 7 oktober 1797 Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 2 april 1861 (63 år) Köpenhamn |
| Begravd | Assistens Kirkegård |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet Frederiksborg Gymnasium og HF,  |
| Sysselsättning | Politiker, universitetslärare, domare |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Folketinget 1852-1853, Holbækkredsen Ledamot av Danmarks grundlagsgivande församling (1848–1848)[1] Lista över Danmarks kyrko- och undervisningsministrar (1851–1852) Danmarks statsminister (1854–1856) Folketingsledamot Folketinget 1855-1858, Ringkøbingkredsen (–1856) | |
| Arbetsgivare | Köpenhamns universitet |
| Politiskt parti | |
| Højre | |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Dannebrogorden (1836) Storkors av Dannebrogorden (1854) | |
| Redigera Wikidata | |
Han tog kandidatexamen i juridik 1816, licentiatexamen 1819 och doktorsexamen 1820; mellan 1830 och 1836 var han professor i romersk rätt vid Köpenhamns universitet. Från 1836 och fram till 1845 tillhörde han direktionen för Danmarks Nationalbank (den danska centralbanken).
Mellan 1834 och 1848 satt han i Roskildes ständerförsamling och mellan 1845 och 1848 var han Kristian VIIIs rådgivare. Tillsammans med Anders Sandøe Ørsted och Carl Moltke fick han i januari 1848 i uppdrag att utarbeta en ny grundlag.
Bang blev inrikesminister i november 1848 och kom under sin tid på den posten att vara med och införa den nya grundlag (Danmarks rikes grundlag) som utarbetats av Ditlev Gothard Monrad efter marsoroligheterna och som med ändringar fortfarande (2006) gäller[1].
I september 1849 utgick han ur regeringen och blev domändirektör. Han återkom i regeringen i december 1851 men avgick i april 1853 då regeringen och liberalerna inte kunde komma överens. Han återkom som statsminister 12 december 1854 och behöll posten fram till oktober då han istället blev justitiarius i Højesteret (högsta domstolen i Danmark).
Bibliografi redigera
- Lærebog i de til den romerske private ret henhörende discipliner (1833-1835)
- Systematisk fremstilling af den danske procesmaade (tillsammans med J C Larsen)
Källor redigera
- Bang, 5. Peter Georg i Nordisk familjebok (första upplagan, 1876)
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Peter Georg Bang, 1 juni 2006.
- Benito Scocozza och Grethe Jensen (2005). Politikens etbinds - Danmarks historie. Viborg: Politikens förlag. ISBN 978-87-567-7339-3
Noter redigera
- ^ Emil Elberling & Victor Elberling, Rigsdagens Medlemmer gennem Hundrede Aar 1848-1948 : Rigsdagsmændede 1848-1918. Bind I. Aaberg—Køster, vol. 1, 1949, s. 24-25, läs online.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Danmarks inrikesminister 1848–1849 |
Efterträdare: Mathias Hans Rosenørn |
| Företrädare: Johan Nicolai Madvig |
Danmarks kyrko- och undervisningsminister 1851–1852 |
Efterträdare: Carl Frederik Simony |
| Företrädare: Frederik Ferdinand von Tillisch |
Danmarks inrikesminister 1852–1853 |
Efterträdare: Anders Sandøe Ørsted |
| Företrädare: Anders Sandøe Ørsted |
Danmarks premiärminister 1854–1855 |
Efterträdare: Sig själv Danmarks konseljpresident |
| Företrädare: Frederik Ferdinand von Tillisch |
Danmarks inrikesminister 1854–1856 |
Efterträdare: Carl Frederik Simony |
| Företrädare: Sig själv Danmarks premiärminister |
Danmarks konseljpresident 1855–1856 |
Efterträdare: Carl Georg Andræ |