Perusula[2] (Sula variegata) är en sydamerikansk fågel i familjen sulor.[3] Den häckar utmed Sydamerikas västkust från Peru till centrala Chile. Beståndet anses vara livskraftigt.

Perusula
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSulor
Sulidae
SläkteSula
ArtPerusula
S. variegata
Vetenskapligt namn
§ Sula variegata
Auktor(Tschudi, 1843)
Utbredning

Utseende och läte redigera

Perusulan är en relativt liten sula med en kroppslängd på 71–76 cm. Den är helvit på huvud, hals och undersida, medan den är brun med vita fläckar på vingar, rygg och övergump. På övre stjärttäckarna och stjärtroten kan dock ses inslag av vitt. Näbben är lilablå och fötterna blågrå.[4]

 

Vid häckningskolonierna hörs från hanen ljusa tjittrande ljud, från honan olika stönande läten.[5]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer utmed Sydamerikas västkust i närheten av Humboldtströmmen. Den häckar från norra Peru (Piura) till centrala Chile (Isla Mocha). Utanför häckningstid sprider den sig norrut till sydvästra Ecuador, sällsynt ända till sydvästra Colombia.[6] Hybridisering har noterats med blåfotad sula i norra Peru,[7] men anses förekomma mycket lokalt och sällsynt.[8]

Släktskap redigera

Traditionellt har familjen placerats i ordningen pelikanfåglar men molekulära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk.[9]. Därför har sulorna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, skarvar och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt redigera

Perusulan häckar på öar i kolonier. Den är sällskaplig året runt. Under födosöket uppträder den ofta med skarvar och pelikaner i flockar på tusentals individer.[10]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sula variegata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Hilty, Steven L. and William L. Brown (1986) A guide to the birds of Colombia: 273-274. Princeton University Press. ISBN 0-691-08371-1
  5. ^ Carboneras, C., D. A. Christie, and F. Jutglar (2020). Peruvian Booby (Sula variegata), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.perboo1.01
  6. ^ Carboneras, C., Christie, D.A. & Jutglar, F. (2020). Peruvian Booby (Sula variegata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52621 1 januari 2020).
  7. ^ Figueroa, J. and Stucchi, M. (2008). Possible hybridization between the Peruvian Booby Sula variegata and the Blue-footed Booby S. nebouxii in Lobos de Afuera Islands, Peru. Marine Orn. 36(1): 75–76.
  8. ^ Taylor, S.A., Anderson, D.J., Zavalaga, C.B. and Friesen, V.L. (2012). Evidence for strong assortative mating, limited gene flow, and strong differentiation across the Blue-footed/Peruvian Booby hybrid zone in northern Peru. J. Avian Biol. 43(4): 311–324.
  9. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  10. ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar redigera