Wikipedia

Paul Krugman

amerikansk nationalekonom

Paul Robin Krugman, född 28 februari 1953 på Long Island i delstaten New York, är en amerikansk nationalekonom och debattör som 2008 belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han är professor i nationalekonomi och internationella relationer vid universitetet i Princeton i New Jersey samt kolumnist för New York Times.

Paul Krugman
Född28 februari 1953[1][2][3] (71 år)
Albany[4], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidJohn F. Kennedy High School
Grace Hopper College, Yale,
Massachusetts Institute of Technology,
SysselsättningKolumnist, kommentator, journalist[5], författare, professor, essäist, bloggare, nationalekonom[6], forskare
ArbetsgivareStanforduniversitetet
Yale University
London School of Economics and Political Science
Group of Thirty
Banco de Portugal (1976–1976)
Yale University (1977–)
Massachusetts Institute of Technology (1979–1982)
National Bureau of Economic Research (1979–)
Council of Economic Advisers (1982–1983)
Massachusetts Institute of Technology (1984–)
The New York Times (2000–)
Princeton University (2000–2015)
CUNY Graduate Center (2015–)
MakaRobin Wells
Utmärkelser
Fellow of the Econometric Society (1986)[7][8]
John Bates Clark-medaljen (1991)[9]
Adam Smith Award (1995)[10]
Horst-Recktenwald-Preis (2000)[11]
Prinsessan av Asturiens pris i socialvetenskap (2004)[12]
Clarivate Citation Laureates (2006)[13]
Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2008)[14]
Weltwirtschaftlicher Preis (2010)[15]
Gerald Loeb Award för kommentar och ledare (2011)
Fyra friheter-priset: yttrandefrihet (2013)
James Joyce-priset (2014)[16]
Hedersdoktor vid University of Toronto
Hedersdoktor vid Oxfords universitet
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Hedersdoktor vid nya universitetet i Lissabon
Hedersdoktor vid Lissabons universitet
Hedersdoktor vid Freie Universität Berlin
Webbplatseb.mit.edu/krugman/www/
Redigera Wikidata

Krugmans främsta akademiska arbeten har legat inom ämnesområdet internationell ekonomi, där han bland annat har undersökt hur handelsmönster påverkas av stordriftsfördelar.

År 1991 mottog Krugman John Bates Clark-medaljen, som ges vartannat år till den mest framstående amerikanska nationalekonomen under fyrtio års ålder. Han erhöll Riksbankens pris till Alfred Nobels minne för sin "analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk verksamhet".

Familj redigera

Krugman föddes i en judisk familj och växte upp på Long Island i New York. Han är gift i sitt andra äktenskap med Robin Wells, som även hon är professor vid universitetet i Princeton universitet. De har inga barn.

Utbildning och karriär redigera

Krugman tog examen på Yale 1974 och sin doktorsexamen vid MIT 1977. Han har undervisat vid bland annat Yale, UC Berkeley och London School of Economics innan han 2000 påbörjade sin tjänst vid Princeton. Vid sidan av sin forskarkarriär har Krugman varit en flitig samhällsdebattör, ekonomisk rådgivare åt presidenten Ronald Reagan och under lång tid arbetat som kolumnist på tidningen New York Times. Han har även skrivit ett tjugotal böcker och sin roll som forskare skrivit över tvåhundra vetenskapliga artiklar.

Forskarkarriär redigera

Krugmans modeller för att förklara företags och länders handel och produktion genom så kallad skalekonomi är speciellt kända.

Krugman anses tillhöra den neo-Keynesianska ekonomiska skolan, och hans verk "Theory and Policy" är en klassisk lärobok i internationell ekonomi där bland annat valutakriser och den till frihandel kritiska teorin om "New Trade" förklaras. Han är dock själv i grunden positivt inställd till frihandel, men menar samtidigt att dess fördelar ibland överdrivs och att enskilda aktörer kan förlora på frihandel.

I "Geografi och Handel" och "The Spatial Economy" har Krugman skrivit om lokalisering. Han föreslår en modell för att förklara hur rörliga fördelar hos företag eller för regioner kan komma att låsas fast vilket leder till stora industridistrikt eller centra. Företag får låga transportkostnader och stordriftsfördelar genom närheten till andra företag som är i samma bransch eller som anställer arbetskraft från en liknande arbetsmarknad. En industriregions fördelar jämfört med angränsande regioner leder till en snöbollseffekt som förklarar de stora industridistriktens lokaliseringsmönster.

Samhällsdebattör redigera

 
Krugman, Martin Chalfie och Roger Tsien tillsammans med George W. Bush (2008).

Som kolumnist i New York Times sedan 2000 har Krugman kommit att bli vad Washington Monthly kallar "den viktigaste politiska kolumnisten i USA" och 2007 startade han sin blogg på tidningens hemsida. År 2007 författade han The Conscience of a Liberal ("En liberals samvete") med utförlig historik över klyftor i inkomster och rikedomar i USA. Krugman förespråkar en politik liknande Roosevelts New Deal samt menar att sjukvård borde statsfinansieras i större utsträckning. Från ett europeiskt perspektiv måste Krugman ses som marknadsvänlig.

I amerikansk politik säger sig Paul Krugman vara liberal, vilket han jämställer med vad som i Europa skulle kallas socialdemokrati.[17] Han var en aktiv kritiker av den republikanska regeringen under George W. Bush och dess politik.

Trots att han tidigt i sin karriär var ekonomisk rådgivare åt den republikanske presidenten Ronald Reagan (1982 till 1983), kom Krugman på tal som rådgivare för Bill Clinton efter den demokratiska valsegern 1993. Han nekades däremot platsen av politiska skäl då han hade blivit en så livlig systemkritiker. På sin blogg för New York Times säger han sig på förhand avstå från att tjänstgöra i en eventuell demokratisk regering efter nästa val.

I slutet av 90-talet uttalade Krugman kritik av den "nya ekonomin" men har också kritiserat fasta växelkurser i Sydostasien och investerare vars existens möjliggjordes av fasta växelkurs i upptakten till 1998 års ryska finanskris.

I Krisen - orsaker, verkan, åtgärder spårar han orsaken till dagens finansiella kris i det system av bankliknande institutioner och värdepapperarrangemang som han kallar för skuggbanker. Dessa institutioner och arrangemang var inte utsatta för samma krav och regler som vanliga banker. Bland annat hade dessa skuggbanker inte några krav på reserver, eget kapital eller på att betala till insättningsgarantisystemet. Ett av dessa arrangemang, som numera har kollapsat var ASR (auction rate-security).

Publikationer redigera

Krugman har skrivit mer än 20 böcker, däribland vetenskapliga verk, läroböcker och populärvetenskapliga böcker, och har publicerat mer än 200 vetenskapliga artiklar i tidskrifter och böcker.[18] Han har också skrivit flera hundra kolumner om ekonomiska och politiska frågor i New York Times, Fortune och Slate. En genomgång av ekonomiprofessorer som gjordes 2011 utnämnde honom till deras favorit bland då levande ekonomer som var yngre än 60 år gamla.[19] Som kommentator har Krugman skrivit om ett vitt fält av ekonomiska frågor, däribland inkomstfördelning, beskattning, makroekonomi och internationell ekonomi.

Bibliografi i svensk översättning redigera

Krugman skriver på engelska men har blivit översatt till svenska i bland annat:

Referenser redigera

  • Krugman, Paul R.; Eklöf Margareta (1996). Geografi och handel (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). Libris 8370822. ISBN 91-7150-589-X 

Noter redigera

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Paul Krugman, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Paul Krugman, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Internet Speculative Fiction Database, Paul Krugman, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nobel Prize Laureate Paul Krugman Joining City University Of New York As “Distinguished Scholar” (på engelska), Jewish Business News, 2 mars 2014, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Muck Rack, läs online, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.econometricsociety.org , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.econometricsociety.org , läst: 6 april 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ Avinash Dixit, In Honor of Paul Krugman: Winner of the John Bates Clark Medal, vol. 7, 2, Journal of Economic Perspectives, 1 maj 1993, s. 173-188, 10.1257/JEP.7.2.173, läs online, läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.nabe.com , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.recktenwald.rw.fau.de , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.fpa.es , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, clarivate.com , läst: 23 september 2023.[källa från Wikidata]
  14. ^ The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 2008, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.ifw-kiel.de , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  16. ^ Economist Professor Paul Krugman receives James Joyce Award from UCD Literary & Historical Society (på engelska), University College Dublin, 14 januari 2014, läs online, läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  17. ^ ”Paul Krugman on Inspiration for a Liberal Economist”. Five Books. 19 juni 2011. Arkiverad från originalet den 16 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140116123742/http://fivebooks.com/interviews/paul-krugman-on-inspiration-liberal-economist. Läst 15 januari 2014. 
  18. ^ ”Columnist Biography: Paul Krugman”. New York Times. https://www.nytimes.com/ref/opinion/KRUGMAN-BIO.html. Läst 14 september 2016. 
  19. ^ https://econjwatch.org/file_download/487/DavisMay2011.pdf

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Paul_Krugman&oldid=47635858”