Parkudden

villa belägen på Djurgården i Stockholm

Parkudden, även benämnd Stora Parkudden, är en villa belägen vid IsbladsvikenDjurgården i Stockholm. Parkudden renoverades av Ferdinand Boberg som sommarbostad för hertigparet av Västergötland prins Carl och prinsessan Ingeborg, som bodde där 1899-1908.[1]

Parkudden
Villa
Villa Parkudden, fasad mot väst, januari 2009.
Villa Parkudden, fasad mot väst, januari 2009.
Land Sverige Sverige
Region Svealand
Kommun Stockholm
Ort Stockholm
Adress Prinsessan Ingeborgs Väg 14
Arkitekt Ferdinand Boberg

Villans ägare redigera

Från 1908 hyrdes villan av friherre Carl von Essen och hans maka Ruth, född Wallenberg, statsfru hos kung Gustaf V och drottning Victoria. De efterträddes 1926 av Ruth von Essens brorson Marcus Wallenberg med hustru Dorothy Mackay, vilka lät totalrenovera fastigheten. År 1936 övertogs villan av direktör Herrman Nachmanson i Stockholms Enskilda Bank, vars efterlevande maka Marguerite bodde kvar till 1993.[2][3][4]

Villan ägs sedan 1908 av Kungliga Djurgårdsförvaltningen med kunglig dispositionsrätt för Hovet. Huset har en bostadsarea på drygt 600 kvadratmeter och är idag uppdelat i sex lägenheter[5].

Närmaste grannar till Villa Parkudden är två mindre hus inom ett område, som kallas Lilla Parkudden och har adresserna Prinsessan Ingeborgs väg 8 respektive Prinsessan Märtas väg 5.[6] Bland tidigare boende i dessa hus märks bland andra Archibald Douglas, Astri Henschen[7] och Carin Thiel med maken Sven Lidman[8], Herrman och Marguerite Nachmanson.

Parkudden var jämte Villa Beylon i Ulriksdals slottspark en av de villor som övervägdes som bostad för prinsessan Madeleine.

Arkitektur redigera

 
Fasaden mot Lilla Värtan
 
Grindstolparna.

Parkudden var den första av fem privatvillor som Boberg ritade respektive renoverade för den kungliga familjen. De övriga var Waldemarsudde, för prins Eugén (1903), Fridhem (1906-10) och Byströms villa båda för prins Carl (1905-06) samt Oakhill för prins Wilhelm (1907-11).

Parkudden ligger på en liten kulle långt ut på östra sidan av Södra Djurgården. Där fanns redan sedan tidigare en byggnad med en grandios utsikt över Stockholms inlopp och Lilla Värtan. Bobergs förslag från 1899 nästan dubblerade husets storlek och förändrade utseendet drastiskt.

Villan byggdes till mot norr (mot Djurgårdsbrunnskanalen) och höjdes med ytterligare en våning som utformades med ett mansardtak. Entrén placerades mot väst och på den östra sidan, med dess vackra utsikt mot vattnet, anordnades en halvrund glasad veranda, som gav byggnaden en karaktär av sommarhus, ett stilelement som Boberg gärna använde. Entrégrinden med dess utsirade stolpar är en annan, för Boberg, typisk detalj.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Wester, Hasse. ”Från Biskopsudden till Blockhusudden”. Slottsträdgårdsmästaren. http://gardener.blogg.se/2008/january/fran-biskopsudden-till-blockhusudden.html. Läst 23 augusti 2013. ”Villa Parkudden. Ur boken Södra Djurgården som gavs ut av Samfundet S:t Erik kan man läsa att här bodde prins Carl (1861-1951) under åren 1899-1908. Huset bebos nu av Marcus Wallenberg j:or. Byggnaden ritades av Ferdinand Boberg” 
  2. ^ Olsson, Ulf (2000). Att förvalta sitt pund : Marcus Wallenberg 1899-1982. Ekerlids Förlag. ISBN 91-88595-75-7 
  3. ^ "Röda boken", Telefonkalender för Stockholm, 1954.
  4. ^ Tjerneld, Staffan (1969). Wallenbergs. Bonniers 
  5. ^ ”Deras drömhus blir lägenheter”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/deras-dromhus-blir-lagenheter-1/. Läst 13 november 2017. 
  6. ^ Djurgårdsvandringar, Björn Hasselblad, Stockholm 1990.
  7. ^ Bonnier, Albert (1985). Personligt: sett, hört och tänkt. Stockholm: Bonnier. sid. 18. Libris 7147131. ISBN 91-0-046725-1 (inb.) 
  8. ^ Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. sid. 112. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7 

Källor redigera

  • Walton, Ann Thorson; Boberg Ferdinand (1994) (på engelska). Ferdinand Boberg - architect: the complete work. D / Swedish Council for Building Research, 0347-0962 ; 1993:11 (1. ed.). Cambridge, Mass.: MIT Press. Libris 8280834. ISBN 0-262-23176-X (MIT Press (inb.) 

Externa länkar redigera