Orientpiplärka
Orientpiplärka[2] (Anthus rufulus) är en asiatisk tätting i familjen ärlor.[3]
| Orientpiplärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Anthus |
| Art | Orientpiplärka A. rufulus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthus rufulus | |
| Auktor | Vieillot, 1818 |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Orientpiplärkan är en 15 centimeter lång piplärka med väl streckat bröst,[4] långa ben[5] men relativt kort stjärt.[5] Ovansidan är gråbrun med rätt måttlig eller svag streckning.[5] Den liknar större piplärka, men är mindre, har avvikande läte samt rätt svag och fladdrig flykt.[4] Även fältpiplärkan är lik, men orientpiplärkan har till skillnad från denna ljus tygel och varm ingefärsbeige anstrykning på bröst och flanker (fältpiplärkan är mer enhetligt gräddvit).[4]
_with_Paddyfield_Pipit_(Anthuis_rufulus)_in_Kolkata_W_IMG_4571.jpg)
_in_Kolkata_W_IMG_4576.jpg)
_with_feed_for_Juveniles_at_Kolkata_I_IMG_7773.jpg)
_calling_at_Sultanpur_I_Picture_189.jpg)
Läte redigera
Flyktlätet är ett tjipp-tjipp-tjipp, väl skilt från större piplärkans.[4] Sången utförs i flykten, en rosslig drill eller serie med svaga tsiip.[6]
Utbredning och systematik redigera
Orientpiplärka har en vid utbredning från Indien österut till Filippinerna och söderut till Timor. Den delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]
- Anthus rufulus waitei – nordvästra Indiska subkontinenten
- Anthus rufulus rufulus – Indiska subkontinenten, till södra Kina, Indokina
- Anthus rufulus malayensis – sydvästligaste Indien, Sri Lanka, Malackahalvön, Stora Sundaöarna, södra Indokina
- Anthus rufulus lugubris – Filippinerna, Palawan och eventuellt norra Borneo
- Anthus rufulus albidus – Sulawesi, Bali och västra Små Sundaöarna (Lombok till Sumba)
- Anthus rufulus medius – östra Små Sundaöarna (Sawu, Timor, Roti, Kisar, Leti, Moa, Sermata)
Underarten waitei inkluderas ofta i nominatformen.[7]
Två fynd har även gjorts i Iran, märkligt nog på två helt olika lokaler men samma datum: 12 december 2010.[8]. Ytterligare ett fynd gjordes i Förenade Arabemiraten i november 2017.[9] I november 2019 upptäcktes en piplärka i engelska Cornwall som senare artbestämdes till orientpiplärka efter DNA-studier, vilket gör det till det första fyndet i Europa.[10] Det har senare bedömts att den troligen inte nått Storbritannien på naturlig väg.
Släktestillhörighet redigera
DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än orientpiplärka och dess närmaste släktingar (bland andra fältpiplärka, mongolpiplärka och långnäbbad piplärka).[11][12] Det medför att orientpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.
Levnadssätt redigera
Orientpiplärkan förekommer i kortvuxen gräsmark och odlingsbygd,[4] även flygplatser och risfält.[6] Den lever huvudsakligen av insekter och deras larver.[6] Fågeln häckar från mars till juli, tillfälligtvis till september, på norra Indiska halvön, på Sri Lanka januari till juli och på andra ställen under torrsäsongen november-januari.[6]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av sitt utbredningsområde, dock ovanlig eller endast lokalt vanlig i Wallacea.
Referenser redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Anthus rufulus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ [a b c d e] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b c] Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240
- ^ [a b c d] Tyler, S. (2018). Paddyfield Pipit (Anthus rufulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57769 17 oktober 2018).
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 219. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ New bird species recorded in 2017, Emirates News Agency
- ^ Tarsiger.com Fynd av orientpiplärka i Västpalearktis
- ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör orientpiplärka.
Wikispecies har information om Anthus rufulus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
