Den här artikeln handlar om människoaporna orangutanger. För schacköppningen Orang-utan, se Sokolskys öppning.

Orangutanger (Pongo) är ett släkte som tillhör människoaporna och som finns i Malaysia och Indonesien. De har långa armar och rödaktigt, ibland brunaktigt, hår.

Orangutanger
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorrhini
InfraordningSimiiformes
ÖverfamiljMänniskoartade
Hominoidea
FamiljMänniskoapor
Hominidae
UnderfamiljPonginae
SläkteOrangutanger
Pongo
Vetenskapligt namn
§ Pongo
Utbredning
Arter
se text
Hitta fler artiklar om djur med

Namnet kommer ifrån det malajiska och indonesiska uttrycket Orang Hutan som betyder skogsmänniska.[1] Orangutanger lever nästan hela livet i träden i regnskogarna på Borneo och Sumatra. Till skillnad från de andra två stora människoaporna (gorillor och schimpanser) som finns i Afrika lever orangutangen i Asien och uteslutande på de två nämnda platserna.

Systematik redigera

Orangutangerna är ett släkte, Pongo, och utgör de enda levande arterna inom underfamiljen Ponginae.[2] Idag delas släktet oftast upp i tre arter,[3] som trots påtagliga genetiska skillnader, är relativt lika till utseendet. De största anatomiska skillnaderna märks hos de stora hanarna.

De tre arterna är:

  • Borneoorangutang (Pongo pygmaeus) – förekommer på Borneo
    • P. p. pygmaeus - förekommer på nordvästra Borneo
    • P. p. morio – förekommer på nordöstra och östra Borneo
    • P. p. wurmbii förekommer på sydvästra Borneo
  • Sumatraorangutang (Pongo abelii) – förekommer på norra Sumatra
  • Tapanuliorangutang (Pongo tapanuliensis) – förekommer i regionen Tapanuli, söder om Tobasjön, på Sumatra[4]

Underfamiljen Ponginae omfattar även de utdöda släktena Gigantopithecus och Sivapithecus. Orangutangen är ett officiellt delstatsdjur i Sabah i Malaysia.[5][6] Länge trodde man att orangutangerna utgjorde en art. Uppdelningen i de två arterna Borneoorangutang och Sumatraorangutang, skedde genom studier av DNA 1996 och att populationen i regionen Tapanuli utgör en egen art upptäcktes först 2017.[7]

Släktets vetenskapliga namn Pongo myntades av den engelska upptäcktsresanden Andrew Battell för stora apor från Angola. Det användes under längre tid för alla stora människoapor för att slutligen enbart omfatta orangutanger.[8]

Utseende redigera

Arterna når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) av 125 till 155 cm och vissa stora hanar blir 180 cm långa. När orangutanger sitter är de cirka 70 till 90 cm höga. Med en genomsnittlig vikt av 50 till 90 kg är hanar tydlig större än honor som når 30 till 50 kg. I fångenskap blir de ännu tyngre. Där väger honor cirka 65 kg och hanar omkring 145 kg. Enskilda hanar hade en vikt upp till 200 kg.[9]

Orangutangernas toviga päls är rödaktig till rödbrun. De har ganska korta bakre extremiteter men armarna är långa. När de sträcks ut åt varje håll kan avståndet mellan fingertopparna vara 225 cm. Vid kinderna finns svullnader som är tydligast hos hanar. Hos Sumatraorangutang är dessa svullnader ofta täckta av fina vita hår.[9]

Ekologi redigera

Dessa primater lever i skogar i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. De klättrar främst i växtligheten och är aktiva på dagen. Före natten bygger de ett slags sovplats av grenar, kvistar och blad. Ibland används denna plats flera nätter. Orangutanger iakttogs när de skyddade sig för regnet med hjälp av stora blad eller av kvistar med mycket löv. De använde även pinnar för att gräva i marken, i strider mellan olika individer och för andra ändamål. Däremot är de inte lika skickliga att använda redskap som bonobo och schimpanser.[9]

Orangutanger klättrar med fyra extremiteter i träd eller de svänger sig framåt med armarna. I de sällsynta fall när de kommer ner till marken går de på fyra extremiteter. I motsats till schimpanser och gorillor går de inte på händernas knogleder.[9]

Arterna äter främst frukter, särskild fikon är betydande matkällor. Dessutom ingår andra växtdelar, insekter, fågelägg och mindre primater (tröglorier) i födan. Ibland intar orangutanger jord för mineralernas skull.[9]

Individerna lever antingen ensam eller i små flockar. Det senare gäller främst för honor. Under 1970-talet registrerades 13 till 15 olika läten som används för kommunikationen. Det sociala bandet stärks dessutom med ömsesidig pälsvård. Honor får sin första unge tidigast vid 12 års ålder och sedan har de kullar med 7 till 8 år mellanrum. Dräktigheten varar i genomsnitt 245 dagar och sedan föds oftast en unge, sällan tvillingar. Ungen väger vid födelsen 1,5 till 2 kg och håller sig fast i moderns päls vid buken. Äldre ungdjur rider vanligen på moderns rygg. Efter cirka 3,5 år slutar honan med digivning. Självständiga hanar vandrar till andra regioner längre bort från moderns revir.[9]

I fångenskap kan orangutanger bli över 50 år gamla.[9]

Hot och status redigera

Alla tre arter av orangutang kategoriseras som utrotningshotade.[3] Där det tidigare fanns miljoner orangutanger på Borneo och Sumatra återstår idag runt 50 000 vilda orangutanger. Människan är det främsta hotet. Genom skövling av regnskog försvinner orangutangens biotop och möjlighet att hitta föda. En stor del av regnskogen skövlas illegalt och träet används till möbler och liknande, samtidigt som marken förvandlas till plantager. När regnskogen ersätts av jättelika palmoljeplantager tvingas orangutangerna in i områden med människor i jakt på mat. På oljepalmsplantagerna ses orangutangen som ett skadedjur som äter upp de värdefulla oljepalmernas frukter och skott. Därför dödas ofta orangutanger som tar sig in på plantagerna. Deras ungar tillfångatas och säljs på den illegala marknaden. Ibland exporteras de till andra länder i Asien där de används till underhållning, eller hålls instängda som husdjur.

Ett annat hot är de ökade skogsbränderna. De enorma bränder som härjade Indonesien 1997-1998 drabbade orangutangerna mycket hårt[10] och det uppskattas att en tredjedel av orangutangerna dog i bränderna.[11]

Skydd av orangutangen redigera

Det finns flera organisationer och personer som arbetar med att bevara orangutangerna. På Borneo bedriver BOS (Borneo Orangutan Survival) Foundation flera projekt för att rehabilitera unga föräldralösa orangutanger. Med hjälp av bland annat insamlade medel från den svenska organisationen Save the Orangutan kan orangutangerna tränas för att kunna återvända till regnskogen. Men för att orangutangen ska kunna överleva i framtiden krävs det att regnskogen skyddas. Den indonesiska regeringen säger sig beskydda viktiga delar av den primära regnskogen, men i verkligheten kan många företag skövla skogen utan att riskera några allvarliga legala påföljder.

Bildgalleri redigera

Orangutanger i kulturen redigera

 
Morden på Rue Morgue

Referenser redigera

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: orangutang
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Hominidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b] https://www.iucnredlist.org/search?query=Orangutan&searchType=species
  4. ^ Nater, Alexander; Mattle-Greminger, Maja P.; Nurcahyo, Anton; Nowak, Matthew G.; Manuel, Marc de; Desai, Tariq (2017-11-02). ”Morphometric, Behavioral, and Genomic Evidence for a New Orangutan Species” (på engelska). Current Biology 0 (0). doi:10.1016/j.cub.2017.09.047. ISSN 0960-9822. http://www.cell.com/current-biology/abstract/S0960-9822(17)31245-9. Läst 3 november 2017. 
  5. ^ ”Orangutan Foundation International: All About Orangutans”. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051027160657/http://www.orangutan.org/facts/orangutanfacts.php. Läst 1 augusti 2006. , refererad i engelskspråkiga Wikipedia
  6. ^ ”Tracking Orangutans from the Sky”. PLoS Biol 3 (1): sid. e22. 2004. doi:10.1371/journal.pbio.0030022. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC534815/. , refererad i engelskspråkiga Wikipedia
  7. ^ Roland Johansson (2021) Världens största trädlevande djur, WWF Magasin, vol.4, nr.4, sid:30–37, ISSN 2003-1750
  8. ^ Groves, Colin P. (19 januari 1971). Pongo pygmaeus (på engelska). Mammalian Species #4. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-004-01-0001.pdf. Läst 8 mars 2017. 
  9. ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Släkte: Pongo (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 615-618. ISBN 0-8018-5789-9 
  10. ^ ”The Asian Forest Fires of 1997-1998”. rainforests.mongabay.com. Arkiverad från originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120153008/http://rainforests.mongabay.com/08indo_fires.htm. Läst 20 november 2015. 
  11. ^ ”Orangutan Crisis”. redapes.org. Arkiverad från originalet den 22 september 2015. https://web.archive.org/web/20150922215943/https://redapes.org/about-orangutans/orangutan-crisis/. Läst 20 november 2015. 

Externa länkar redigera