Omar Sívori

argentinsk-italiensk fotbollsspelare

Enrique Omar Sívori, född 2 oktober 1935 i San Nicola, Argentina, död 17 februari 2005 i San Nicola, var en argentinsk-italiensk fotbollsspelare (anfallare).[1]

Omar Sívori
Personlig information
Fullständigt namnEnrique Omar Sívori
Födelsedatum2 oktober 1935
FödelseortArgentina San Nicolás, Argentina
Dödsdatum17 februari 2005 (69 år)
DödsortArgentina San Nicolás, Argentina
Längd163 cm
PositionAnfallare
Seniorlag*
År
1954–1957
1957–1965
1965–1969
Totalt
Klubb
Argentina River Plate
Italien Juventus
Italien Napoli
SM (GM)
63 0(29)
215 (134)
63 0(12)
341 (175)
Landslag
År
1956–1957
1961–1962
Landslag
 Argentina
 Italien
SM (GM)
19 00(9)
9 00(8)
Uppdrag som tränare
1969–1970
1972
1972–1973
1979
Argentina Rosario Central
Argentina Estudiantes de La Plata
Argentina Argentina
Argentina Racing Club
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Sívori ansågs vara en av världens främsta fotbollsspelare i slutet av 1950-talet och första halvan av 1960-talet.[2][3] Sina största framgångar nådde han med italienska Juventus där han vann Serie A ett flertal gånger samt blev skyttekung.[2] Totalt gjorde han 134 mål i Serie A. Inför VM i Sverige 1958 var det tänkt att han skulle bli en av turneringens absoluta förgrundsfigurer men Argentinas fotbollsförbund bannlyste honom från landslagsspel efter flytten till Juventus 1957 på grund av att han visat "illojalitet" mot hemlandet.[2][3] Ett öde som även drabbade den legendariske landsmannen Alfredo Di Stéfano efter dennes flytt till Real Madrid 1953. Därför spelade Sívori även för det italienska landslaget under senare delen av sin karriär.[2]

Efter att spelarkarriären var över blev Sívori tränare för bland annat Rosario Central och Estudiantes de La Plata. Mellan 1972 och 1973 tränade han det argentinska landslaget under kvalet till VM 1974.[2][3]

Meriter redigera

Källor redigera

  1. ^ Omar Sivori. Encyclopædia Britannica. Läst 24 oktober 2019.
  2. ^ [a b c d e] (19 februari 2005). Obituaries: Omar Sivori. The Daily Telegraph. Läst 24 oktober 2019.
  3. ^ [a b c] Rodríguez, Matías. (2015). Enrique Omar Sívori, el último carasucia. El Gráfico. Läst 24 oktober 2019.

Externa länkar redigera