Ohms lag beskriver förhållandet mellan elektrisk spänning, elektrisk resistans och elektrisk ström för en linjär resistor. Den är uppkallad efter den tyske fysikern Georg Ohm som i boken Die galvanische Kette mathematisch bearbeitet år 1827 lade fram belägg för förhållandet mellan de nämnda elektriska storheterna.

Linjärt samband enligt Ohms lag mellan spänning och ström för ett motstånd på 5 kilo-ohm

Den elektriska spänningen U över en resistans är proportionell mot den elektriska strömmen I:

Sambandet kan också formuleras som ([1]):

eller

där

U = Spänning [V] - Anm: U härrör från tyskans Unterschied som betyder skillnad det vill säga potentialskillnad.
I = Ström [A] - Anm: I härrör från franskans intensité de courant det vill säga strömstyrka.
R = Resistans [Ω]

För icke-linjära resistorer är R inte konstant utan en funktion av spänning, ström, ljus, värme eller någon annan faktor.

För likspänning och medelvärdesbildade växelstorheter, effektivvärden, gäller:

där

P = Effekt [W]
U = Spänningens effektivvärde [V]
I = Strömmens effektivvärde [A]

Ohms lag gäller för likström och likspänning. För växelspänning tillkommer en induktiv eller kapacitiv komponent förutom den resistiva och förhållandet mellan spänning och ström anges i stället med en impedans Z:

Om en elektrisk komponent som påförs en växelspänning inte orsakar fasförskjutning mellan spänning och ström, beter sig komponenten som en resistor enligt Ohms lag. Med effektlagen (1) kan effekten som utvecklas i den elektriska komponenten beräknas om enbart strömstyrka och resistans är kända.

Se även redigera

Referenser redigera

Externa länkar redigera