Nyakaledonienrall

fågelart i Melanesien
(Omdirigerad från Nya Kaledonienrall)

Nyakaledonienrall[2] (Cabalus lafresnayanus) är en utrotningshotad fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]

Nyakaledonienrall
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteCabalus
ArtNykaledonsk rall
C. lafresnayanus
Vetenskapligt namn
§ Cabalus lafresnayanus
AuktorVerreaux & Des Murs, 1860
Synonymer
  • Nya Kaledonienrall
  • Nykaledonsk rall
  • Gallirallus lafresnayanus
  • Tricholimnas lafresnayanus

Utseende redigera

Nyakaledonienrallen är en stor, 44 centimeter lång flygoförmögen rall. Den är enfärgat brun ovan, gråare under med dämpat gul lång nedåtböjd näbb och korta hornfärgade ben. Lätet är okänt.[1]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln är känd från åtminstone 17 exemplar insamlade mellan 1860 och 1890 från Nya Kaledonien och tydligen även Ile de Pins[4]. Obekräftade rapporter finns från dels Mt Panié i norr och källorna till Rivière Blanche i söder på 1960-talet och 1984 (Mt Panié).[5][6][7]

Släktestillhörighet redigera

Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.[8] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid nyakaledonienrallen tillsammans med utdöda matirakahurallen flyttas till Cabalus.[3] Andra, som Clements et al[9] expanderar istället Gallirallus.

Levnadssätt redigera

Nyakaledonienrallen tros ha levt i städsegröna skogar i liknande miljöer som kagun (Rhynochetos jubatus).[7][10] Tidigare fynd har gjorts från havsnivån upp till 1000 meters höjd, medan sentida rapporter kommer från otillgängliga bergsskogar, troligen för att det i dessa områden finns färre införda rovdjur. Även om två rapporter från våtmarksområden inte verkar troliga[7] har det föreslagits att dessa miljöer kan vara de sista tillhållen fria från hundar och grisar.[7] Den lever troligen av ryggradslösa djur som daggmaskar.[11]

Status redigera

IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1] Den har inte med säkerhet setts sedan 1890, trots ett antal eftersökningar. Den är troligen redan utrotad av införda katter, råttor och grisar. Obekräftade rapporter från 1960-talet och 1984 tyder dock på att arten kan ha överlevt i till största delen otillgängliga bergsskogar.

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske ornitologen Frédéric de Lafresnaye (1783-1861).[12] På svenska har den även kallats nykaledonsk rall och Nya Kaledonienrall.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Gallirallus lafresnayanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ Fullagar, P. J.; Disney, H. J.; de Naurois, R. 1982. Additional specimens of two rare rails and comments on the genus Tricholimnas of New Caledonia and Lord Howe Island. Emu 82: 131-136.
  5. ^ Stokes, T. 1979. On the possible existence of the New Caledonian Wood Rail Tricholimnas lafresnayanus. Bulletin of the British Ornithologists' Club 99: 47-54.
  6. ^ Balouet, J. -C. 1986. Premiers colons de Novelle-Calédonie. Demographie-Société 55: 31-35.
  7. ^ [a b c d] Ekstrom, J. M. M.; Jones, J. P. G.; Willis, J.; Isherwood, I. 2000. The humid forests of New Caledonia: biological research and conservation recommendations for the vertebrate fauna of Grande Terre. CSB Conservation Publications, Cambridge, U.K.
  8. ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
  9. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  10. ^ Ekstrom, J. M. M., Jones, J. P. G., Willis, J., Tobias, J., Dutson, G., Barré, N. 2002. New information on the distribution, status and conservation of terrestrial bird species in Grande Terre, New Caledonia. Emu 102: 197-207.
  11. ^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera