Nigning

traditionell artighetsgest där flicka eller kvinna sänker knäna
För busstermen, se nigning (buss).

En nigning är en traditionell västerländsk hälsningsgest utförd av kvinnor och flickor där den nigande böjer benen vid knäna. Ibland böjs även huvudet. Den manliga motsvarigheten är en bugning.

En flicka niger för drottning Elizabeth II i Brisbane, mars 1954.

Nigning kan användas vid hälsning på en annan person av högre rang, exempelvis då en yngre hälsar på en äldre, eventuellt samtidigt som man tar i hand. Bruket har på många håll i västvärlden blivit mindre vanligt men förekommer vid vissa tillfällen, bland annat mottagande av en gåva eller utmärkelse samt inför högre uppsatta personer, särskilt en monark eller annan medlem av kungafamilj. Ibland niger också sörjande då de vid begravning hälsar på den döda. Nigning förekommer även vid applådtack på operahus men är inte vanlig på talteatrar. Desmond Morris menar att rörelserna i nigning och bugning fram till 1600-talet var kombinerade i en i princip könsneutral rörelse, som sedan separerades till två olika. [1]

Texasnigningen[2] (engelska: Texas Dip) är en extremt djup bugning som utförs av Texas-debutanter vid den formella introduktionen på International Debutante BallWaldorf-Astoria. Debutanten sänker sakta sin panna mot golvet genom att korsa vristerna, böjer sedan sina knän och sjunker ned. När huvudet närmar sig kjolen vänds det åt sidan, för att inte riskera att fläcka den med läppstiftet. Hon får hjälp att komma upp via kavaljerens hand. [3]

I Sverige är det inte längre allmänt förekommande att kvinnor niger utan det förknippas kanske främst med flickor som förväntas niga för vuxna.[4][5] Inte heller vid det svenska hovet är längre så kallad hovnigning vanlig.[6] En viktig händelse för detta var då svenska ministern Ulla Lindström inte utförde någon hovnigning för Storbritanniens drottning Elizabeth II vid ett statsbesök i Sverige i juni 1956.[7]

Knix är, i mer vardagligt språk, en hastig och lätt nigning.[8]

Historiskt sett var nigning en akt av underkastelse och vördnad som utfördes av kvinnor för personer med högre status: adliga kvinnor neg för kungliga kvinnor, ogifta kvinnor neg för gifta kvinnor, yngre kvinnor för äldre kvinnor. Så sent som under 1870-talet förekom det i Sverige att kvinnor ur allmogen neg eller till och med föll på knä för adliga kvinnor och kysste deras kjolfåll.[9]

Referenser redigera

Externa länkar redigera