Nidarosdomen (norska: Nidaros domkirke) är en domkyrka belägen i Trondheim, Norge. Den är nordens näst största domkyrka (efter Uppsala domkyrka)[1] och anses som den viktigaste kyrkan i Norge. Den var Norges kröningskyrka och är säte för Nidaros stift, som täcker Trøndelag fylke. Nidarosdomens arkitektur är huvudsakligen gotisk, med romanska inslag.

Nidarosdomen
Nidaros domkirke
Kyrka
Land Norge Norge
Län Trøndelag fylke
Ort Trondheim
Trossamfund Norska kyrkan
Stift Nidaros
Sittplatser 1 850  
Arkitekt Heinrich Ernst Schirmer, Christian Christie
Stil Gotisk, romansk
Material Täljsten
Invigd 1070
Geonames 7284326

Historia och betydelse redigera

På platsen för Nidarosdomen har det tidigare funnits ett kapell men efter att kung Olav Haraldsson, även kallad Olav den helige, fått sin grav där började en större kyrka i sten byggas omkring 1070. På grund av att kung Olav helgonförklarades och fick sin grav i kyrkan lockade den till sig många pilgrimer som färdades på de olika Nidarosvägarna. 1152 blev Nidaros (nuvarande Trondheim) upphöjt till ärkestift för den norska kyrkoprovinsen och domen och dess stift styrde över ett område som sträckte sig över Norge, Härjedalen, Jämtland, Island, Grönland, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna och Hebriderna.

Under medeltiden kallades Nidarosdomen Cor Norvegiae (Norges hjärta) eftersom den då var "Norges evige konung" Olav den heliges gravkyrka. Vid det Nordiska sjuårskriget tog Erik XIV Olof den heliges hjälm och sporrar i krigsbyte från domen.

Nidarosdomen är idag en luthersk dom- och församlingskyrka och betraktas som Norges nationalhelgedom och kröningskyrka (fastän konungakröningar inte längre förekommer i Norge). I Eidsvollförfattningen som antogs den 17 maj 1814 slogs det fast att alla Norges regenter skulle krönas i Trondheim. Den siste kungen som kröntes i Nidarosdomen var Håkon VII 1906. Trots att Stortinget avskaffade kröningsceremonin 1908 har traditionen att välsigna Norges nya regent i Nidarosdomen levt vidare.

Byggnadshistorik redigera

Kyrkan har byggts och byggts om under långa perioder ända fram till nutid. Den är i huvudsak uppförd i engelsk gotik.[2] De äldsta delarna av kyrkan är uppemot 850 år gamla. År 1743 tillverkade den jämtske skulptören Jonas Granberg högaltaret i barockstil.

Medeltida delar redigera

Av den ursprungliga stenkyrkan som byggdes 1070–1090 finns idag knappast något kvar.

Bränder och reparationer redigera

Kyrkan har vid flera tillfällen härjats av brand, senast 1719 efter ett åsknedslag. Därefter låg huvudskeppet länge mer eller mindre i ruiner.[3] År 1869 påbörjades under ledning av arkitekten Heinrich Ernst Schirmer en stor restaurering av katedralen, som bland annat syftade till att återskapa den rikt dekorerade västfasaden.[2] Arbetet blev i princip färdigt 1965, men inte förrän 2001 avslutades restaureringen formellt.

Galleri redigera

   
Nidarosdomen. Vy från nordöst, 1857 respektive 2011.
   
Nidarosdomens västfasad, ca 1850-tal respektive 2006.


Domkyrkoorganister redigera

Period[4] Namn Levnadstid Övrigt
1640–1662 Elias (Eliæ) Hasse (Hassius, Hass) Död 1662
1659–1663 Jeremias Eliæ (Eliassen) Hasse Död 1663
1663–1686 Cornelius Cuno Död 1686
1686–1688 Poul Ciese (Giese) Död 1688
1688–1691 Johan Cuno Död 1691
1688–1692 Barbara Brouers Ställföreträdande organist.
1691–1701 Henrik Christian Borchgrevinck Död 1701
1702–1708 Christian Ollesen Rhode (Rohde, Rode) Död 1723 Även kantor.
1740–1787 Johan Daniel Berlin 1714–1787
1778–1787 Otto Jacob Grundt 1753–1793 Hjälporganist.
1787–1807 Johan Heinrich Berlin 1741–1807
1807 Petter Eberg 1765–1815 Även stadsmusikant.
1807–1857 Johan Christian Tellefsen 1774–1857 Även kantor.

Se även redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Fakta om Nidarosdomen, Store norske leksikon, läst 2019-04-16.
  2. ^ [a b] "Trondheim". NE.se. Läst 2 augusti 2013.
  3. ^ "Nidarosdomens historie". Arkiverad 26 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. Nidarosdomen.no. Läst 2 augusti 2013. (bokmål)
  4. ^ Dahlström, Fabian (9 april 2013). ”Stadtmusikanten, Organisten und Kantoren im Ostseeraum bis ca. 1850”. Doria etusivu. sid. 461-462. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/78703/2.%20Aabenraa%E2%80%93Ystad.pdf?sequence=5. Läst 5 maj 2021. 

Externa länkar redigera