Nederländernas Grand Prix 1979

	Nederländernas Grand Prix 1979
Datum	26 augusti 1979
Bana	Circuit Park Zandvoort
Sträcka	75 × 4,226 = 316,950 km
Vinnare	Alan Jones, Williams-Ford
Pole position	René Arnoux, Renault
Snabbaste varv	Gilles Villeneuve, Ferrari, 1:19,438

Nederländernas Grand Prix 1979 var det tolfte av 15 lopp ingående i formel 1-VM 1979.

Rapport redigera

René Arnoux i Renault, som startade från pole position, kolliderade med Clay Regazzoni i Williams, som startade från andra ledet, redan på det första varvet. Alan Jones, även han i Williams, som startade från den andra rutan, tog därmed ledningen i loppet. Han jagades intensivt av Gilles Villeneuve i Ferrari som tillsammans med sin stallkamrat Jody Scheckter hade startat från tredje raden. Scheckter fick en fruktansvärd start efter att ha överhettat sin koppling före start och blev omkörd av så gott som hela fältet.

På elfte varvet körde Villeneuve om Jones och övertog ledningen samt noterade det snabbaste varvet flera gånger om. Villeneuve tappade dock ledningen efter att han snurrat av våldsamt. Avåkningen orsakade en långsam punktering på ett däck som i kombination med överhettning gjorde att det senare exploderade, varvid han snurrade av banan ytterligare en gång. Villeneuve valde att köra tillbaka till depån på tre hjul, vilket förstörde hans bil än mer.

Jones vann loppet, vilket var hans tredje seger i följd och Williams fjärde seger. Scheckter arbetade sig upp till andra plats medan Jacques Laffite i Ligier något turligt tog den tredje pallplatsen. På fjärde plats, ett varv efter, kom Nelson Piquet i Brabham, vilket var hans första mästerskapspoäng.

Resultat redigera

Förare som bröt loppet redigera

Didier Pironi, Tyrrell-Ford (varv 51, upphängning)
Gilles Villeneuve, Ferrari (49, däck)
Elio de Angelis, Shadow-Ford (40, transmission)
Keke Rosberg, Wolf-Ford (33, motor)
Jean-Pierre Jabouille, Renault (26, koppling)
John Watson, McLaren-Ford (22, motor)
Jean-Pierre Jarier, Tyrrell-Ford (20, snurrade av)
Hans-Joachim Stuck, ATS-Ford (19, transmission)
Jan Lammers, Shadow-Ford (12, växellåda)
Mario Andretti, Lotus-Ford (9, upphängning)
Riccardo Patrese, Arrows-Ford (7, bromsar)
Patrick Tambay, McLaren-Ford (6, motor)
Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo (4, drog sig tillbaka)
Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford (2, elsystem)
Carlos Reutemann, Lotus-Ford (1, upphängning)
René Arnoux, Renault (1, upphängning)
Clay Regazzoni, Williams-Ford (0, olycka)

Förare som ej kvalificerade sig redigera

VM-ställning redigera

Förarmästerskapet

Konstruktörsmästerskapet