Myotis tricolor[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1832. Myotis tricolor ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Myotis tricolor
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtMyotis tricolor
Vetenskapligt namn
§ Myotis tricolor
Auktor(Temminck, 1832)
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Vuxna exemplar är med svans cirka 12 cm långa, svanslängden ligger vid 5 cm och den genomsnittliga vikten är 12,5 g. Myotis tricolor har cirka 5 cm långa underarmar och ett vingspann av ungefär 28 cm.[6] Som hos alla medlemmar av familjen läderlappar saknas hudflikar (bladet) på näsan. Arten har en tät samt lite ullig päls och håren på ryggen är 7 till 8mm långa. Artepitet i det vetenskapliga namnet syftar på de trefärgade håren som bildar pälsen. På ovansidan skapas denna tredelning av ett grått till svartbrunt avsnitt nära roten, av ett krämfärgat avsnitt i mitten samt av kopparbruna till rödbruna hårspetsar. Synlig är främst hårspetsarna och därför är ovansidan kopparbrun. De trefärgade håren på undersidan har ett svartbrunt avsnitt vid roten, ett krämfärgat till ljus gulbrunt avsnitt i mitten samt ljusbruna hårspetsar.[7]

Huvudet kännetecknas av en nästan naken och brun nos samt av bruna öron som är avrundade vid spetsen. Allmänt har vingarna en svartbrun färg. Som undantag registrerades i Malawi otydliga rödbruna märken vid fingrarna samt nära bålen. Svansen är i princip helt inbäddad i svansflyghuden.[7]

Utbredning redigera

Denna fladdermus har ett långsträckt utbredningsområde i östra och södra Afrika i närheten eller vid sidan av Indiska oceanen. Det sträcker sig från Etiopien till östra och södra Sydafrika. I södra Kongo-Kinshasa, norra Angola, Zambia och Zimbabwe förekommer arten längre västerut. En ensam individ hittades dessutom i Liberia. Myotis tricolor vistas främst i torra eller fuktiga savanner samt i buskskogar. I några bergstrakter besöker den även fuktiga skogar.[1]

Ekologi redigera

Hanar och honor vilar i grottor och i gruvor och de bildar stora kolonier som kan ha flera tusen medlemmar.[1] Vanligast är arten i stora grottor som sällan besöks av människor och där det finns större vattenpölar. I Sydafrika flyger honor flera hundra kilometer mellan grottorna där ungarna föds och grottorna för vintern. I regionen håller Myotis tricolor äkta vinterdvala. Blandade kolonier med Rhinolophus capensis eller Miniopterus schreibersii är inte ovanliga.[7]

Arten jagar insekter med hjälp av ekolokaliseringen. På grund av fladdermusens morfologiska egenskaper har den troligtvis förmåga såväl att jaga under flyget som att plocka byten från växter eller från andra objekt. Vattenansamlingar besöks antagligen endast för att dricka.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Monadjem, A. & Jacobs, D. 2016 Myotis tricolor . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 januari 2021.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myotis tricolor
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myotis+tricolor/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Stuart, Chris (2015). ”Genus Myotis. Stuarts' Field Guide to Mammals of Southern Africa. Penguin Random House South Africa. sid. 184 
  7. ^ [a b c d] Kingdon, Jonathan (2013). ”Temminck's Hairy Bat” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 706–708. ISBN 9781408122549 

Externa länkar redigera