Motpåve
person som gör anspråk på påvevärdigheten utan godkännande från Romersk-katolska kyrkan
En motpåve, eller antipåve är en person som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har accepterats av Romersk-katolska kyrkan. En motpåve har ofta stöttats av någon världslig makthavare. Det finns drygt fyrtio motpåvar i katolska kyrkans historia.
Lista över motpåvar redigera
- Hippolytus 217–235
- Novatianus 251–258
- Felix II 355–365
- Ursinus 366–367
- Eulalius 418–419
- Laurentius 498–499, 501–506
- Dioskurus 530
- Theodorus 687
- Paschalis 687
- Theofylactus 757
- Constantinus 767–768
- Filippus 768
- Johannes VIII 844
- Anastasius Bibliothecarius 855
- Christoforus 903–904
- Bonifatius VII 974, 984–985
- Donus II cirka 974
- Johannes XVI 997–998
- Gregorius VI 1012
- Gregorius VI 1045–1046
- Benedictus X 1058–1059
- Honorius II 1061–1064
- Clemens III 1080, 1084–1100
- Theoderic 1100–1101
- Adalbert 1101
- Silvester IV 1105–1111
- Gregorius VIII 1118–1121
- Celestinus II 1124
- Anacletus II 1130–1138
- Viktor IV 1138
- Viktor IV 1159–1164
- Paschalis III 1164–1168
- Calixtus III 1168–1178
- Innocentius III 1179–1180
- Nicolaus V 1328–1330
- Clemens VII 1378–1394
- Benedictus XIII 1394–1417
- Alexander V 1409–1410
- Johannes XXIII 1410–1415
- Clemens VIII 1423–1429
- Benedictus XIV 1425–?
- Felix V 1439–1449
Kommentarer redigera
- Två motpåvar har de facto kallat sig Viktor IV.
- Benedictus XIV lär ha abdikerat 1430 och efterträtts av Benedictus XIV ”II”, men denna uppgift är ytterst osäker.
- Att successionsordningen ibland anges med "nummer si eller så" har sin grund i att det flera gånger rått förvirring vid namngivningen, och man då räknat fel på det ena eller andra sättet, varvid tvetydigheter uppstått.
Nutida motpåvar redigera
Litteratur redigera
- Dahlby, Frithiof, Påvelängd med korta notiser. Stockholm: Studieboksförlaget 1962.
- Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988.