Wikipedia

Motala kyrka

kyrkobyggnad i Motala kommun

Motala kyrka är en kyrkobyggnad i Motala i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Motala församling. Kyrkan ligger vid Prästgatan mellan Motala hamn och Stora torget. Motala kyrka var länge annex till Vinnerstad men är nu själv moderkyrka och församlingens huvudkyrka. Gravsättning har inte skett efter slutet på artonhundratalet. På kyrkogården ligger företagsledaren Daniel Fraser (1787–1849) begraven. Där finns även en minnessten över honom. Bland övriga byggnader finns förråd, ekonomibyggnad och ett gravkapell (1956). Inhägnader utgörs av häck och kallmur.

Motala kyrka
Kyrka
Motala kyrka
Motala kyrka
Land Sverige Sverige
Län Östergötland
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Linköpings stift
Församling Motala församling
Koordinater 58°32′7.3″N 15°2′19.4″Ö / 58.535361°N 15.038722°Ö / 58.535361; 15.038722
Invigd 1774
Geonames 8130178

Kyrkobyggnaden redigera

Namnet Motala kan uttydas mötesplatsen vid helgedomen. Med kyrkans läge invid Stora torget i Motala centrum kan namnet fortfarande anses tillämpligt.

Kyrkan har ett högt spetsigt torn i väster och ett absidliknande kor i öster. De dominerande stilepokerna exteriört är gustaviansk stil och nygotik. Fasaden är vitputsad. Ytterväggarna är byggda av tegel och gråsten. Långhuset täcks av ett sadeltak, kor och sakristia av valmat sadeltak. Taktäckning av kopparplåt.

Invändigt är kyrkan en enskeppig salkyrka med ett tunnvälvt innertak av trä i långhuset. Bakom en murad valvbåge ett smalare kor med väggfast altare och altaruppsats, den senare härstammande från den föregående kyrkan och målad av directeur Falk i Motala. På långhusets norra vägg hänger predikstolen med ljudtak skapad av byggmästarbröderna August & Johan Robert Nyström. Vid södra väggen en tvåmanualig kororgel levererad av Åkerman & Lunds orgelbyggeri. Längst i väster orgelläktaren med orgelfasad, ursprungligen utformad av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, efter arkitekt Agi Lindegrens ingrepp 1902 rekonstruerad av arkitekt Kurt von Schmalensee.

Före den nuvarande kyrkan fanns här en äldre stenkyrka, som daterats till förra hälften av 1200-talet. Dess sydvägg sammanföll med den nutida kyrkans sydvägg, men dess bredd var endast 6,6 meter, alltså inte mycket mer än hälften av nuvarande kyrkans. Hela längden var nära 20 meter och fynd av medeltida formtegel tyder på att kyrkan var välvd; antagligen hade långhuset två travéer och koret en. Spår har hittats av en antagligen rundad korvägg.

År 1618 erhöll kyrkan en predikstol.

Under 1670-talet vidtogs en del förändringar. Överste Claes Kugelhielm (1602–1681), kommendant på Varbergs fästning, lät då bekosta och bygga ut kyrkan med ett nytt kor, som invigdes 1674. Dessutom skapade han en familjegrav i koret, för sig och sina båda hustrur Brita Stjärnfelt (1615–1647) och Catharina Griis (1633–1706). Fornforskaren och tecknaren Elias Brenner besökte Motala vid tiden för ombyggnaderna och ritade av kyrkan just då Kugelhielms gravkor uppfördes utanför högkorets östvägg. Av Brenners teckning framgår också att långhuset hade en takryttare och att det gamla lägre koret ännu fanns kvar mellan långhuset och den nya "chorkyrkan".

År 1681 byggde överste Hieronymus Lindeberg ett gravkor till sig och ätten Lindeberg på södra sidan av kyrkan. Själva gravkoret förlades under kyrkans golvnivå medan utrymmet ovanför, kallat Lindenäskyrkan, användes som en utvidgning av kyrkan. Tre år senare höjdes den lägre delen mellan långhuset och det nya högkoret till samma takhöjd som övriga kyrkan. År 1689 ersattes den gamla klockstapeln med en ny och kort därefter skaffades en ny storklocka. Materialet till den sistnämnda fick man ihop genom att samla in gamla malm- och mässingskärl i socknen. Tyvärr slank även kyrkans gamla dyrbara kärl med, bland annat en funtkittel och ett rökelsekar. År 1724 tillkom en ny altaruppsats i barockstil. Under 1700-talet ökade befolkningen och kyrkan upplevdes allt trängre. År 1737 hade man planer på att bygga ut korsarmar, men det gick inte att bli överens, varför projektet förföll. Dock ökades sakristian ut.

När topografen Carl Fredric Broocman i mitten av 1700-talet besöker kyrkan var den fortfarande för liten. Han skriver: "När Kyrkan aldraförst blifwit funderad, therom wet här ingen något berätta; men then Östra delen af henne, som kallas Chor-Kyrkan, har Öfwersten Claes Kugelhielm låtit bygga och bekosta, på hwars anmodan Biskopen Doctor Jöns Terserus thensamma inwigde then 15 Aug. år 1674. Kyrkan står på Krono grund, en och en fjerdedels mil ifrån Wadstena, och är gamla Kyrkons längd 17 och en half aln, och thes bredd 12 och en fjerdedels aln; men Choret håller uti längden 13 och en half aln, och uti bredden 12 och en half aln, så at hela Kyrkons längd är 31 alnar: och änskönt hon har en utbyggnad af 9 och en half alns längd och 10 och en half alns bredd å Södra sidan, som Öfwersten Hieronymus Lindeberg på Lindenäs bekostat för år 1681, hwarföre then ock kallas Lindenäs-Kyrkan; så är hon likwäl trång, och thertil med mörk af the under Hwalfwen upbyggde Lecktare, som mycket förtaga dagsljuset; i thy the nedre i Kyrkon sittjande måste åtnöja sig med thet ringa sken af dagen, som igenom små trinna Fenstergluggar lyser fram under Lectarne.

Altartaflan är mycket präktig med Christi korßfästelse och upståndelse beprydd, och till Kyrkon förärad år 1724 af Öfwersten och Commendanten Claes Gustav von Dellvig; men Prädikstolen är gammal och upsatt år 1618, tå han blifwit till Kyrkon skänkt af Mårten Hemmingson til Lindenäs, och hans Hus-Fru Ingell Jeronimi Dotter. Orgelwerket är upsatt år 1697, och nu för tiden ganska odugligt, så at nödwändigt ett större och bättre bör anskaffas, om Församlingen theraf wid sången skal hafwa någon nytto. Bakom Altaret är then Kugelhielmiske FamiliaGrafwen, och uti muren wid Grafwen trenne Grafstenar upsatte, som förr legat öfwer Grafwen. [...] Midt på Kyrkotaket är ett litet spånadt Trä-Torn, som är allenast Kyrkan til prydnad: men Klockorna hänga uti en hög Trästapel, som är mycket bräcklig. Then större blef första gången omguten år 1694 och andra gången år 1726, men then mindre år 1747 i Norrköping."

År 1761 tycks man ha bestämt sig för en nybyggnad av kyrkan och 1771 påbörjades arbetet. Emellertid hade man inte skickat in något ritningsförslag till domkapitlet för godkännande. Under tiden körde socknemännen fram material till bygget. När förslaget äntligen kom in till stiftet kunde det dock icke godkännas. En begäran om stiftskollekt hade avslagits, men församlingen tycks ha satt igång arbetet efter den ej godkända ritningen på egen risk. År 1774 var den nya kyrkan i huvudsak klar. Den var försedd med stora fönster och hade trätunnvalv i taket men saknade torn. Predikstolen från 1618 liksom altaruppsatsen från 1724 flyttades över från gamla kyrkan. År 1800 stod en piporgel av orgelbyggare Pehr Schiörlin, Linköping, klar. År 1851 tillkom en ny predikstol av bröderna August & Johan Robert Nyström och 1856 ersattes altaruppsatsen med en oljemålning av Johan Zacharias Blackstadius åskådliggörande Jesu uppståndelse ur graven. År 1844 fick kyrkan ett torn, ritat av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson (1799–1868). Det är utformat i en enkel stil men med vissa nygotiska detaljer.

År 1902 företogs en större renovering under ledning av arkitekten Agi Lindegren. Innertakets tunnvalv försågs med kassetter i renässansstil, Schiörlins orgelfasad förlorade sitt öververk och västläktaren ändrades, m.m. År 1952–1953 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee, varvid en del av Lindegrens ingrepp återställdes. Mellan koret och långhuset uppfördes en murad valvbåge, motsvarande äldre tiders triumfbåge. Blackstadius altartavla flyttades ned i långhuset, fondväggens blåa draperier togs fram under flera lager övermålningar och altaruppsatsen från gamla kyrkan återfick sin plats i koret. Schiörlins orgelfasad rekonstruerades med sitt öververk och kyrkbänkarna renoverades i 1700-talsstil. I en ny sakristia, ritad av von Schmalensee, inreddes samlingsrum samt silver- och skrudkammare. Yttertaket kläddes med kopparplåt och tornet fick en elegantare utformning och blev samtidigt 17 meter högre än 1800-talets.

Inventarier redigera

Orglar redigera

Ett sjustämmigt orgelverk sattes upp 1697 av en anonym orgelbyggare.[1]

Schiörlinorgeln redigera

Pehr Schiörlin, Linköping, byggde 1798-1800 i den nya kyrkan en mekanisk orgel med 22 stämmor, fördelade på huvudverk, öververk och pedalverk. Den hade ljudande pipor i fasaden och luftförsörjningen erhålls från tre stora kilbälgar.

Setterquistorgeln redigera

Setterquist & Son Orgelbyggeri byggde 1906 en ny pneumatisk orgel om 25 stämmor bakom en stum fasad, som var ritad av arkitekt Agi Lindegren och starkt förändrad, bland annat hade öververksdelen avlägsnats. Orgeln invigdes söndagen 11 november 1906 av biskop Carl Wilhelm Charleville och blev avsynad dagen före av musikdirektören Gustaf Blomqvist, Lidköping.[2] Avsyningsprotokoll.[3] I samband med kyrkans restaurering 1952 återställdes fasadens öververksdel. Anders Magnusson intonerade 1954 om orgeln, utökade stämantalet till 37 och ändrade till elektropneumatisk traktur. År 1969 byggde Reinhard Kohlus ett fjärrverk i koret, som anslöts till en ny fjärde manual hos läktarorgeln. Fjärrverket fick även ett eget spelbord i anslutning till koret. Bakom fjärrverkets disposition stod M. Larsson, medan orgelhuset utformades av orgelbyggaren. Orgelns elektropneumatiska spelregering bibehölls.

Disposition redigera

Huvudverk I Svällverk II Svällverk III Fjärrverk IV Pedal
Borduna 16’ Gedackt 8’ Principal 8’ Gedackt 8’ Violon 16’
Principal 8’ Quintadena 8’ Rörflöjt 8’ Principal 4’ (fasad) Subbas 16’
Gamba 8’ Principal 4’ Salicional 8’ Rörflöjt 4’ Quinta 10 2/3’
Flûte harmonique 8’ Gemshorn 4’ Voix céleste 8’ Oktava 2’ Oktav 8’
Borduna 8’ Svegel 2’ Octava 4’ Mixtur IV chor. 1 1/3’ Borduna 8’
Octava 4’ Larigot 1 1/3’ Flûte octaviante 4’ Sifflöjt 1’ Octava 4’
Flûte octaviante 4’ Scharf III chor. Nasard 2 2/3’ 1 fri kombination Basun 16’
Quinta 2 2/3’ Krumhorn 8’ Nachthorn 2’
Octava 2’ Tremulant Ters 1 3/5’
Mixtur V chor. Mixtur III-IV chor.
Trumpet 8’ Corno 8’
Koppel Koppel Koppel Koppel
II/I III/II 16' III/III I/P
III/I II/P
4' II/I III/P
16' II/I 4' II/P
4' III/I 2 fria kombinationer 3 fasta kombinationer Registersvällare 4' III/P

Magasinering redigera

Kaliff & Löthmans instrumentbyggare i Kyrkbyn, Ålem, fick 1997 i uppdrag att dokumentera, nedmontera och i Charlottenborgskyrkan, Motala, magasinera Setterquists orgel på ett fackmannamässigt sätt.

Pipstölden redigera

År 2000 önskade Arlövs församling i Burlövs kommun i Skåne inköpa den magasinerade orgeln och Motala församling beviljades tillstånd att sälja av Riksantikvarieämbetet. Vid en inventering upptäcktes att ett stort antal pipor saknades. Året efter hittade en orgelkonsult Setterquistpipor med det ingraverade tillverkningsåret 1906, det år motalaorgeln byggdes, i den renoverade orgeln i Ringamåla kyrka i Blekinge. Vid en senare inspektion hade alla årtal filats bort utom ett. Efter en mycket lång utredning åtalades en företrädare för Kaliff & Löthman.[4] Den åtalade, som vid tidpunkten för åtalet hade lämnat företaget för att starta egen rörelse, dömdes för grov förskingring till villkorlig dom och dagsböter. Mannen överklagade domen till Göta Hovrätt [5]. Hovrätten fastställde 21 mars 2007 tingsrättens dom och piporna blev kvar i kyrkoorgeln i Ringamåla.[6][7]

Kaliff & Löthmans orgel redigera

Disposition redigera

Huvudverk I C-a³ Öververk II C-a³ Svällverk III C-a³ Pedalverk C-f¹ Koppel
Principal 16’ Principal 8’ Bourdon 16’ Principal 16’ I/P
Octava 8’ Blockflöjt 8’ Principal 8’ Subbas 16’ II/P
Tvärflöjt 8’ Octava 4’ Bourdon 8’ Quint 12’ (eg. 10 2/3’) III/P
Rörflöjt 8’ Flöjt 4’ Gamba 8’ Octava 8’ 4' I/P
Quinta 6’ (eg. 5 1/3’) Nasard 3’ (eg. 2 2/3’) Voix céleste 8’ Bourdon 8’ II/I
Octava 4’ Öppen flöjt 2’ Octava 4’ Octava 4’ III/I
Spetsflöjt 4’ Ters 1 3/5’ Tvärflöjt 4’ Basun 16’ III/II
Ters 3 1/5’ Quint 1 1/3’ Octavflöjt 2’ Trumpet 8’
Octava 2’ Sedecima 1’ Plein-jeu IV chor.
Cornet V chor. 8’ Voix humaine 8’ Cornet IV chor.
Fourniture V chor. Cromorne 8’ Bombarde 16’
Trompet 8’ Tremulant Basson-Hautbois 8’
Trompette-Harmonique 8’
Clairon 4’
Tremulant

Åkerman & Lunds kororgel redigera

Åkerman & Lund Orgelbyggeri levererade 1986 en mekanisk tvåmanualig kororgel med tolv stämmor. Manualerna har vita undertangenter.

Disposition redigera

Manual I C-g³ Manual II C-g³ Manual I eller II C-g³ Pedal C-f¹ Koppel
Principal 8’ Borduna 8’ Copula minor 4’ Subbas 16’ I/P
Rörflöjt 8’ Fugara 8’ Quinta 2 2/3’ Gedacktbas 8’ II/P
Octava 4’ Flöjt 2’ II/I
Ters 1 3/5’
Sedecima 1’ Tremulant

Galleri redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Abr. Hülphers, Historisk Afhandling om Musik och Instrument särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige (1773), s. 269.
  2. ^ ”Motala kyrkas nya orgel.”. Örebro Dagblad, notis 3:e kolumn. 13 november 1906. https://tidningar.kb.se/2836126/1906-11-13/edition/169211/part/1/page/2/?q=%20setterquist&from=1906-11-13&to=1906-11-13. Läst 5 september 2022. 
  3. ^ ”Afsyningsbevis på Motala kyrkas nya orgel”. Motala Tidning, besiktningsprotokoll 2:a kolumn. 21 november 1906. https://tidningar.kb.se/2716486/1906-11-21/edition/172461/part/1/page/3/?newspaper=MOTALA%20TIDNING&from=1906-11-21&to=1906-11-21. Läst 19 januari 2023. 
  4. ^ Linköpings tidning 13 januari 2006: Stal värdefulla orgelpipor i kyrka Arkiverad 21 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 23 november 2011
  5. ^ Sveriges Radio 20 april 2006: Stulna orgelpipor blir ett fall för hovrätten, läst 23 november 2011
  6. ^ Sveriges Radio 22 mars 2007: Orgelpipor var stöldgods, läst 23 november 2011
  7. ^ Sveriges Radio 13 januari 2009: Stulna orgelpipor kvar i Blekinge, läst 23 november 2011

Litteratur och källor redigera

  • Elias Brenner: Teckningar av kyrkor i Östergötland (1669-1673), återutgivna av Gunnar Rörby, Skänninge 1982
  • Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor .... Tryckt i Norrköping hos Johan Edman år 1760 / G. Ekströms förlag 1993.
  • RAÄ Kyrkobeskrivning upprättad av M Ebeling 1993-03-01
  • Bengt Cnattingius - Gunnar Lindqvist: Motala kyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté, Vimmerby, 1997, ISBN 91-7962-087-6
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Knut Kaliff: En orgels tillblivelse, Ålem i början av december 1999
  • Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson, red (1990). Inventarium över svenska orglar: 1989:II, Linköpings stift, Visby stift. Tostared: Förlag Svenska orglar. Libris 4108784 

Externa länkar och källor redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Motala_kyrka&oldid=54028585”